En blåsning – i rätt riktning

Visst vore det intressant om vi under en löptid på säg 20 år kunde förändra våra transportrutiner. Kortare sträckor upp till säg fem mil åker vi elbil typ till och från jobbet. Men det ska också finnas en flotta med större förbränningsmotordrivna bilar som du kan hyra för semester och andra större behov. Elbilarna laddas med vindkraftel som är lokalproducerad. Självklart gör vår miljömånande statsförvaltning att det blir ekonomiskt intressant. Absolut inte gratis men heller inte tokdyrt vilket är ett öde som nu drabbar många elbilar. Den lilla andel fordon som klassas som entusiastbilar ska kunna köpa det drivmedel som behövs vilket i de flesta fall inte blir så mycket eftersom det givetvis inte ska vara gratis heller men inte vanvettsdyrt.

Både miljö och livskvalitet kostar men inte ohanterliga summor och med dessa åtgärder har definitivt bilismen dragit sitt strå till stacken.

Ja, där någonstans ringde väckarklockan och  efter en stunds morgonförvirring insåg jag att allt varit en dröm. Staten fortsätter att vrida varje krona ur bensin och dieselbilister under dimmiga miljöridåer och dess representanter åker taxi på vår bekostnad och fattar ingenting av verkligheten som susar förbi utanför rutan…