Det sa bara klick

Redan som barn var jag fotointresserad. Och hade som tur var en grannpojke som var – och är – en duktig fotograf.

Under lång tid resulterade inte mitt intresse i något kameraköp men många timmar spenderades med näsan i Norrländska Fotocentralens katalog. En gång då vi var på väg till Finland fick jag slinka in  där och köpa film till den Yashika jag fått låna av en farbror. Det var som  att få ett backstagepass till Rolling Stones eller nåt. Jag var helt enkelt i paradiset!!!

Men så småningom svalnade intresset till en svag glöd. Jag avverkade några kompaktkameror utan att direkt engagera mig i fotokonsten.

Men i slutet av 80-talet tog det ny fart. Mycket tack vare att jag var engagerad i att skriva manus till stillbildsbildspel och såg då vilka bra bilder de som skötte bildskapandet tog.

En Nikon F501 blev min första systemkamera. Men varför Nikon?

En fotokunnig på jobbet rekommenderade det: – dom kan du slå ihjäl en älg med, de fungerar ändå…

Jag har fortsatt med Nikon in i den digitala epoken. Men inte enbart, jag har haft minst fyra Canon, Minolta, Olympus och andra jag glömt. Ja numera det nog så att det inte finns några direkt dåliga kameror. Annat var det för inte så länge sedan. Jag minns den rysktillverkade Zenith en klasskompis hade då jag pluggade media. Knivskarpa tandhjul som gjorde att du drog sänder filmens perforering om  du hade det minsta bråttom. Sedan var det bara att leta reda på ett mörkrum för att få ut filmen!!!

Men östtillverkat behövde inte alls betyda dåligt. Jag har till exempel använt Praktica-kameror som verkligen varit prisvärda.

Ja mina vänner, bättre än så där blir det inte idag. Trevlig helg!!!