Inte imponerad – av mig själv!

Gårdagens inlägg här var ett av de blekare. Trots Åkesson, Trump, Syrien, pensionssystemet och tusen andra frågor stod det stilla i knoppen så det fick bli en mindre intressant drapa om däck med mera i stället. Mitt i denna koma vaknade jag i alla fall till och insåg att det nu är dags att planera för ålderdomen. Främst i form av ett vettigt boende. Om man då håller sig till Bostaden gäller det dock att du måste ha fyllt 60 innan du kan ställa dig i kö för seniorboende, så det är några år kvar. Ja, tänk då jag satt på sparken en stjärnklar kväll som elvaåring och räknade ut att jag skulle vara 42 år 2000. Det kändes ofattbart långt borta. Nu har jag plötsligt passerat det med väldigt god marginal. Hur gick det till??? Men jag tror  och för sig att de flesta blir lika förbryllade över tidens gång trots att det är det mest självklara av allt. ”Min” gata Storgatan fick husnummer och stenbeklädd körbana 1782.Tänk bara vad som hänt sedan dess. Och då är det ändå bara en blink i världshistorien