En dos från 60-talet

Jag blev svårt nostalgisk då jag såg en bild på en hundkoja (ja, bil) med tillhörande besättning på Facebook. Besättningen var ett par grannar hemma i byn och detta gjorde att jag minns hur det kunde gå till.

Jag umgicks nämligen gärna med grannarna vilket kunde innebära en eller annan biltur. Till Vilhelmina för hockey eller andra ärenden, kanske en sväng till Storuman med en annan granne för att hälsa på en släkting.

En gång stod jag och väntade på skolbussen i Dalasjö då en granne som flyttat till Åsele passerade. Han tvärnitade, backade tillbaka och frågade om jag ville följa med. Sedan var vi i Åsele ett antal timmar och gjorde bilder.

Det anmärkningsvärda med detta är att jag inte kommer ihåg att jag informerade mina föräldrar eller bad om lov en enda gång!

Jag får en känsla av att Missing People snabbt skulle kopplas in om dagens barn var lika lössläppta.