Ättestupan väntar!

Idag fick jag det definitiva tecknet på att jag är i den branta utförsbacken mot långvård, gungstol och katt…

På gymet var en ung och ärtig sjukgymnast i full fart med att instruera en annan person. Men i ett läge behövde hon en stor grön boll som låg intill min övningsplats.

”Ursäkta använder ni den här bollen” frågade hon blygt. NI? NI?? NIIII???.

Senast någon niade mig var då jag åkte taxi i Avesta och jag blev lika överraskad den gången. För mig känns det lika illa som om någon kallade mig farbror.

För att vara allvarlig en stund stör åldern mig inte det minsta men visst hajar man till lite då man blir niad? Det är som då jag är på semester i Skåne. Då kan man ge sig fasen på att minst hälften av de som tilltalar mig tror att jag är tysk.