Gammal kärlek rostar kraftigt…

Då ska vi prata lite Ford. Inte Mondeo, Kuga eller andra moderniteter utan en modell från den grå forntid då dinosaurierna, jag till exempel, föddes.

Nämligen Ford Taunus P2 1957-1960. En modell som charm- och designmässigt var perfekt i varje detalj med våra nutida ögon men som då snabbt blev en skamfläck utan andrahandsvärde. Utseendet med krom, fenor och på De luxe tvåfärgslack var totalt ute då de nya strömlinjeformade modellerna kom. Och så rostade den alltså kopiöst. Mig veterligen har jag bara sett EN P2. Dock finns 130 registrerade och ett femtiotal ytterligare renoveringsobjekt i Sverige. Dock platt intet mot till exempel motsvarande Oplar som du ganska lätt hittar.

För mig spelar P2 en viktig roll eftersom det var den första bil jag körde. Eller rattade rättare sagt som 3-4 åring sittande i grannens knä fram och tillbaka på bollplan hemma. Jag är också rätt säker att flera av mina farbröder körde P2, så det var nog en populär bil en kort tid.

Mekaniken var nog bra. Jag körde mycket P3, efterföljaren, i min ungdom. Och i allt väsentligt var det samma mekanik och den fungerade tillfredställande.

Vill ni ta en titt på modellen så Googla på Taunus P2 så får ni se en snygg bil…