Världen krymper!

Att världen krymper på ett angenämt sätt då man använder pennan har jag kunnat konstatera flera gånger. Till exempel nämnde jag för en tid sedan som en av mina legendarer den begåvade skribenten ”Bostic” Envall här i bloggen. Och det dröjde inte förrän jag fick en glad hälsning från nyssnämnde hjälte som tipsats att läsa min blogg.

Samma med Gunnel (ett namn jag alltid haft svårt att stava till, ungefär som jag ofta skriver ”penisonär” i stället för ”pensionär”…) Hedman som är en sju resor duktigare skribent än jag och som förtjänar allt beröm.

En gång under min VF-tid skulle en gymnasieklass ringa Georg Andersson som då var kommunikationsminister. Givetvis skrev jag om detta, med klassen i en ring runt telefonen. Men något gick fel och klassen kom aldrig fram till ministern vilket jag också skrev om.

Då dröjde det inte länge förrän ministern själv ringde ungdomarna! Han hade läst min artikel i Stockholm på morgonen och visste egentligen inte att han skulle blivit uppringd – det var någon underhuggare som stoppat samtalet. Men han ville visst prata med ungdomarna!!!