Tider som förändras

Förmodligen är det väldigt annorlunda att vara barn nu jämfört med på 60-talet. På gott och ont antar jag. En företeelse som gav oss grabbar ständig sysselsättning var de skrotbilar och bortglömda motorcyklar som beströdde terrängen. För mig som var fordonstokig var det lite av ett paradis. Motorcyklar du knappt kan tro nu fanns lite här och var. En Velocette 500 i grannbyn drabbades av mina skiftnycklar och skruvmejslar. För ”mekas” skulle det. Det vill säga skruva sönder allt som gick för att aldrig få ihop det igen… En bit från Bäsksele låg en hoj med det lätt ekivoka namnet Horex Regina i diket tillsammans med en gammal lättviktare. Småmotorcyklar från förr vimlade det för övrigt av i storlekar upp till 150 kubik ungefär. På bilsidan minns jag speciellt den Ford Customline -56 om jag med flera förvandlade från avställd med pajad koppling till fullständigt vrak. En rejält krockad DKW fanns också runt byn och en gammal konsumbuss som revs ner till spillror. För vi kunde givetvis inte låta något vara i fred. Så snart tillfälle gavs ville jag givetvis köra bil. Tillfället yppade sig uppe i Innehavsberget en sommar dag då jag skulle på prova min äldre kompis Opel Olympia 1958 längs den ödsliga skogsvägen. ”Katastrof” är kanske att ta i men det gick sannerligen inte bra. Jag hade till exempel ingen känsla för styrningen utan svängde fem meter före vägen svängde. Kompisarna skrattade nästan ihjäl sig under den korta resan. Min kusin som åkte med blev sedermera i sin körkortsinnehavande ungdom en beryktad fortkörare. Kanske flydde han omedvetet i sitt inre från åkupplevelsen i den blåaktiga opeln???

Så småningom växte vi ju förstås upp. Skrotbilarnas dragningskraft försvann till förmån för mopeder, gula Commerse och tjejer. I nämnd ordning. De gula Commersen var lågpriscigaretter som fick trängas med Sheriff-cigariller och majskolvspipor i olika gömställen. För hem vågade man ju inte ta dem…

Trots att åren gått fanns ändå en dröm om att hitta en bil som var värd att renovera. Men den drömmen sprack då jag besökte den stora plan där skrotbilsjakten som genomfördes organiserat på 90-talet samlade alla bilar som skrapats fram i Vilhelmina kommun. För tyvärr  var det helt enkelt inget annat än – skrotbilar…