Och mera rattar…

I vanliga fall är ju en ratt rund, eller hur? Men det finns undantag. Austin Allegro till exempel hade mjukt fyrkantiga rattar. Dock inte om det var en engelsk polisbil – lagen vägrade nämligen köra med annat än runda rattar så där fick fabriken vackert byta. Lätt rektangulära rattar hade även ett antal Chrysler, Imperial, Plymouth  och möjligen även andra Moparbilar runt 1960. Då det gäller den för oss unga förr obligatoriska läderratten gällde normalt 13 tums diameter eller möjligen 14 tum. Extremt lättrattade kärror kunde klara sig med tolv tum, till exempel Opel Kadett, vill jag minnas.

För länge länge sedan försökte en kille som tyvärr inte heller var nykter att köra en Amazon med rörtång. Dock ett experiment som avslutades hastigt…I juni 1975 fick jag lära mig att det i varje fall är bra om man är i närheten av ratten i bilen om man ska manövrera den. Vi var sex personer i en liten Anglia (jag vet att ni inte har en aning om vad det är för bil, men jag kan i varje fall avslöja att det var en Ford…) och bilägaren satt längst ut på passagerarsidan men rarttade ändå bilen. Tyvärr gick något fel och vi körde ner i ett djupt dike och voltade ett antal varv.

Min Oldsmobile var tämligen lyxig. Den var bland annat försedd med både tilt- och teleskopratt. Det gick alltså att dra ratten i alla riktningar. På väg hem från någon bilträff satt en tjej och halvsov på passagerarsidan. Då greps jag av någon märklig impuls och lossade försiktigt alla rattkontrollreglage. Sedan skrek jag med mina lungors fulla kraft: ”Lena, lena ratten är lös – vad ska jag göra???”. Och Lena, yrvaken och panikslagen  var nästan på väg att kasta sig ur bilen…