Jag gjorde en Mångsenare

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja nog fick blommorna sitt i natt, jag vaknade 3, och det regnade, jag vaknade sedan strax före 5 och kunde inte somna om i oväsendet… regnet alltså, det lät som en JÄTTEFLÄKT i sovrummet, då skyfallet drog in, och då man inte trodde att det kunde låta nåt mer, så ökade ljudet. Några åsksmällar hörde jag också. Så jag behöver nog inte vattna något därute idag.

På tal om vatten så fick min mobil vatten igår, så det räckte och blev över. Jag gjorde en så kallad Mångsenare (förlåt Tommy), och hade mobilen i bakfickan, skulle på toa och givetvis föll mobilen ner där, som tur var innan något annat, så jag fick först skölja av den och sedan lade jag den på tork, och återupplivade Åkes gamla ”nya” mobil:

014

Min blev som ny, den funkar eller så kan det vara sista sucken innan den dör, på riktigt.

Tommy gjorde en liknande grej för x antal år sedan, han hade mobilen i skjortfickan, böjde sig framåt och plopp så låg mobilen därnere i botten på toastolen. Han öppnade upp mobilen och fördelade skal, batteri och chipkort, utanför kylarverkstaden, uppe på cabben på hans bil.

Det gick en stund, så skickade Brälla iväg honom på Preem, på ett litet uppdrag, som Tommy åtog sig att göra och brände iväg med bilen… sin bil. När han kommer tillbaka inser han sitt misstag, inte hade han kommit ihåg vad han lagt på cabben, så det blev en promenad tillbaka längst den väg han kört, men skam den som ger sig, han hittade alla delar och även hans mobil återfick livet.

Jag har köpt 2 dekaler, den ena ska jag sätta på Buicken, eller Jeepen, det spelar inte så stor roll, och den andra på Camaron, alternativt bussen 🙂 Gissa vilka som ska vart!

015

Önskar er alla en fin dag! Och hej…grattis till oss alla vänsterhänta, det är vår dag idag 🙂

Vad ska det väntas på???

Av , , 18 kommentarer 50

Egentligen känns det knepigt att skriva om det här, enbart för att det är rätt så personligt, men samtidigt kan jag inte låta bli, jag stör mig på dom som ”tror” sig veta, vad som är rätt och fel, men då undrar jag vem som bestämt det?

Det är så här, för att göra en lång historia kort, min mamma, har hittat sig en sambo, han heter Bosse. Och vi är alla, i hennes närmaste närhet, så glad för hennes skull. Hon har nu någon att dela sitt liv med, igen. Pappa kommer inte tillbaka, och det är väl det enda vi vet, med hundra procents säkerhet, men vad som väntar bakom dörren imorgon, kan ingen veta, bara sia om.

Nu var Bosse ingen ny man som hon aldrig träffat förut, dom har känt varandra i snart 50 år och hållit sporadisk kontakt med varandra och givetvis mer så, sedan olyckan inträffade. Mamma tyckte det var skönt att få prata med någon som stod utanför alltihop, och prata har dom nog gjort. Vi har inte vetat om detta, förrän nu, för 3 veckor sedan, och som skrivet och sagt, vi blev jätteglada.

Ingen som inte stått henne nära, VET vad hon gått igenom, eller hur dåligt vi mått, för att inte kunna räcka till. Att skjutsa hit och dit, ordna kontakter, prata med myndigheter, betala räkningar, försöka bringa ordning i papper, och att sedan hantera hennes smärta och depression…det har varit jobbigt, och ingen kan leva någon annans liv, utan att förgås själv, så är det bara.

Så, nu vore ju allt toppen och hur bra som helst, om det inte fanns dom som INTE tycker att detta var roligt överhuvudtaget. Utan dom anser helst att mamma ska leva ensam med sina tårar i minst 2 år, för att visa att hon inte glömt bort vår pappa…typ.

Och som dessutom har mage att tro, att det mamma sagt i telefon till en specifik person, varit osanning, då hon grinat och varit ledsen, för hade det varit sant, hade hon inte varit sambo idag. Ehhh, ursäkta, men då kan just den här personen inte ha hört på hennes röst, hur sant allting varit.

Vår mamma har inte varit den mamma hon var förut… inte en endaste dag sedan olyckan, tills hon nu berättade om Bosse och hur vi alla bemötte detta besked, nu är hon precis som hon alltid varit, nöjd, glad, vill göra saker och leva sitt liv, och det känns bara så rätt.

VARFÖR ska någon måsta vänta innan dom går vidare… vänta på vad??? Vänta 2 år och se om du lever själv, eller? Gå och må dåligt och inte få något uträttat överhuvudtaget under flera år, bara för att någon tycker att det är så man ska göra, varför? Jag förstår det inte, och det är väl ändå upp till var och en vad dom gör med sitt liv.

Vår mamma älskade pappa, även vi, våra minnen med honom kan ingen ta ifrån oss, inte heller mamma kommer att ”glömma” bort 50 år av sitt liv tillsammans med honom, dom sparar vi hos oss, var för sig, och nu kommer vi att få fler minnen tillsammans med mamma och Bosse, att lägga i minnesbanken, så är det och inget kommer att ändra på det. Ha en fin måndag, allihop!

Ryssen är här!!!

Av , , 2 kommentarer 8

Jo det är sant… fast h*n kom inte idag utan det var faktiskt ett tag sedan. Nu snackar jag den sibiriska nötkråkan, den så kallade kottbombaren.

Vi stod härute för några dagar sedan och pratade med Tord och Ebba då nötkråkan plötsligt alarmerade sin ankomst till tallen (ja, den låter som en väckarklocka) och en halvminut senare släppte den ner en kotte så det bompade till i backen.

Det är faktiskt bara att passa sig så man inte får en sån där klump i skallen, dom är hård, tung och rätt stora:

017 018

Tord har också en sån där tall på deras gård och han sa att då Ebba var liten så var det faktiskt något dom tänkte på, då hon vistades ute, att en kotte i skallen var ett tänkbart scenario. Vi har ju hört då dom släppt ner kottar på bilar som kör förbi, och det hörs, jag lovar 🙂

Jag fick återigen bevis på att världen inte är stor, då jag igår åkte på färgaffären för att köpa mer färg till staketet. Killen som skulle hjälpa mig, plockade fram en burk som han trodde var mest lik den vi börjat med, och jag påpekade att priset var i alla fall mycket bättre, det skiljde 200:- för en burk.

Ja, sa han, det är ju därför du ska komma hit och handla, jo sa jag, men vi var i stugan i Malå och hade inte så mycket att välja på. Vad sa du, frågade han, Malå? Jag är ju därifrån, vart har ni stugan? På Lainejaur-udden, svarade jag, det är min mamma som äger halva den.

Då trodde han att jag skojade, du sa han, då är det förmodligen min pappa du köpt färgen av, och han bor på ju på Udden. Och oh ja, då vet ju till och med jag vem han är och det stämmer, det var han vi köpte färgen av 🙂

Vi väntade regn hela dagen igår så därför målade jag ingenting, men det kunde jag lätt ha gjort, det kom ju aldrig, det där stora svarta molnet som låg bakom huset. Nåja, det blir väl då det blir, inget att göra åt saken.

Önskar er alla en bra söndag!

Hemliga ingredienser

Av , , Bli först att kommentera 7

Köpte ett bröd, i Juni, som ska användas till smörgåstårtstillverkning. Jag lade det i frysen och inväntade inspiration… i förrgår kom den och jag plockade ut brödet ur frysen, men häpnar då jag kollar märkningen:

001

Man undrar ju vad brödet är bakat på om bäst före datumet är 3 månader…ehhh, jag hade då inte köpt det brödet idag, med den märkningen. Men man kanske blir mumifierad om man äter det… secret ingredients. Nu har den ju legat i frysen så det gick ju bra, en smörgåstårta blev det, tyvärr svårt att göra en lagom, till 3 personer, dock:

005

 

Less på livet, eller vad???

Av , , Bli först att kommentera 7

Vad är det med insekter och målarfärg… seriöst alltså???

010

Är det nån, någon gång, som målat utomhus och det INTE kört fast en insekt i färgen, kan ju inte finnas, och vad har dom för problem egentligen, less på livet, ja, antagligen.

Nu ska jag väl inte tala om att det finns fler än insekter som visat intresse för målarfärg, Åke råkade ju tippa ut lite färg på sina nyinköpta, svarta, träskor, byxorna och t-shirten, då han målade en knutbräda i måndags… jaja, sånt som händer 🙂

Nu tog då färgen slut, den räckte nästan till 4 sektioner, jag knäböjde vid sista grindstolpen, och det började bränna ovanför knäet, jag smackade till och tog för givet att det var en broms, det kändes nämligen så, men inte satt där någon broms, jag fortsatte måla men smärtan fortsatte.

Brännässlor eller vad… tänkte jag och kollade igen om jag skulle se något, men inte, och det blev bara värre. Tredje gången jag kollade ner på benet upptäckte jag världens minsta, men elakaste myran i stan, den gick en för tidig död till mötes, men den lämnade inte jordelivet utan att ha orsakat stor smärta.

Ett område på benet, stor som 2 femkronor, ilsket rött och brännande hett, lämnade den lille rackaren efter sig, det trodde jag inte, jag har, mig veterligen, aldrig blivit huggen av en myra förut, men någon gång ska väl vara den första.

Snyggt blir då staketet med färg och sedan kommer det att bli trälock på stolparna, som jag ska måla svart på toppen och med en röd kant, kommer att bli snyggt, tror jag.

012 009

Vi fick blixtbesök av familjen Munther, från Lycksele, dom skulle på Nolia, och sedan dök Fjuppe med hund, in på gården och efter han kom familjen Mats ”Tigern” Boström hit, det är många som rör sig här på slätten, och inte minst nu, med Nolia inpå husknuten.

Idag vet jag inte vad det blir, det får vi allt se, men en gissning är att vi inte kommer att sitta och inte göra någonting…det händer nog aldrig 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

 

 

Evighets godis…jojo

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag köpte nåt nytt jag aldrig sett förut, igår på Djurmagazinet och visst låter det ju fantastiskt, ett godis/tuggbit som ska räcka i evigheter:

033 034 035Gav den Winstone, som blev helt lyrisk.. och tänk vilken grej, om det finns evighetsgodisar till hundar, så kan det ju inte vara långt borta med typ evighets klubbor till barnen, eller hur?

Du, på 20 minuter, var klumpen ett minne blott… borta, uppäten, av det lilla vita, håriga monstret 🙂

Hon ägde stället, totalt!

Av , , 4 kommentarer 5

Nicco städade uppe hos sig igår och en kartong där hennes radiostyrda bil legat, hamnade nere hos oss. Eloise var den första att försöka muta in sig i den:

001 002 003 004 005

Men sen dröjde det inte länge innan divan Enya, tog över, fråga mig inte hur, jag stod inte där just då, men när jag kom in låg Enya därinne och Eloise, smått trånande utanför:

014 015 016 017 018 019 020 022 023 024 025 026 027 028

Eloise gjorde några försök att närma sig men Enya skrämde bort henne med sitt fräsande och väsande och morrande. 2 timmar senare, ligger Enya fortfarande därinne och äger stället, totalt.

Precis som den gången Eloise varit nersövd hos veterinären, jag hade införskaffat en alldeles ny, stor kattbur för veterinären hade sagt att hon skulle ligga i den efteråt, och ha lugn och ro. Jag gick ner efter en halvtimme för att titta till henne… då låg hon utanför buren, Enya därinne och samma sak, hon fräste bara Eloise tittade på henne.

Och nu snackar vi katter som aldrig annars, någonson, ligger inne i någon bur.

Nu är staketet på plats, så det blir inga fler inrusande hundar som pinkar på tallen, eller cyklister som genar i hörnet… eller ja, dom kan ju försöka 🙂

Jag var en tvärsväng på Djurmagazinet, och en snabb promenad genom Plantagen igår, annars var vi bara hemma. Mamma och Bosse kom förbi på kvällen, hon ville ha hjälp att sätta ut en annons på blocket, en av pappas båtar ska säljas. Annonsen kan ni se här: http://www.blocket.se/vasterbotten/Trabat_48614810.htm?ca=2&w=1

Önskar er alla en toppen fredag!

Sockrade saker med sockersmak

Av , , 6 kommentarer 10

Åke har några frukostflingor som han ätit…ja, ända sedan vi träffade varandra, för 29 år sedan, och det är dom omåttligt nyttiga frostis, med Tony Tiger, sockrade sockerflingor med sockersmak…typ. Det räcker inte med det, han sockrar dom också, faktiskt.

Rätt så tur då att vi väldigt sällan äter något man ska ha flingor till så den där sockerchocken får han bara någon dag i månaden.

Nå, vi har ett paket i bussen som hängt med nu i sommar, och då vi var nere i Järlåsa, och var barnvakter till Sally, så hade jag dukat upp för fil/yoghurt och flingor. Nu hittade jag inga andra flingor än just dessa.

Jag förstod ju att detta är inget Sally brukar få, men hon ville naturligtvis ha samma sak som morfar, jaja, sa jag, du får prova några stycken, vilket hon gjorde och hon absolut älskade flingorna (ja vad annars). Mmm…vilka goooda chips, sa hon, och sedan passade hon på att fråga vart jag hade köpt dom.

Ja, sa jag, nu är det ju så här att dom där finns bara i Umeå, och egentligen är det bara Åke som får äta dom, så… dom kan du bara få då du kommer till oss, om vi nu har såna flingor hemma. Hon såg misstänksam ut, precis som tjejen på reklamen, som undrar vad pappan äter och han svarar selleri, och undrar om hon vill ha…typ. Men vad annat kunde hon göra än att gilla läget, och förhoppningsvis har hon glömt bort dom, nu.

Nu håller Åke på vara på slutet av staketet, så snart får väl jag ladda för målning, vi hann med en liten sväng upp på Gamlia också, med Camaron, det var inte så många där, gissar att dom flesta trodde att det skulle regna, men det kom bara 5 droppar så var det över.

Vi har lite tid i trädgårdsmöblerna också, kul att titta på alla Nolia besökare som passerar här och som pekar, tittar, viskar och pratar högt om sakerna vi har härinne på gården. Gris ändan, har jag placerat ute vid en staketstolpe, och den väcker många glada miner. Höstacken fotas nog mest, den med glasögonen på.

En pojke stannade och tittade nyfiket in här på gården igår och han blev utskälld av sin mamma: Man står inte och tittar in så där, sa hon med skärpa i rösten, han sprang efter och undrade vad han hade gjort för fel, och hon fortsatte gnöla på. Men hallå…det undrar jag med, vad han gjorde för fel??? Om man inte får titta, vad har man då ögon till. En annan sak om han kanske hängt på staketet eller sagt något uppstudsigt, men han tittade ju bara.

Nu ni, ska jag sätta lite fart, önskar er alla en fin torsdag!

Han norpade den

Av , , Bli först att kommentera 6

Winstone har trivts, både i Järlåsa och uppe i stugan, där han fått springa lös hela tiden. Lydig för det mesta, och kommer då man lockar på honom. Han har dessutom hållit sig på nära avstånd och inte stuckit iväg på frivilliga utflykter i omgivningarna.

Han gillade vedträna och försökte norpa en av dom sista på kärran, ja inte bara försökte, han lyckades också:

058Han såg ju för rolig ut, då vi hälsade på Anneli på hemvägen från Järlåsa. Vi satt inne och fikade då han fick syn på garderobsväggen med spegelglas, oj vad han försökte uppmuntra vovven han såg där, med lite hopp och skutt och huvudvridning, han begrep aldrig att det var han själv, han såg 🙂

Han har vuxit på sig lite i sommar, Winstone, och för all del, lugnat ner sig lite också… men bara lite.

062

Maria Lundmark Hällsten