Ett livstecken igen!

Trots att det var evigheter sedan jag förgyllde bloggen med min närvaro konstaterar jag att en och annan tittar in och läser. Tack för det, det motiverar en fortsättning från min sida.

Trots de intensiva skeendena ute i världen är det mer lokal företeelse som finns i mina tankar. Närmare bestämt handlar det om 16 000 svenskar alltså de som i likhet med mig beviljats personlig assistans. Jag skulle tro att de flesta av oss känner en pirrning av oro nu. Särskilt sedan finansministern så solklart ställde oss och de sjukskrivna mot flyktingarna då det handlade om pengar i en tv intervju.

Snacka om att blåsa till krig mellan två svaga grupper!!! Magdalena kunde hellre ha sagt något i stil med: ”ja, det är säkert åtskilliga av de tusen miljarder euro (otroliga siffror, eller hur?) som försvinner ur EU i form av skatteflykt som kommer från Sverige och det ska vi stoppa”.

Men nej, min finansminister laddar på mot sjuka i ett redan överfinansierat socialförsäkringssystem. Vi betalar alltså in mycket mer än vi tar ut. Och dessutom mot den personliga assistansen. Där är det superviktigt att påpeka att det tyvärr finns rent kriminella lycksökare i branschen. Och där är det helt OK att slå hårt. Men jag har en stark känsla med tanke på snacket om ”överutnyttjande” att även vi vanliga brukare går en hård framtid till mötes.

Tyvärr är vi en liten grupp. 16 000 personer märks väl knappt i ett val? Så det gäller att bevaka utvecklingen.

Julklappsköpen är i alla fall i stort sett avklarade. En dator till mig och en ny stereo till…mig det med! En 57-årig singelgubbe kan väl kosta på sig att vara lite egoistisk. Nåja det kan bli några klappar till andra också, vi får se…Tre arbetsdagar kvar plus att jag jobbar 28:e och 30:e. Känns bra, men lika bra att vårdagjämningen närmar sig. Jag är helt enkelt ingen vintermänniska, det är bara så.

Om jag inte hinner ´skriva nåt mer: HA EN HÄRLIG JUL OCH ETT MUMSIGT NYÅR!!!