Etikett: kenneth ahl

Om gårdagen och bra böcker

Av , , Bli först att kommentera 4

 

I går hade vi rehabmöte på jobbet. Det var den vanliga samlingen av Försäkringskassa, fack, chef, läkare med flera. Och så lilla jag!
Det var väl egentligen inga märkvärdigheter, jag går upp lite i tid den närmaste månaden för att närma mig 25% målet för arbetsträning. Även om det jag nu jobbar med är arbetsprövning där jag fortfarande har hel sjukpenning.
Jag baxnar lite när jag läser om krögaren som påstås ha hanterat tio miljarder och undanhållit nästan 50 miljoner i skatt. Det måste vara en av de större historierna gällande ekonomisk brottslighet i Sverige. Vad som sedan återstår i slutändan återstår att se. Det kan ju vara lite som en karaktär i Lyftet som var stämplad som en jätteknarklangare därför att polisen en gång hittat stora mängder tomkapslar hos honom, tror att det var Sundsvallsjesus. I själva verket hade han aldrig haft nåt knark, bara de tomma kapslarna…
Läs för övrigt Lyftet, det är den bästa bok som skrivits i Sverige. Rolig, tragisk, halsbrytande.
Kennet Ahl heter författaren, eller författarna för det är ett kollektiv med bland annat Lasse Strömstedt som skrivit den.
Ett annat udda, svenskt, lästips särskilt för den som är lite historiskt intresserad är böcker av Karl Andersson som skrivit ett antal dokumentära böcker om livet i fjällvärlden förr i världen. Det var lite kul för jag minns att han var hemma och grillade farsan nån gång på 80-talet. Då tänkte jag inte speciellt på det men långt senare fick jag en bok i min hand där han bland annat skrev om min pappas tidiga liv, som jag egentligen inte hade speciellt mycket kunskaper om tidigare. Kul att få läsa spännande detaljer. En av hans böcker heter Erika från Stennäset, om jag minns rätt, men om det var ”pappaboken” vet jag inte. Men han har skrivit flera.
Hehe…jag själv är väl inte så omskriven. Jag har oftast befunnit mig på andra sida blocket som intervjuare. Men några gånger har jag fått göra min stämma hörd. Och varje gång väcks några frågor: Fråga ett: varför ser jag ut som en förhärdad sexbrottsling utan hopp om bättring på alla bilder? Fråga två: Varför är det så omöjligt att säga något som verkar annat än totalt intelligensbefriat?
Nu låter jag mig visserligen både fotas och intervjuas utan hänsyn till resultatet men visst kunde man önska att det skulle lyckas nån gång.