Ett vykort från förr

Jag fick en kontakt med flydda tider idag. Det tack vare ett svartvitt vykort, skrivet i juni 1954. Det visade disponentbostaden i Hälleforsnäs på framsidan. Baksidan var välfylld av prydlig bläckpenneskrift. Skribent var min blivande pappa, även om det var runt fyra år kvar dit. Ja, mina föräldrar hade nyss träffats och skulle gifta sig 15 månader senare.

Var köpte han kortet? Det är väl ett av få mysterier som inte kan få svar. Annars hann hann berätta att han låg hemma den dagen för att han blivit ormbiten och kanske skulle komma hem till Vilhelmina till midsommar. Kortet skulle så småningom hamna i kraftverksbygget i Ransaren, i Vilhelmina fjällvärld hos min blivande mor.

Han och många andra hade, i likhet med sentida efterföljare efter stormen Gudrun, åkt ner för att avverka stormfälld skog. Lustigt nog gav det mig en lätt svindlande känsla att hålla i samma kort som han köpte någonstans runt Hälleforsnäs i början av juni 1954. Kanske kan man kalla det ”historiens vingslag…”