Nytt år och ny framtid.

Det ska bli intressant att se vad 2014 har i beredskap. Det handlar både om boende, livsmiljöer och sysselsättning.

Att Umeå även i fortsättningen växer verkar klart. Ett stenkast härifrån kommer bland annat Knut Pettersson gamla byggnader att få ge vika för cirka 100 hyreslägenheter. Vilket var högst oväntat de flesta exploatörer bygger ju med glädje bostadsrätter som säljs för miljonbelopp. En del lägenhetsinnehavare svävar ju i den tron att de äger sin bostad då det i själva verket är naken som gör det.

I andra ändan ryms fina inlandshus som går att köpa för växelpengar. Såg ett som verkade riktigt bra och med stor tomt i veckan för 58 000. Där måste varje kommun eller kanske i samarbete satsa för att intressera europeer för natursköna sommar och permanentboenden. Och vi måste dessutom fundera på vilken service de förväntar sig – i det långa loppet nöjer  man sig inte med älgar i motljus…

På arbetsfronten är det inte lätt att komma med goda ideer. En lite ovanlig vinkel är att det borde finnas underlag för att starta assistansföretag i inlandskommunerna. Behov borde finnas med en stor grupp upp till 65 som har visst assistansbehov och kan detta godkänt av försäkringskassan och jag är säker på att det finns tillgång på kvalificerad personal.

Gruvnäringen är en ständig källa till debatt. Men enligt ILO ska det gå att bedriva gruvdrift i samarbete med ursprungsbefolkningar på ett skonsamt sätt. Jag tror att vi är alldeles för mycket för att vinna eller rättare sagt köra över i stället för att söka samsyn även om det gör råvaran något dyrare.

Viktigt ja grundläggande är att varje ide som har potential tas till vara. Inget är för litet om det är bra.

Historiskt har lokalpolitiker lätt bländats av löften om många jobb och stora verksamheter. Tyvärr har det inte så sällan varit luftslott. Och lyssna på medborgarna. Lokala initiativ ger lokal sysselsättning.

Och med detta önskar jag en regnfri jul och ett progressivt nyår!!!

2 kommentarer

  1. Anders

    Har funderat en hel del på vad som skulle kunna vända befolkningsutvecklingen mot en positiv utveckling i glesbygdskommunerna men inte kunnat komma på någon bra idé. Uppenbarligen är det så att både människor och företag dras till storstäderna och mot detta förslår inte frisk luft, vacker natur och friluftsliv inte långt. Av någon anledning så vill de flesta befinna sig i händelsernas centrum med nära till allt.

    Samtidigt skapar det också problem i storstäderna med brist på bostäder och infrastruktur med mera, vilket i sin tur driver upp kostnaderna. Så om det gick att sprida resurserna mer jämt över Sveriges yta så skulle nog både städerna och landsbygden vinna på det.

    Glesbygdskommunerna kan inte bara lägga sig ner och dö, utan får göra vad de kan för att locka till sig invånare och företag. Frågan är bara hur långt de ska gå för att åtminstone lyckas lite med det och vad det i sin tur får kosta?

  2. Barbro Palmqvist

    Jag går var 3:e månad på återbesök på Sahlgrenska. För några månader sedan talade en av kirurgerna om: hade du inte kommit när du kom in 2013 så hade du levt högst 2 månader till. Jag började söka 2007 – 2008. Resten av livet får jag använda smärtstillande för att stå ut. Både tarm och blåsa blev förstörsda. 2 kotor rök all väg. Dock är jag tacksam om att får uppleva mina barnbarn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.