Ett ljust minne…

Jag växte upp i en miljö där beröm och kärlek sällan visades. Självklart var jag och kompisarna omtyckta av våra föräldrar men det var sällsynt att någon visade det eller sa det i praktiken. Nu dök dock ett minne upp som visserligen är av nyare datum men lika uppskattat. Jag var på besök hos min pappa som de sista åren bodde på ålderdomshem i Vilhelmina. Då jobbade jag en hel del på Folkbladet och som en naturlig följd av det fanns min byline på en del artiklar, och pappa var en trogen  VF-:läsare och såg ju detta. Men jag kunde aldrig tro att han skulle bry sig särskilt om det. Men plötsligt säger han :”Hur är det, har du någon bild på dig? Jag har berättat för de andra här att du skriver i tidningen men det skulle vara roligt att få visa dem en bild på dig”. Jag blev minst sagt överraskad över detta bevis för sympati men letade förstås fram en fin bild. Detta hände runt år 2000 men är fortfarande ett ljust minne…