Jag håller andan!

Eller skulle göra det om jag kunde. Ända tills onsdag och valet i USA alltså. Min fasta övertygelse är nämligen att Trump hör hemma som patient i slutenvården, det är ”bara” tio miljarder dollar som håller honom borta därifrån. Nu vinner ju Hillary Clinton .men miljardären kommer ju inte att ge sig för det. Och inte heller hans miljoner anhängare. Såg att vapenförsäljningen i USA har ökat enormt inför valet och det lär inte vara demokrater eller mer sansade republikaner -som ju är i absolut majoritet i partiet – som handlar. Tanken på terrorism och inbördeskrig fladdrar förbi men är nästan för hemsk för att tänka…

Hemskt fast i mindre format var det när lyftmotorn på min säng gav upp förra fredagen. Jag har inte helt lätt att ta mig upp ur en säng som inte går att höja, men som tur var kom Hjälpmedelscentralen med en ny på måndagen. Och inte ett öre kostade det! Det sånt vi betalar skatt för och tusen andra saker som skulle kostat dig enorma belopp som enskild. Fatta det, borgare.

För övrigt har jag dock ett dilemma nu. Regeringen verkar ju leda drevet mot oss som har personlig assistans. Kan jag verkligen vara medlem i ett parti som vill utrota grunden för mitt liv även om jag delar deras ursprungliga ideologi till 100 %??? INTE för att gå över till något annat parti utan helt enkelt för att skita i politiken som ändå bara sviker. Jag har i alla fall inte betalt medlemsavgiften, de närmaste veckorna får avgöra. Jag har allvarligt funderat på att skriva till Stefan Löfvén som jag faktiskt jobbat åt i ett projekt en gång i världen.