Etikett: dörren

Var dom inte nykter, eller?

Av , , 2 kommentarer 8

 

Jobbet har ju flyttat en bit upp, på ålidhem, anledningen till flytten är att det ska göras ett stambyte där chefen bor så boendet på den nya adressen är bara tillfälligt. Dom har även bytt ut alla fönster samt balkongdörrar.
Igår tog vi en promenad dit ner, till ”gammlägenheten” och passade på att städa ur kylskåpet, innan det är dags att flytta tillbaka, då var en sak ur världen.
På baksidan har dom byggt en jättefin altan till chefen, för att hon ska ha möjlighet att ta sig ut. Det hade hon tidigare också, möjlighet att ta sig ut, alltså, då satt det en ramp därbak, men ingen altan, så det var ju att köra ner henne direkt på gräsmattan.
Så denna altan är ju guld värd. Nu ville hon ut och provtesta utsikten, underlaget m.m. Jag öppnade dörren, drog fram rullstolen till öppningen och tadaaa… sen blev vi stående där.
Det blev tvärnit i dörren, den är för smal och hon tar sig inte ut den vägen. Nämen hallå, kan man smälla av för mindre. Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt, detta är alltså en handikapps anpassad lägenhet, jomen tjena.
Vi gick ut igen och jag frågade en av arbetarna vem jag skulle tala med, han tyckte att vi skulle gå ner till kontoret som är i en av barackerna på området. Så det gjorde vi. Vi fick tag i en av cheferna för bygget och han såg uppenbart överraskad och lite lätt besvärad ut då jag påtalade problemet och undrade om dom som gjort ritningen, hade varit på storfest och sedan gjort uträkningen måndagen efter partyt.
Det blir definitivt en plump i protokollet, sa han, och detta har ju någon skissat och räknat ut, men visst är det fantastiskt att dom inte har ett standarmått då det gäller handikappsanpassade saker, eller så får dom väl åka ut och mäta hjälpmedlen som används om dom vill få det att gå ihop.
Det räcker nog inte med det här heller, chefens granne, som också ska ha tillgång till altanen sitter h*n med, i rullstol och jag kan ju inte tänka mig annat än att dom satt dit samma dörr och fönster där också…jodå.
Detta kan ju bli ett rätt så stort problem för dom, balkongen sitter dessutom ihop med fönstret, så det är inte bara att byta ut dörren, eller hur dom nu har tänkt lösa det här.
Annars var det väl en rätt så vanlig dag i våra liv, den kom och försvann i en hast. Idag är jag ledig och dessutom är timmarna oplanerade så jag kan hitta på att göra precis vad som helst, yeees! Önskar er alla en fin fredag!

Säng säng säng, sova sova sova

Av , , 2 kommentarer 7

 

Nu har jag fått lite tips om Stevia, sötningsmedel, men på deras hemsida finns inte just stevia strösocker, vilket är det som jag har köpt på Ica. Och här är en dl, just en dl, och därmed lite enklare att göra saker av, då det funkar precis som med vanligt strösocker. Sedan ser det också ut som vanligt strösocker. Och vad jag har förstått, så är det just detta sötningsmedel som Ica av någon outgrundlig anledning skulle plocka bort från hyllorna… jaja, vi får väl se om dom gör det.
Det blev prat om sängar igår, på jobbet, eller rättare sagt sängramar, och då kom jag osökt att tänka på den sängramen som jag och Åke köpte, då vi bodde i lägenheten.
Fin nå hemskt, antikvit, stor sak med tillhörande sängbord, riktigt pampig, tyckte vi. Betalade, åkte hem, såg bara glada ut, och påbörjade hopsättningen.
När den väl var på plats, insåg vi att det var med nöd och näppe vi kunde stänga sovrumsdörren… ja, sängen var ju stor, skrev jag 🙂 Och sedan skulle våra Dux sängar ner i ramen, tjopp tjopp så låg dom nere på golvet.
Och vi såg ut som två levandes frågetecken. Vi mätte alltihop och blev varse att våra Dux sängar var något antika, och med andra ord inte med standardmåtten, 90×200, utan 87×195, *suck*.
Ja, vad gör man, jo, som vi väldigt ofta gör, skrattar, kommer på en lösning som i detta fall innebar att benen på sängarna sattes dit igen och sedan fick sängarna stå nere i ramen, och se fina ut, och dom som då inte visste nåt, såg inte heller att det var något mystiskt med våran säng.
Idag står en del av ramen nere i syrrans stuga, och där passar den ypperligt. Inga fler sängramar här inte, och dessutom, om vi hade tänkt över saken ordentligt (vilket vi sällan gör), så hade vi nog insett att en sån där stor sängram hade gjort sig bäst i ett stort rum då man fått blicka över hela härligheten, och inte som nu, stått inklämd bakom en dörr.
Är inte detta precis som med inköpet av Buicken… inte räknade vi med att den inte skulle rymmas i garaget, nejdå, det insåg vi sedan 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!
 
 

Sabotörerna från Norge

Av , , 2 kommentarer 8

 

Min käre make, Åke… ni vet, installerade ju en kattlucka i källardörren för, låt se, hm… 1 vecka sedan. Ser väl bra ut, så där på ytan:
Invändigt, eller mitt emellan, ut och in, så har katterna varit på luckan med sina klor så nu ser den inte så fin ut längre. Luckan går jättetrögt med allt skräp som dom rivit loss. Dessutom, när dom går lös på den så låter det verkligen som andra världskriget och det är ett under att luckan överhuvudtaget sitter kvar där den ska.
Rätt var det är kanske hela dörren rasar in i farstun, med dom där vildsakerna med sina anor från dom norska skogstrakterna, som roar sig stenhårt med uppdraget att sabotera, dom tar verkligen priset.
Och nu, i skrivandets stund, så sätter dom igång med luckan igen, *suck*. Ni kanske kommer ihåg då jag berättade om deras kattlåda, med svängdörr på. När jag köpte den så satt luckan kvar i…kanske… en timme. Sen låg den på golvet efter varje besök på lådan.
Först ordnade Åke dit ståltråd som virades runt hålen och nu skulle luckan sitta där den skulle… mja, 5 minuter tog det, sedan fixade Åke dit en genomgående järnpinne och då var det kört för deras del, men den här luckan i dörren, vet i tusan hur man ska få till på ett bra sätt, innan dom haft sönder den totalt. Nu får vi allt klura lite.
Nämen hallå, vi har väl aldrig gjort nåt, vi är helt oskyldiga!!!
Idag är det besiktning av Jeepen, så får vi se om det är nåt galet med den, inte för att det känns som det, den tickar på utan problem, men man vet ju aldrig. 
Innan dess hade vi tänkt oss på barnens hus, dom har nåt jippo där idag så får vi se vad det handlar om, jo, det är med halloween tema så vi vet nog lite i alla fall. Konstigt det där med halloween, i kalendern jag kikade i så var det i måndags, men andra säger att det är idag, så jag är då lika vis, jag har ingen aning om vad som gäller.
Nåväl, jag kan ju ändå önska er alla en toppendag!

Vampyrer i släkten

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Apropå den antågande halloween dagen så berättade Nicco igår att hon faktiskt är en vampyr… bara så ni vet. Jamen borde inte vi vara det också i så fall, frågade jag? Nähä, sa hon, hon hade blivit biten en gång för länge längesedan, så längesen att hon inte ens kommer ihåg det. Aha, av massor med mygg då, sa jag. Ja, vet du inte det, myggen är ju mini vampyrer, kontrade hon. Så nu blev man ännu en lärdom rikare 🙂
Det var ju som poppis med såna där vampyrtänder då man var yngre, såna man kunde få i fem kronors automaten, om man hade tur. Det hade jag och min kusin Anna, som på den tiden bodde i Handen, utanför Stockholm.
Jag var där och hälsade på och vi hade gjort oss en tur till kiosken. Vilken lycka att få ett par vampyrtänder att stoppa i munnen, tyckte vi och vandrade iväg med dom, instoppade i truten och redo för uppvisning.
Nu råkade det stå tre barn utanför en trappingång och dom fick inte upp dörren. Dom var väl i åldern 5-6 år, gissar jag. Vi gick fram till dom och frågade artigt om vi skulle hjälpa dom upp med dörren. Dom tittade lite konstigt på oss och smet fort in i trappen då vi höll upp dörren. Vi gick några meter, vände oss om mot ingången, barnen stod med ansiktena tryckt mot rutan och då flinade vi lite så där lagom, så huggtänderna syntes på. Jag glömmer nog aldrig deras ansiktsuttryck… förlåt!
Nu sitter kattluckan på källardörren och det var då ingen sak att få dom till att fatta hur den fungerar. Dom for upp och ner som ingenting, skönt att slippa ha den dörren öppen alltjämt. Dessutom kan man låsa den så dom inte tar sig upp hit, vilket jag gjorde innan vi skulle i säng, och det begrep dom inte. En av katterna stod och klöste i säkert 10 minuter i tron om att luckan skulle öppnas, men inte då. Nå, det kommer väl säkert att bli till en vanesak det med. Dom kommer att höra då man låser luckan och då är det kört, precis som dom brukar höra då man glömt att stänga en dörr, för då är dom snabb som blixten.
Ha en fin söndag!

Någonting prasslade i påsen…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vad kunde det då vara som prasslade i påsen/påsarna, då jag klev upp för snart 45 minuter sedan? Jo, katten Enya stod på baktassarna inne i skåpen under diskbänken, som inrymmer, sopkorg, tusentalskassar (lite lätt överdrivet men…) medel av olika slag etc. Ett överfyllt skåp med andra ord, och nu såg det ut som om hon ville in där.
 
Jag schasade och frågade vad stackarn hon höll på med, snabbt som ögat var hon ute därifrån, men när jag skulle stänga dörren så fortsatte det att prassla i skåpet. Jag tänkte först att det var efterdyningarna efter hennes tassar mot plasten, men det började låta för mycket. Men se, där, längst in, bakom skivan som sitter där, kom nästa katt fram, en sjukilos Eloise, jag begriper inte ens hur hon rymdes där, vilken tur för henne då att jag hörde att det var nåt mer därinne, annars hade jag stängt igen dörren.
 
I förrgår fick vi ju äntligen ordning på bromsarna, efter snack med Brälla och samtal via mobilen. Åke stannade sedan kvar på verkstan och skulle fixa till positionslyset m.m. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort till, på en del av inredning därinne:
 
Och därnere skymtar Cheven och lyften:
som bilen hissats upp med, tidigare. Skulle ha kunnat vara lite kul att satt dit något, högst upp på hissen, när man liks var däruppe, kanske vår uppstoppade ripa…eller nåt att underfundigt, undra hur länge det skulle ha fått sitta kvar där innan någon hade upptäckt inkräktaren?
 
Åke fick sedan allt att fungera, packade ihop och skulle kvälla, körde ut bilen och *vips*, så fungerade inga lysen igen, tillbaka på ruta ett, med andra ord. Nu håller bilen på vara billig, så lägg ett bud, så får vi se.
 
Önskar er alla en fin tisdag! Åhhh Yeess, imorgon har jag sovmorgon, härligt!
 
 
 
 

Spännande idag, håll en tumme!

Av , , 2 kommentarer 5

 

Då var man uppe med tuppen. Vill gärna ha lite startsträcka på morgonen och har bestämt mig för att kliva upp lite tidigare.
 
Åke kom hem med ett paket igår, inte till mig eller Nicco, utan det var lindat runt hans finger:
 
Nu ska han vara hemma några dagar eftersom det är lite svårt att dra en pallyft och bära runt med andra saker med ett skadat finger. Det är själva fingerblomman, som det så vackert heter, som närapå har skurits av, imorgon ska han få gå på vårdcentralen för att kolla om det ser ut som det ska och sedan får han ta stygnen om tio dagar.
 
Jag stod och skalade potatisen till middagen igår, då min mobil ringde, det var ett nummer jag inte kände igen och tog för givet att någon ringt fel. Men se, det hade han inte. Jag har nämligen sökt några jobb och detta var en som nu var väldigt intresserad av att jag skulle komma på en anställningsintervju, så nu, mina vänner, får ni hålla en tumme för att jag får mig ett jobb. Klockan nio i dag ska jag vara där.
 
Så det blev lite förberedelser igår kväll, motorvärmaren ställdes in på rätt tid, vi åkte och smorde in alla lister runt dörrarna, dom har nämligen en tendens att frysa fast då det blir minusgrader och jag har även förberett att ta med min hårtork, för har låset frusit så blir det problem. Jag vill inte komma för sent för något så simpelt. Ni kommer väl ihåg vad jag skrev om förut en gång, om dörren å bilen?
 
Då vi skulle upp till Malå och fira jul, vi hade lastat och gjort klart, Nicco satt sig tillrätta i baksätet och sedan gick inte dörren att stänga, den studsade bara upp hela tiden. Nå, det löstes sig ju till slut, men inte riktigt som vi tänkt oss. En massa smörjmedel hade sprutats in och sedan tyckte jag att Åke skulle ta tändaren och värma på låsanordningen, vilket han gjorde och då började hela innerdörren att brinna. Tjohooo, vilken brasa!
 
Det har vi nu provat på och tänker inte testa igen 🙂
 
Ni får ha en bra dag, allihop!

Nöden är uppfinningarnas moder

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag körde förbi hos min föredetta boss, Annika. Hon är alltid i farten med nya projekt och har många järn i elden…samtidigt.

Nu har hon fixat en ny uteplats med nedsänkt badtunna,utedusch, altan ja, you name it, she got it.

Jag blev placerad i en stol och skulle kolla in då hon målade sin tegelugn som hon har på altanen.

Hon hade hittat en gammal färg som hon använt tidigare (en speciell, dyr färg som dom använder att måla kyrkor och sådant med), och som nu, tyvärr, hade frusit så den innehöll en hel del klumpar.

När hon ledsnat på att röra om i byttan så körde hon ner bägge händerna istället, greppade en stor klump och smetade in tegelstenarna. Det såg ut att vara aningens lättare än med pensel, men…sa jag, vad gör du om mobilen nu ringer? Mm, sa hon, det får vi se då. Sedan fick hon ett hårstrå i munnen och hade smärre problem med att försöka få bort det utan att använda fingrarna. När jag så skulle åka därifrån så undrade jag om jag skulle stänga dörren. För att ta sig runt på framsidan, så måste man antingen gå igenom en liten verkstadsdel, eller gå igenom huset, om man nu inte hoppar över staketet.

Ja sa hon, stäng dörren. Men hur ska du då göra när du är klar, undrade jag. Ja, sa hon, det löser sig.

Nu vet jag ju inte hur det gick, men är det en sak jag är absolut tvärsäker på, så är det att hon aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, blir rådlös. En sann, uppfinningarnas moder, med andra ord.

Finurliga nå så hemskt

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi var på årsstämman igår, via bostadsrättsföreningen. Då vi låste upp dörren här hemma så kom bägge katterna lufsande och jag sa med en gång: Vad har ni nu hittat på för dumheter?

Dom gled tyst iväg och spelade oskyldig. Dom brukar nämligen aldrig, eller åtminstone nästan aldrig, komma fram till dörren om dom inte gjort något hyss.

Jag tänkte inte så mycket mer på saken men skymtade en  dammtuss, av den större sorten på hallmattan, vilket jag tyckte var konstigt och jag fattade inte riktigt vart den kom ifrån.

Nå, vi satt framför tv:n och klockan tickade på, när jag så kommer ut i köket efter någon timme så finner jag ännu mer, stora dammtussar på  köksgolvet och dom kunde jag sedan härleda till utrymmet under kylskåpet. Det lilla gallret som sitter längst ner, låg ute på golvet och vips, så vissste jag vem som varit där och av vilken anledning, katterna mötte upp oss vi ytterdörren.

Holiday Inn

Av , , 4 kommentarer 3

Jag skickade ett sms igår, till Janne och Kerstin där jag frågade om dom låg på playan eller satt i bilen, på väg hem. Det gick någon timme så kom ett svar: Vi är på väg hem.

Ytterligare en timme senare ”plingar” det till i min mobil och jag har fått ett nytt sms från Egypten: Vi checkade ut men sen blev det inget. Vi sitter på rummet till imorgon. Så det återstår fortfarande att se när eller hur dom kommer hem. Kanske idag om dom har tur.
 
Jag skrev ju om Holiday Inn, våran första buss, för nån dag sedan och kom då att tänka på Kisen, katten vi hade på den tiden och våran första, långa resa, med den bussen.
 
Katten var som våra nuvarande katter, inte speciellt förtjust i bussen, han blev hysterisk då det var dags att åka någonstans med den. Men första gången gick det väl skapligt att få in honom i den. Vi skulle till Uppsala och hälsa på Theresé som då bodde där nere och gick på IT gymnasiet.
 
Vi hann ner till Nordmaling innan vi gjorde första stoppet. Jag kommer också ihåg av vilken anledning. Vi hade glömt att ta med något starkare, drickbart, som vi hade tänkt inta på kvällssidan. Nå, vi stannade där för att uppsöka en ”Bo Lage” och jag började titta mig omkring efter katten. Han var fullständigt uppslukad, han gick inte att hitta någonstans. Jag vet inte hur många tankar som snurrade i mitt huvud, hade han hittat ett hål i golvet och krupit ut, smet han ut då Åke öppnade dörren….hur, vart och varför???
 
Då Åke kom tillbaka fortsatte sökandet tills nån av oss böjde oss ner där trappen gick. Han hade krupit längst under det nedersta trappsteget och låg där i mörkret och tryckte, så det var då inte konstigt att han var svår att hitta. Även fast man kikade ner där så såg man inget förrän man gick ner på knä.
 
Han var hopplös att ha i bussen, varje gång man öppnade dörren försökte han smita ut. Jag hade honom ute på altanen i stugan, i koppel, och Åke startade bussen på andra sidan huset, då höll han på riva ner väggen i desperata försök att komma in i stugan och gömma sig.
 
En annan gång då vi skulle ut med bussen och katten hade tydligen hört att Åke kört fram den på Näckrosvägen, så skulle Nicco ta honom nerför trappan, men han totalvägrade. Det var lite stressigt och bråttom så till slut tog jag honom i famnen och skulle gå ner med han, han har aldrig haft så långa ben någon gång, han krafsade sig fast i dörrkarmen och skulle icket ut i trappen, men jag är minst lika tjurig som han var, så jag travade på, hann komma halvvägs nerför första trappan då han vänder sig om och hakar fast sin klo, rätt genom hakan på mig, och där sitter han fast, han sliter för att komma sig loss och jag tror ju att hela mitt ansikte kommer att bli förstört. Jag släpper ner honom och hinner bara öppna munnen för att varna Nicco då han får tag i hennes häl och river upp den också, i sitt vilda försök att slippa bussresan. Då blev Maria arg.
 
Katten slapp inte undan utan jag bar ut honom i rena ilskan, fick in han genom dörren och sen kom vi oss iväg. Näpp, bussen var inte rolig för honom och jag frågade mig runt efter olika tips på hur man kunde göra för att få honom att acceptera bussen. Medicin eller lugnade, läste jag att man kunde få utskrivet, men vi hann aldrig så långt, han blev sjuk och vi var tvungna att ta bort honom vid tidig ålder…tyvärr. Även om han framställs som fruktansvärt elak så var han verkligen inte det, han var en kul och rolig katt i hemmamiljön, det var bara bussen, han gett sig tusan på att inte gilla.
 
Önskar er alla en bra dag!
 
 

Det tar sig

Av , , 4 kommentarer 3

Sakta men säkert har vi återfått vårt tv rum:

Men som ni kan förstå av nästa kort så kan man få krupp för mindre, då man öppnar dörren:

Och då skulle ni ändå veta hur många kassar jag har burit bort därifrån, nu ligger det mycket skräp där också och jag kan inte göra så mycket just nu, då lådorna håller på att torka, men det är på G.

En positiv sak är i alla fall att jag hittat Niccos laddare till hennes kamera, den har hon haft borta i snart ett år nu. Jag tror hon blir lycklig då hon får se den.

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten