En Alfalack, tack!!!

I skuggan av katastrofer, krig och andra världshändelser har  jag utvecklat ett sug efter en entusiastbil den senaste tiden. Eftersom intresset är brett kan det vara en Alfa Romeo ena dagen och en Cadillac nästa. Och ingenting blir i slutändan verklighet! För det första kör jag inte själv numera och för det andra har jag ingenstans att ställa ytterligare bilar. Och för det tredje knallar den trogna Meganen så bra.

Men jag ska fortsätta observera i vinter och i vår så får vi se. Till saken hör att jag dessutom lever i forntiden då en hygglig jänkare kunde handlas för 40 lakan och det bär mig emot att ge 60 000 för en Valiant. Jag är alltså snål till råga på allt!

Annat var det förr. Min numera kapitänåkande kompis blev om jag minns rätt erbjuden en Impala -59 för 600 kr, farsan sålde en fin BSA B33 för en hundring i början av 60-talet. Jag KÖPTE en riktigt fin Granada Ghia 3,0 och sålde den för 18 000 1,5 år senare.

Ja, goaffärerna duggade tätt…

Och i värsta fall kan jag ju börja samla på modellbilar.