Dom äger oss!!!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Nu har Nicco blivit ”lilllmatte”, valparna föddes igår, det blev 3 hannar, och därmed hade vi enbart tur, som blev en av dom som fick hunden vi tingat, det var fler på tur, men dom får vänta till nästa gång det blir något.
4 mars, åker vi ner till Uppsala och hämtar hem honom. Vi håller redan på vänja katterna med vad som komma skall, och talar om för dom med jämna mellanrum att dom fått en lillebrorsa… men huruvida det funkar, förtäljer inte historien förrän han är här 🙂
Ska jag vara krass, så var det nog enbart ett önsketänkande. Sen när, på en skala, har dessa katter visat på någon typ av förståelse. Eller jo, nu var jag dum, det gör dom hela tiden, och vissa saker gör dom ju faktiskt INTE, framför ögonen på mig, då dom VET att dom inte får, men när dom tror att ingen ser… svarar dom i telefon… typ.
Som i förrgår då jag satt i tv rummet, då har jag ingen sikt in till spisen, men ser Eloise som ligger borta vid andra dörren och noterar att Enya rör sig någonstans i närheten av spisen och jag ser skuggan av hennes svans. Sedan hoppar hon, och det ser jag både på Eloise ögon, som följer hela hoppet, och skuggan som försvinner uppåt.
Tror ni Enya blev förvånad då jag genast höjde rösten, smällde ihop händerna och ropade att hon skulle hoppa ner. Tjopptjopp så var hon nere på golvet och låtsades som ingenting. Därmed vet jag ju också att dom gör saker då vi inte är hemma, och det dom så vackert brukar säga om katter, stämmer nog också, det är inte vi som äger dom, utan dom äger oss.
Nu jobbar jag bara imorgon eftermiddag och två timmar på torsdag, sedan blir jag ofrivilligt eller egentligen frivilligt, ledig i nio dagar. Chefen åker nämligen till Spanien och jag ville inte följa med. Jag blev ju tillfrågad men är glad idag att jag tackade nej… jag i mitt skick, nej jag tror inte det, och det rör sig ju knappast om en semester heller. Men det är klart, man ska ju vara smickrad över frågan, jag hade ju en chans där, men tog den inte.
Sedan hoppas jag ju givetvis att chefen får en underbar resa och att hon får många fina minnen med sig hem, det unnar jag henne alla gånger.
Idag ska jag träffa… inte bara en gammal arbetskompis, utan tre, jodå, varav en, som fortfarande jobbar i lag med mig. Och ikväll är det bastu minsann, jag vill minnas att vi valde en tisdag den här gången, för att Kerstin skulle ha chans att vara med, hon och Janne som varit utomlands över jul och nyår. Önskar er alla en fin tisdag!

Meriter… eller nä!

Av , , 2 kommentarer 11

 

Jag och mamma var på Coop igår, efter lunch och sedan tillbringade hon hela kvällen hos oss. Vi såg bland annat på det där Guinness world records, och ja, man måste ju få fundera hur vissa människor är funtade, men roligt att se på, var det väl ändå, till viss del.
En del av alla rekord kanske inte är så konstiga att dom har just rekord i, ingen annan har ju gjort samma sak, det är då bara att komma på en sån korkad sak som möjligt så vips, så kanske man står med där. Men inte vet jag om det är någon merit att stoltsera med att man knäck 43 valnötter med arslet… typ.
I huset, där vi nu bor, finns det gömmor med olika saker, bland annat ligger det glasögon lite överallt, vad tror ni en optiker skulle säga om jag kom dit med dessa snygga saker och säger att jag själv, undrar om det kan vara dags att göra ett byte:
Eller vad tycks om dessa, Åkes farfars solglasögon, dom kan väl inte ha varit så vanliga:
Vad jag inte fattar är skalmarna, hallå, dom är ju hur obekväm som helst och skär ju in bakom öronen, i vissa fall får vi vara glad att utvecklingen går framåt, eller hur?
Idag jobbar jag, Åke tar en extra sjukdag och ser om han känner sig bättre i eftermiddag, jag är absolut inte frisk… vare sig i huvudet eller annars, men man får väl offra sig ibland. Jag är ju ledig igen, imorgon. Det blev som en envis förkylning det här och sedan mitt lilla bakåtfall, gör ju att man inte känner sig fräsch då man ska ställa sig upp eller böja sig fram, hm… kanske ska undvika att göra dessa saker då, och ligga på rygg, det går inte heller.
Nå, jag klarar mig säkert, hoppas ni alla får en bra måndag, jag ska nog allt se till att den blir bra för mig med.

Ulmerkottar!!!

Av , , 4 kommentarer 15

 

Vet inte om ni kommer ihåg pizzerian som fanns nere på stan under 80-talet med namnet Cajsa Warg? Vi pratade om den igår, och förmodligen kom vi in på ämnet för någon sa: Man tager vad man haver… sa Cajsa Warg, och tjopp så var vi där.
Inte världens bästa namn på en pizzeria eller… skumt om man levde upp till det myntade uttrycket, man tager vad man haver, jisses, då vet man ju aldrig vad man får på pizzan.
Nu står följande på Wikipedia, om just det uttrycket, och jag citerar: Ingenstans i boken står det idag bevingade uttrycket ”Man tager vad man haver”, men däremot innehåller många recept uttrycket ”Man tager om man så hafva kan …” slutcitat
Nu ska jag avslöja en hemlighet… som kommer att förändra vår familjesituation något… vi har tingat oss en hund…. Jojomensan. Det ska bli Niccos hund nummer ett, men vi kommer naturkigtvis att hjälpa till allihop, för att det ska fungera.
Hon vill ha en Japansk spets, och en japansk spets är vad det kommer att bli. Så här ser den rasen ut (bilderna lånade från google.se)
Visst är dom fina, som ulmerkottar!
Valparna kommer någon gång nu i veckan så vi väntar med spänning på hur det kommer att gå. Kenneln ligger nere i Uppsala så det blir inte bara hundköp utan även ett besök i Järlåsa, naturligtvis, någon gång i mitten eller i slutet av mars, lagom till Niccos 15 årsdag.
Sen kan man ju alltid spekulera i vad våra katter kommer att tycka om sin nya kompis men inget brukar ju var omöjligt, det får väl ta den tid det tar. Och vi har ju tur att vi bor som vi gör, med två lägenheter och källare, så man kan ju separera på dom när man inte är hemma själv, så inget oväntat händer. I alla fall så där i början.
Idag blir det en lugn dag… tror jag. Ska skjutsa mamma på Coop efter lunchen, hade ju tankar på att städa undan julen lite lätt, men med tanke på min svanskota så avvaktar jag ett tag till, vill inte kliva på stolar och bära på så mycket saker, om jag inte behöver.
Önskar er alla en fin söndag!

Kan sandpapper vara lösningen?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.
Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.
Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.
Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.
Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.
Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.
Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.
Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.
Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då 🙂
Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.
Önskar er alla en fin lördag!
 

Det blir svårt det

Av , , 2 kommentarer 12

Nu känner sig Åke lite bättre, han har gått ifrån att ha sett ut som han haft en stödpermanent då håret stått rätt upp  på sina ställen, till att ha fått ner det till normal nivå igen, och han sitter som vanligt ute på bron och röker, han hade ett mindre uppehåll på nyårsdagen, men det blev inte mer långvarigt än så… tyvärr.

Jag undrade igår vart mina pengar från försäkringskassan tagit vägen då jag inte fått något från dom… än, och det fick jag svar på idag.

Jag trodde i min enfald att sjukskrivningen per automatik, gick över från arbetsgivaren till försäkringskassa efter 14 dagar, men ack vad jag bedrog mig, man ska ju anmäla det själv. Hm…

Jaja, får väl se till att göra det då, det lustiga är att dom skrivit i brevet att om dom inte får in en anmälan innan 2 februari 2012, så utgår dom ifrån att jag inte vill ansöka om ersättning. Det blir svårt, februari 2012 var ju för 11 månader sedan, moahahaha…

Är vi fattiga, or what???

Av , , 6 kommentarer 13

 

Kommer ni ihåg våran gamla Chevrolet Caprice, den som alltid hade något fuffens för sig, bland annat så ville ju dörrarna, under vintertid, inte gå igen, utan hade det varit plusgrader och sedan blev det minus så studsade dörren bara upp igen.
Jag vet att jag berättat om den där julaftonen när vi packat bilen, Nicco hade placerat sig i baksätet och vi skulle bege oss 21 mil norrut, upp till Malå, där vi skulle fira jul, för oss själva.
Allt gick ju som på räls tills vi skulle stänga Niccos dörr, den ville icket, Åke tog dörren och stod och slog den fram och tillbaka mot dörrkarmen, men inte hände något för det. Då tog han olja och annan smet och hällde ner i låsanordningen och överallt han kom åt.
Sen tipsade Maria om att han kanske skulle testa att elda lite med tändaren, på den där grunkan som inte ville funka, och det gjorde han, med den följden att bildörren började brinna, invändigt och plötsligt var det rena cirkusen därinne på gården.
Nicco som hade spänt fast sig fick ju panik och ville ut, om nu någon granne stått och sett på hela scenariot så måste dom ha undrat vad tusan vi höll på med… döda bilen, eller vad? Först smäller man i dörren som om man ville ha ihjäl någon och sen ledsnar man och tuttar eld på den istället.
Nu var det ju inte mer dramatiskt än så, det som brann slutade ju att brinna och se… sen funkade dörren som vanligt igen och vi kunde ge oss av för ett helt normalt julfirande. När vi pratade om det igår, vid middagen, så tyckte Nicco synd om sig själv och sin tuffa uppväxt och hon undrade också hur sjutton pappas lastbil egentligen kan rulla, den borde ju vara lika misshandlad som bilen hade blivit, mja, sa jag, nu var det ju inte pappas idé, att tutta eld på dörren, det var ju egentligen min… moahaha!!!
Varför vi ens kom in på den berättelsen var att samma fenomen inträffade igår, då jag och Nicco hade bråttom till en läkartid vi hade att passa. Förardörren på Jeepen, ville först inte gå upp, jag bankade på knappen och plopp så lossnade isen och den gick att trycka in, men sen… ja då ville den inte stängas.
Ringde in till Åke som kom ut och provade både det ena och det andra, men det ville sig inte, till slut höll han bara in dörren och jag låste, så då satt då dörren fast i alla fall så vi kunde åka. Samma sak då vi kom fram och jag skulle låsa, dörren studsade så jag höll emot och låste.
Fick be om ursäkt att vi var sena, men sa jag, bildörren gick inte att stänga så det tog sin lilla tid. Nu till en något bisarr upplevelse därinne. Nicco skulle undersökas och när vi sedan pratade så skulle läkaren skriva ut medicin, han vände sig till mig och frågade om vi var fattiga? Ehhh, nä sa jag, det är vi inte. Är det säkert, sa han, hur ser det ut i plånboken? Det är lugnt sa jag, vi har pengar.
Han sa att medicinen han ville skriva ut, var dyrare än andra mediciner, den kommer att kosta ungefär 150:-, kommer inte det att kännas av, frågade han återigen. Nä, sa jag för tredje gången, det är INGA problem.
När vi sedan åkte hem skrattade vi då vi satt i bilen och Nicco undrade hur han ens kunde ställa en sån fråga, man borde väl kanske rimligtvis ha ställt frågan på ett annorlunda sätt, kanske frågat om man hade något emot en lite dyrare medicin, eller nåt sånt.
Nu berättade dock Nicco, att eftersom hon hade haft så bråttom då vi skulle iväg så hade hon inte haft tid att sätta på sig sockar så hon gick alltså barfota med sina Converse skor, och när han skulle kolla hennes längd fick hon ju ta av sig skorna så han hade ju sett hennes bara fötter. Jaha du, inte så konstigt då att han trodde att vi var fattiga, sa jag.
Först får han höra att vi har en skitbil där dörrarna inte gå att stänga och sedan ser han att du går barfota i ett par tunna tygskor mitt i vintern. Så vad skulle den stackaren tro… jaja, nu vet vi ju det i alla fall 🙂
Tur också att man är vig, jag fick hoppa in och ut genom passargerardörren, två gånger, men sen så funkade dörren, får se hur illa det är idag, då vi ska på begravningen, ser ju inte så seriöst ut att måsta ta sig in på den sidan av bilen.
Önskar er alla en fin dag!
 
 

Flera avhandlingar

Av , , 2 kommentarer 13

 

Dom pratar just nu med en läkare som tydligen ska bli ”den arge doktorn” på tv. Han har varit på tv förut och hade då upptäckt hur skitigt det är på lasaretten och städning som är under all kritik. Så är det ju än idag, det vet alla som suttit på en lasaretts sal och tittat runt golven.
Men jag tror mig också kunna tala om varför det ser ut som det gör, åtminstone till viss del. Tid… det handlar om tid som ”sanitetsteknikerna” får för att utföra sitt arbete. Jag har ju nämligen en gång i tiden jobbat som städerska och vet, by fact, att det var så, även då.
Jag hade 40 kontor, 2 matsalar, 13 toaletter, 2 omklädningsrum och jag kommer inte ens ihåg hur många korridorer, som skulle städas och det skulle göras på 4 timmar. När jag varit där några månader skulle städet utökas till ytterligare ett omklädningsrum, 2 toaletter, en korridor och 2 kontor, och min tid skulle minska med 20 minuter…räkna på det ni som bestämmer hur det ska se ut.
Jag vet att jag frågade hur stackarn dom hade tänkt att jag skulle kunna fixa detta, och fick till svar, det du inte hinner får du strunta i att ta. Och hur kul är det, på en skala? Vem får skulden för att det inte är städat och snyggt, ja inte är det kontorsfolket eller städfirman heller, utan fotfolket, som går med skurhinken. Jag är glad idag, att jag inte har ett sånt jobb, även fast jag vet att utan dom, så skulle ingenting fungera, och därför är det ju också skrämmande att dom inte ska få den tid som behövs för att hålla det rent.
Så, det var morgonens lilla avhandling om städning, som det för övrigt ser ut som det är dags att ta itu med här också, *suck*. Tur att man har en snabeldrake, som tar det mesta och kanske man skulle börja plocka med sig lite julsaker också, varje gång man går ner i källaren, så blir man av med julen lite pö om pö.
Jag hade även en liten avhandling på café Nybro igår, med Tina, vi blev sittande där i timmar, hade mycket att prata om och tiden bara flög iväg. Hade även hunnit med några ärenden med mamma på förmiddagen.
När jag kom hem var det plogat här utanför, Åke har tumme med en traktorägare som offrade en stund på att hjälpa oss att bli av med den tunga blötsnön. Senare på kvällen kom väghyveln, kan in gissa vart det slasket hamnade… jomen hos oss förstås.
Då hade Åke sån tur att Rickard var här så han tog snösläden och ordnade bort värsta strängen ut mot vägen det går ju bra om man får ta det med en gång. Men nu räckte ju inte allt det heller. Den där väghyveln har tydligen passerat flera gånger för det ligger saker därute nu också, så j-kla slött när dom inte kan ta bort skiten dom lägger upp… åtminstone någon gång. Nu är ju det där dessutom fastfryset. Inte underligt att man får tankar om att smälla en spade i skallen på nån.
Men men, vi får väl ta cykel och gångbanan ut då, funkar också, och blir det böter skickar vi den till Umeå kommun. Skrev hon med en ondskefull min, men vet innerst inne, att det aldrig skulle gå, det heller. När någon gång på en skala, skulle dom erkänna fel och stå för det.
Önskar er alla en fin torsdag!

Ingenting kan stoppa dom…

Av , , 4 kommentarer 14

 

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.
Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.
Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då 🙂
Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.
Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.
Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.
Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.
Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.
Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.
Aliens… nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten