Respekt

Idag mina små vänner tänkte jag att vi skulle prata om respekt. Men i det här fallet alldeles särskilt för något så omodernt som respekt för teknik.

Det rullar en finsk serie på tv. Två gäng grabbar bygger varsin bil, Ford Escort respektive Opel Rekord Coupé.

Det blir säkert fint till slut med just nu ser det lite mörkt ut. De sysslar mest med att supa, dissa sina tjejer och – just det – förstöra teknik i olika former. Det räckte inte att lyfta ut den väl fungerande opelmotorn då den av oklar anledning skulle bytas till en tam omegamaskin. Nej givetvis skulle den varvas tills den exploderade!

Lister bryts sönder, det hackas och rivs lite här och var på ett oorganiserat sätt och det ska bli intressant att se slutresultatet. Men GIVETVIS gör de precis vad de vill med bilar de själv betalat. Även om av allt att döma nästan oavbruten onykterhet sällan skapar storverk.

Om vi gör ett gigantiskt hopp i tiden hamnar vi där jag understundom provade både hyr- och salubilar. Om någon kompis var med gick det oftast lugnt till men med några polare var det som förgjort…

VARVA TILLS DEN SLUTAR DRA OCH SÅ SLITER DU IN NÄSTA VÄXEL! GE JÄRNET IN I SKOGEN O REPA UPP LACKEN! JAG KISSAR I BAKSÄTET NU. HAHAHA!!!

Så lät det. Dessa unga mäns ögon stod ut som stötfångarhorn på en femtitalsjänkare. De var bortom normalt förnuft. Och min tanke var: vad kompenserar de för??? Nåt helvete har ju hänt som de måste ta igen…

Även teknik som jag kanske inte älskar typ en 79:a VAZ 1300 behöver jag ju inte vandalisera och förstöra. Kort fråga till er barn (som man kan säga som 56-åring). Har ni någon förklaring till detta beteende?