Etikett: bussen

Jag stack till Malå

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nu har jag varit en sväng till Malå… med Camaron, jojomensan, det är ju vidunderligt när drömmar kan ge en, resor på det där sättet. Jag skulle av någon outgrundlig anledning köra Camaron dit upp och Åke skulle komma med bussen sedan.
Jag satt full munderad med hjälm och hela rasket, till saken kan också tilläggas att den bilen INTE, är utrustad med någon speciellt skön komfort, bullrig och stel, så det var ingen drömresa precis. Väl framme i Malå, så stannade jag av bilen en stund, och när jag skulle starta var det tji i någonting att få igång den.
Då kom mamma förbi och sa: Men ring pappa, han kan komma och hämta dig. Nej, sa jag, jag vill ju ha dit bilen också. Fick äntligen igång den men när jag skulle svänga in på kokträskvägen, då vi har drygt en mil kvar till stugan, så var den avstängd, man skulle måsta köra över Storuman, för att ta sig dit, och det kan jag tala om för er, är inte närmaste vägen 🙂
Och helt plötsligt var jag och Tina på Victorias konditori och skulle köpa en citronkladdkaka, hon som jobbade där stod och höll på med en franska av något slag, jag frågade vad det var och hon svarade att det var ett GI bröd, du kanske vill köpa det, sa hon. Javisst, det kan jag göra, sa jag. Men du ska veta att det är jättedåligt, sa hon… för det är glutenfritt, usch…menar du, fortsatte hon, att du äter pedagogisk mat? Ja… nu vaknade jag och då undrar man ju vart man fått allt ifrån.
Vi har snackat mycket om att vara just pedagogisk, och ibland är ju det nödvändigt. Camaron ska vi ha ut från garaget eftersom Åke ska ner i garagekällaren och ta fram en spark som han lovat bort till syrran, Malå, däremot, vet jag inte om det varit uppe på tapeten, däremot Victorias, för där har nämligen jag och Tina bokat in oss, på en citronkladdkaka, på min belöningsdag om en vecka, drygt, haha…
Åke påbörjade snickeriet däruppe i hallen igår, och fick upp dörrfodret, själv hade jag storstädning på toaletten, och utrens av sånt där som inte blivit använt på nåt år, nagellack som torkat, och som vanligt ger det ena det andra så jag fick fortsätta med alla smycken som låg därinne, puh!!! Men det blev bra i alla fall och det var huvudsaken.
Jo, jag gick en promenad i snålblåsten, bort till ÖoB också, egentligen för att köpa tösalt och det var det enda jag INTE hade med mig hem 🙂 Men inte för att jag glömt bort det utan för att jag inte hittade det. En ny sophink till toan blev det, en röd och med en storlek större än den vi hade, godis till Åke och Nicco, och godis till katterna. Det var lördagen det. Hoppas ni får en fin söndag, allihop!

Pjurtigt, nå hemskt!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Ja usch usch, så var det fullt av snö, och som vanligt… ingen måtta på det heller. Jag har inte fått dekalen jag beställt till Jeepen än, men den kommer i veckan, moahahaa…
Jag och Åke for ner på stan igår där han hämtade ut sina glasögon, sen gick vi upp på Classes och köpte videoband, jo, ni läste rätt, vi har ju en sån där kombinerad VHS och DVD spelare, och man vet att det är som dags att införskaffa nya band, då 75% av dom man har, hackar, flimrar och sedan spottas dom ut ur videobandspelaren.
Julpyntet är nu också färdigt men det var problem att få tag i en toppstjärna till granen. Vi kollade överallt där vi var in, men det finns bara såna där pjurtiga saker som knappt lyser av sig, så då gav vi upp letandet efter en big one, och köpte en vanlig julstjärna istället och den passade bra däruppe.
Efter lunch hämtade Brälla och Lena upp oss för vidare färd ut på Nybro där vi tog en fika. Det var som dags tror jag, då Lena aldrig satt sin fot där, förut.
Sedan fortsatte jag att julpimpa huset:
Och kolla… någon har tagit över bussen också 🙂
Annars kändes det som bara skönt att slippa gå ut genom ytterdörren nåt mer igår kväll, fy vilket väder, då är man glad att man har tak över huvudet. Önskar er alla en fin söndag!

Hugger efter allt levande

Av , , 4 kommentarer 8

 

 
Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.
Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.
Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.
När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.
Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.
I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.
På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.
Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.
Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!
 

Inget kunde väl bli värre…

Av , , 6 kommentarer 11

 

När man trodde att inget kunde bli värre, så… blev det så i alla fall. Åke kommer in och säger att han startat upp bussen, står utanför och väntar på lufttrycket och då… mina vänner, så är det helt plötsligt klart, dörren slås igen och då den är stängd, så är den stängd.
Nu hade vi återigen tur, för uppe på busstaket finns ju en taklucka, och den takluckan var inte spärrad inifrån så han fick helt sonika klättra dit upp för att ta sig in i bussen.
10.45 var besiktningen, 10.37 stod bussen i grindhålet men handbromsen har fortfarande inte släppt så grabbarna på besiktningen fick ta sig en kaffe istället.
Kul-Janne tipsar om en hemsida som handlar om kanelbullar, dagen till ära, där kan ni också vara med och tävla, om ni inte hunnit baka än,vill säga,varsågod: http://www.kanelbullensdag.se
Jag däremot, har redan hunnit lägga mina på plåten och om en kvart åker dom in och dom ser rätt normala ut… tror jag…
 

En varning!!!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Vilken jädrans tur att vi tog oss hem från Malå… för vet ni vad, idag ska Åke besikta bussen, men… bussen har fastnat på vår gräsmatta och han har kämpat i två kvällar nu med att försöka få loss den, men den vill inte… handbromsen sitter som i berget och gräsmattan börjar se fruktansvärt misshandlad ut.
Tur även där då att det snart är dags för snö, och då täcks ju alltihop, eller, hur det nu var. Men han har inte gett upp än, han får försöka in i det sista, för vi lär ju åka på att betala tusenlappen det kostar också, på besiktningen. HURRA!!!
Sedan vill Nicco skicka en liten varning: Ät inte fjärilsmakaroner… det kan vara renskit. Och för att förstå det så måste ni kolla vad Tina skrev i sin kommentar igår, i mitt blogginlägg, 1+1 är 2, eller?
Jag åt lunch med Anna (en arbetskollega jag haft förut) igår, det var trevligt och kommer säkert att göras om. Vi var nere på strömpilen så jag passade även på att köpa jäst, för kan ni tänka er, det är ju kanelbullens dag idag, och i huset har vi bott i 1½ år och jag har än aldrig bakat en bulle här, men idag så kommer det att bli av.
Jag är utan bil också…den körde vi upp på en verkstad igår kväll för nu ska den servas, ordentligt, med växellåda genomgång, oljebyte, tändstift osv. Han skulle även kolla upp den så den går igenom besiktningen som jag ska göra imorgon. Så efter det lär den vara i gott skick igen, håller på kännas lite knepig på växlarna, så det var nog dags.
Och en till grej, eftersom nu Åke har tagit ut en semesterdag idag, så kommer lunchen att inmundigas på Ullas, haha… och detta enbart för att vi firar bröllopsdag imorgon men då jobbar han ju så då funkar det inte med lunchdate.
Önskar er alla en fin dag!
 
 
 

Halv hektiskt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.
Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.
Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.
Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.
Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.
Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.
Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.
Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!
 

Tjopptjopp så var den gjord!

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Det var den helgen det…tjopptjopp så var den gjord. Igår kom Jan A och Ingegerd hit, dom hade ett uppdrag. En el cykel som behövde en liten pinal för att gå som den skulle. Och det fixade Åke och Jan i garaget. Sedan blev det kaffe och nybakesockerkakan och en oäcklig kaka, inköpt på HP:s, jojo, här kostar vi på.
Åke fixade med dragstern och fick in den i bussen, för att rydda lite plats i garaget, sen påbörjade han lite mekande med bussen, den ska ju in på besiktning om en månad, och vi har väl tänkt rega om den för kula.
På kvällen kom mina föräldrar hit med två kassar älgkött, inte alls dumt, så nu är frysen fylld därnere, och sockerkakan tog slut, hm…
Idag blir det en lättsam dag på jobbet, skulle jag tippa, eftersom jag bara ska var där till elva och sedan ska jag ju iväg på den där lunchen med assistansbolaget vi är anställda av. Och det stoppade ju inte där, vi ska ju även ut på middag med dom ikväll.
Så den här dagen kommer att försvinna dubbelt så fort som helgen gjorde, och det är nog fakta och inget antagande. Nu kommer också en liten påminnelse till er som har en bil som ni skulle vilja ha ut och lufta.
Personen (Åke) och bilen på bilderna har inget med texten att göra 🙂
På lördagen är det den årliga skogscruisingen med Nailheads i spetsen, kolla in deras hemsida för vidare information. http://nailheads.nu/
Önskar er alla en fin måndag!

Cool va?

Av , , 8 kommentarer 9

 

Jag köpte en matta igår, till Nicco, fast jag hade kunnat få behålla den själv, för jag sa att om hon inte ville ha den så skulle jag ta den, men se, det gick inte, hon tog den, rakt av. Så här ser den ut:
Cool va? Dom har ju även haft en soffa gjord i samma stuk och nu väntar jag dessutom på bilder från Theresé, som håller på att göra nya överdrag till DKW:n som hon har, och det skulle hon göra i gammalt jeanstyg, jojo.
Här får ni en bild eller två, som hon skickat på bilen och Sally förstås:
Bilderna är tagna utanför deras byggprojekt med namnet:
Det var tydligen säsongsavslutning för bilfikat på Gammlia igår, men vi åkte inte dit, utan istället hämtade vi igen ”gammbussen” som stod och väntade på oss på besiktningen. Den gick nästan, men bara nästan igenom. Fast nu kan ju killen som ville byta till sig bussen, köra hem den till Stockholm, och sedan har han en månad på sig att åtgärda felen.
Ett var en backspegel som har en spricka som den ALLTID har haft men som vi aldrig har bytt och det har ju tydligen gått igenom ändå, så… och det andra felet var att bromsarna hade ojämn verkan men det trodde även besiktningskillen skulle gå till av sig själv, inte konstigt om något hänger sig efter att ha stått oanvänt i 1½ år.
Värre än så var det inte, så Åke kunde ju egentligen ha sovit gott men det är precis som med polisen, man ser dom och tror att man gjort nåt dumt, besiktar man bilen tror man att nu jäklar åker man dit på nåt galet, men det brukar ju sällan hända och jag har skrivit det förr men kan göra det igen, besiktningen i sig är ju bra, du får ju veta vad som är fel och det är ju det som är meningen.
Jag vet ju inte, men jag tror ju till exempel, att när det smäller i husvagnar och bussar, för att det blivit en gasol läcka, så beror det förmodligen på att det är någon som haft husvagnen eller bussen stående i flera år, ni vet, dom berömda långliggarna, och använder dom inte grejerna efter vägen så behöver dom ju inte heller besikta dom.
Vad jag hört så ska alla slangar egentligen bytas ut, efter 5 år, eftersom dom torkar, och gör man inte det så riskerar man att det blir läckage någonstans, och det vill du inte ha när det handlar om gasol.
Nå, nu har vi bara Jeepen och den andra bussen kvar, som ska besiktas i år, sen kan vi luta oss tillbaka. Camaron och Buicken ska ju in först om två år.
Idag jobbar jag eftermiddag, men innan dess ska jag ha kaffebesök, jojmensan, så nu ska jag bädda sängen och diska undan 🙂 Önskar er alla en fin torsdag!

-15 på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jo hej! Jag tar genast tillbaka det jag skrev sist i mitt förra blogginlägg, att jag inte fattade vart regnet tog vägen… det hade ju inte kommit än… ju. Utan dom absolut största dropparna och mesta vattnet kom då jag och chefen gick från vårdcentralen och hem igen, naturligtvis var vi inte förberedd på att det skulle komma.
Inga paraply, inga regnkläder och inte gick man torrskodd heller. Jag med sandaler på fötterna som skopade upp vattnet som värsta grävmaskinen. Då är man glad då man kommer in, och man inte behöver gå utanför dörren igen, på ett tag, och att taket är tätt.
Då vi var i Tierp och stod och pratade med team Jonsson, blev vi påminda om vår förra buss, som inte höll riktigt tätt uppe i takfönstret (detta är nu åtgärdat med ett lock ovanpå fönstret), fönstret satt dessutom ovanför min skalle där jag hade min sängplats.
Hur kul är det på en skala att bli uppväckt på natten av att täcket känns blött och det skvätter upp i ansiktet? Kanske…ehhh -15, (på skalan alltså, som går det till 10). Jag fixade problemet på plats, tejpade över en plastkasse och lade mig tillrätta igen. Och det funkade hur bra som helst och hade förmodligen gjort det också om det slutat regna någon gång, så där lämpligt.
Men det gjorde det förstås inte utan då det var tillräckligt fullt däruppe gav tejpen vika och ni kan ju gissa vart det vattnet hamnade…
Den resan till Rättvik var en blöt sådan, det regnade snudd på hela tiden och då vi begav oss hemåt, i en skarp kurva efter vägen blev vi varse att locket på vattendunken INTE var åtskruvat och att dom där vattendunkarna inte är ovältbara… med andra ord, mera vatten, och denna gången inte i sängen utan längst efter golvet, jojomensan.
Önskar er en något torrare och fin dag idag, själv jobbar jag till två och sedan får jag sovmorgon i dagarna tre.
 

Kategori: Ding Ding eller Dynga!!!

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag hittade i gömmorna några gamla tidningar som jag vet vi fått tag i under åren 95-96, och dom heter en Ding Ding värld.
Man läste dom då och förfasades över alla konstigheter som fanns runt om i världen, vad skulle man tro på och kunde det verkligen stämma, allt det som det stod om. Som den här sensationella nyheten om den nya stressrelaterade ovanan:
Hade varken hört talas om den tidigare och aldrig senare heller, så jag tror att det var ett påhitt, dessutom stod det att det är ett växande problem, människorna förstör sina fötter, någon stackare hade varit tvungen att amputera foten efter skadorna som uppkommit och detta skulle vi nu få se mer och ner av, hm…jaja.
En del av sakerna som det skrevs om, vet jag däremot är sanna, dom har visats på nyheterna och man har läst om det i andra tidningar, så det är väl varvat för att man inte ska vara riktigt hundra på om det är sant eller inte. Tidningarna har då roat mig några kvällar så nu kan jag arkivera dom igen, och kanske plocka fram dom om tjugo år.
Något annat jag roade mig med igår var att spela in Dallas, jag måste ju bara se på det, det som gjorde mig besviken var sändningstiderna, varför ska dom nu visa avsnitten flera dagar i rad… kan dom aldrig varva dyngan dom oftast visar med annat och liksom dra ut på spänningen? Ja, jag vet, det finns dom som tycker att Dallas också tillhör kategorin dynga, men då skulle ju detta upplägg, även reta dom, tre kvällar i rad ska det visas.
Nåja, jag får se hur mycket jag hinner se av det första avsnittet och sedan ska jag väl göra en bedömning på hur bra jag tycker att det verkar bli och därefter bestämma om jag ska fortsätta se avsnitten eller om jag lägger ner.
Jag ska jobba idag med, vi har en sjukling så då får jag hoppa in några timmar, men det ska väl gå bra. Morgondagen kommer att vigas till att städa ur bussen… igen, och börja fylla på i skafferiet och garderoberna. Vi plockar ju aldrig ur allting under sommaren, det är ingen idé, så går det lite fortare då man ska iväg på nästa sväng, så det blir bara en mindre inventering och påfyllnad. Önskar er alla en fin tisdag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten