Några kilo auktoritet tack!

Är det en sak jag ibland känner ett skriande behov av är det vad man i finare sammanhang kallar ”naturlig auktoritet”. För samtidigt som jag har en stark känsla av att dessa auktoriteter egentligen är ganska ensamma och tragiska figurer måste jag erkänna att jag är lite avundsjuk

Tänk att vara en person som alla andäktigt vänder sig till i känsliga frågor. Tänk att vara en person som blir den naturliga mittpunkten i sällskapet bara genom att visa sig. Tänk vidare att alltid vara en person som bemöts med andlös och skräckblandad aktning…

Okej där kommer vi väl in  på det här med ensamma och tragiska figurer och givetvis har jag haft tusen gånger större glädje av att kunna ”bonda” med människor än att vara en sådan MEN lite häftigt kunde det vara.

Jag minns till exempel på Sahlgrenska 2006 då jag opererade min tumör. När Doktor Bergh inträdde i salen var det som om allt syre försvann förmodligen beroende på att alla sjuksköterskor slutade andas. Om nu detta berodde på auktoritet eller på att han var en väldigt stilig doktor kan kanske diskuteras…Men helt klar var att Professor Gunterberg som väntade med pensionen vara för att få operera mig var en verklig auktoritet.

”Den 18:e ska patienten flygas till Umeå och jag förväntar mig att han ska kunna stå själv då” kunde han säga till sjukgymnasten med ett tonfall som fick mig att misstänka att hon skulle spika upp mig på en planka i värsta fall.

Auktoritet är ofta kopplat till det syn och ljudintryck man ger. Minns en drygt två meter lång färgad vakt med 357 magnum och tordönsstämma i Empire State Building som tröttnade på odisciplinerade japanska turister: ”WHAT I WANT I EVERYBODY STANDING BEHIND THAT LINE”, dundrade han till hisskön och på två sekunder stod japanerna i perfekta led!

Vid närmare eftertanke trivs jag nog bättre med att vara en lagom mesig skuggfigur med skruvad humor det vill säga precis det jag är.Ta nu till vara helgens sista flåsande andetag…