Allt det där med kaloribränning har dock legat på sparlåga i det här huset. Nicole, som jobbar i helgen, gick visserligen en promenad bort till affären iförrgår för att köpa ciabatta, kvällstidning och annat väsentligt. Plus att hon ju givetvis färdas bra långt för att komma hit och ta sig hem. Rena konditionsfenomenet jämfört med mig som väl gör av med mest kalorier när jag öser upp mer mat och byter kanal med fjärrkontrollen!

Det har på något vis flutit ihop alla dagar. Frukost och lunch går in i varandra på ett angenämt sätt samtidigt som vi löser de mest akuta världsproblemen. Det är synd att Barack inte känner till vår existens då skulle Irankrig och sjukvårdsreformer vara fixade för länge sedan. För i kombination är jag och Nicole ohyggligt kloka!!!.

Maten är helt fantastisk och till 80 % traditionell. De sista 20 % representeras av thaikyckling med ris samt de nyssnämnda ciabattorna. Det har utvecklats till något som liknar en tradition vid de tillfällen Nicole jobbar flera pass och det blir drygt för henne att åka emellan mest bara för att äta. Det är supergott och vi lär inte tröttna i första taget!

Vi har inte bara löst världsproblem. I alla fall Nicole. När julaftonen gick över i juldag förlovade sig hon och hennes sambo och för typ åtta minuter sedan åkte de iväg på det jag envisas att kalla ”förlovningsresa” till hennes pappa. Kommer säkert att bli hur mysigt som helst. Det är inte varje dag någon av mina assistenter förlovar sig och jag skickar massor av lyckönskningar genom cyberspacen till dem!!!

Trist att det varit sånt oväder både ute i Europa och i USA. Självklart jobbigt när det än händer men kanske särskilt när bilister som  inte är ute och långreser varje dag är ute på vägarna. Som jag ser det är det viktigaste att hålla avstånden. Näst viktigast är utan tvekan att hålla avstånden och som trea vill jag nog mena att avståndshållningen kommer…Då fattar ni ungefär, eller hur?…Sedan kommer nog detta att ta rejäla pauser.

På något märkligt sätt känns det som om vårt lilla hörn för det mesta klarar sig från katastrofer, både sommar som vinter. Absolut inte oangenämt men märkligt…

Fem år sedan tsunamin slog till. Jag var lyckligtvis inte personligen berörd men skrev flera artiklar om människor som bokstavligen kände döden flåsa dem i nacken. Men det jag minns mest som vanlig nyhetskonsument var hur sakta vissheten om att en katastrof inträffat  nådde mig.

Klapparna kom i år från de mest oväntade håll. I alla fall i viss utsträckning. Det mjuka paketet som tomten hämtat strax utanför stan, var  till sitt innehåll både snyggt och användbart och inte minst totalt överraskande vilket gjorde det extra kul. När det gäller överraskning nummer två trodde jag först att Tomte Nicole var involverad men det visade sig senare att hon nog inte var inblandad. Det var helt enkelt en fråga om att placera det på rätt plats…

Och tack vare släkten kan jag nu konstatera att ingen längre kan beskylla mig för att inte ha sett frihetsgudinnan.

Det där var väl lite kryptisk men ”den som behöv begrip begrip” som Stenmark skulle sagt.

Tack även ni andra som bidrog till en mysjul…