Very long time – no see…

Det känns som en evighet sedan jag pratade med er, kära bloggläsare. Och det är det ju måste jag erkänna. I likhet med många andra har jag stiftat bekantskap med Covd 19. Det hände i mitten av januari och för mig var upplevelsen smått fånig. Två dagar av hosta och lite rinnande näsa. Sedan var det över. Kanske mildrades sjukdomen av att jag vaccinerats tre gånger. Och för övrigt blev det även en fjärde injektion några veckor efteråt.

I kväll ska en klocka landa här hos mig. Helt onödigt egentligen jag har redan tre armbandsur. Men det har fastnat i min skalle att det är i stort sett det enda smycke en man kan bära och då får jag betala för det.

För övrigt kan jag meddela att de senaste dagarnas sol och blidväder gett mig vårkänslor. Givetvis kommer jag att bli stenlurad – om en vecka trängs isbjörnarna med hårt jobbande snöröjare på våra gator och termometern fryser. Jag blir med andra ord lika lurad som alla andra år!