Kommunens märkliga inställning

Jag är handikappad. Om detta råder inget tvivel. Men det finns en minst sagt tung instans som vägrar inse att detta skulle vara det minsta besvärligt. Umeå kommun. Närmare bestämt mitt parkeringstillstånd för just handikappade. Jag har haft detta utan minsta bekymmer sedan 2009, tror jag. Men när det rutinmässigt skulle förnyas i maj nekades jag plötsligt. Man menar att min assistent mycket väl kan lasta av mig för att sedan jaga parkering. Alla besökstider på NUS, vilket är många i mitt fall, måste förlängas rejält. Och i de fall där jag inte exakt vet vart jag ska (shopping) utan får sitta ute och vänta får jag snabbt ont och blir stel i min strokedrabbade vänstersida. Och som många av er vet är det inte heller gratis att parkera. För mig går det bra men många sjuka har ju en extremt ansträngd ekonomi. Och med träning, sjukhusbesök m m blir det ändå en del. Kommunen refererar till en föreskrift. Men så vitt jag kan se är den oförändrad sedan 90-talet och den säger i huvudsak att kommunen ska underlätta funktionshindrades likställighet jämfört med friska.