Att vara fett kokett…

Idag då jag rakade mig upptäckte jag att en del av ansiktet kommit på glid. Eller två egentligen, områdena under ögonen nämligen. Det liknar början till en amfieteater men med bara en rad, om man så säger. Spontant kände jag att ”det där går ju att operera”. Men då infinner sig frågan: Får en knubbig, multisjuk, rullstolsburen man med en fot i graven (ja, jag är norrlänning om någon tvivlade…) vara så noga med det som är kvar av hans utseende? Den frågan ska jag grubbla på i helgen. Ha en trevlig sådan, förresten!