Etikett: grannar

Män med handväskor

Av , , Bli först att kommentera 6

Ni kommer ihåg den där vinväskan, som Janne poserade så stolt med? Nu har dom snart sålt slut på dom, uppe på Ersboda. Enligt säkra källor så fanns det endast kvar tre stycken, igår eftermiddag, och nere på stan finns dom inte. Men det är klart, är man desperat så kan dom alltid beställa hem sådana.

Här ser ni Jan, med sin väska…eller hans och hans, jag tror att det är Ingegerds, men det kanske jag ska ha osagt.
I alla fall så skulle han visa upp den för några grannar som satt ute och genast lades det in en beställning på två väskor. Fred och Birgitta skulle nämligen införskaffa en för egen del och då kunde dom ”köpa ut” till dom andra.
 
Här kommer Fred med väskorna, vet inte om han ser så där jätte bekväm ut i den munderingen men…han bar då ut dom.
 
Tänk nu om dom gjorde som jag föreslog, tillverkade portföljer med vin i, varför inte? Eller dra det lite längre och gör ryggsäckar som rymmer en tio liter, för det stora sällskapet. Ha, man kan ju hitta på nästan vad som helst. Till och med ”barnryggsäckar” med ett gott, alkoholfritt alternativ.
 
Igår satt vi ute nästan hela dagen. Efter morgonpromenaden så satt man ute tills det var lunchdags och efter det så bjöd Kerstin på kaffe med sockerkaka till. Efter middagen så gick Åke ut och fortsatte sitt lilla arbete med Camaron:
 
Själv så kokade jag en termos kaffe och gick ut till honom så vi fikade på parkeringen, sen målade jag en inre taklucka i bussen, får ta ett varv till ikväll. Har även burit ut madrassen och bäddmadrassen till bussen, det ska ju ner dit förr eller senare, och nu blev det förr.
 
Nä, nu ska jag kolla in lite platsannonser, ni får ha en bra dag, passa på att göra bort lite inomhus så ni kan vistas ute när solen kommer igen.

Häst eller människa?

Av , , 4 kommentarer 5

Emma Törnkvist är redigerare på Land Lantruk och skriver detta i senaste numret, och anledningen till varför jag citerar henne är att hon slår verkligen huvudet på spiken och jag kan inte annat än hålla med. Här följer en något nerkortad version.

Många gånger är djuren värda mer. Inte bara i människors medvetande utan även enligt lag.
 
En häst har till exempel rätt till sällskap. Den har enligt lag, rätt till den sociala kontakt den behöver.
 
Från och med augusti i år har hästar också rätt att få röra sig fritt i sina naturliga gångarter, det vill säga de har rätt att vistas i en hage stor nog för galopp – dagligen. Detta gäller hästar. Inte Sveriges äldsta.
 
En häst har också rätt att få tänderna och hovarna omskötta. Är hästen sjuk ska den, enligt lag, få nödvändig vård. Om det behövs har den rätt till veterinär. Detta gäller hästar. Inte Sveriges papperslösa.
 
Hästar har också rätt till skydd mot väder och vind. De har enligt lag, rätt till en torr och ren liggplats. Detta gäller hästar. Inte Sveriges hemlösa.
 
Någonstans där känner jag att skulle det inte vara schysst att ge alla människor samma grundläggande rättigheter som min häst hade? Borde inte det vara en självklarhet? Någonstans där känner jag också att hon hade ett bra liv, min gamla häst. Hon fick inte välja själv då hon skulle dö. Men hon fick dö snabbt, utan ångest, hemma på gården. På sitt sätt är det kanske också en värdigare död än den människor i vissa fall kan tvingas gå igenom? SLUTCITAT
 
Jag berättade för några grannar att jag skulle skriva om detta i dagens blogg och dom höll med samt sa detta om att även fängelsekunder har det i många fall bättre än en som är sjuk och gammal. Dom får ju bra mat och får dessutom komma ut på rastgården. Då nämnde jag en annan sak som också stod att läsa i tidningen. En bonde som täckdikade och nu blivit åtalad och riskerar böter, han sa, att jag vill inte ha några böter, jag tar fängelsestraff istället och jag vill sitta av tiden mellan jul och nyår, då får jag ju äta gott.
 
Ja nog kan man fundera över hur det ligger till egentligen och vad vi prioriterar i liv och land.
 
Igår kväll var det gårdsstädning men med våran överambitiösa vaktmästare så hade han inte lämnat så mycket arbete till oss boende, lite krattning och sedan fika i lokalen. Monika drog nog längsta stickan för hon fick måla staket och det tar ju sin lilla tid.
 
Vad jag tycker är knepigt då det gäller gårdsstädning, är att det sällan är några föräldrar ute och städar, föräldrar till dom små barnen som ju faktiskt är dom som nyttjar gården mest och det borde ligga i deras intresse att det ser någorlunda bra ut i sandlådor och runt omkring. Eller som dom där boende som står runt husknuten och slänger sina ciggfimpar i gräset, dom kunde ju ha vettet att gå ut och samla ihop dom fimparna och slänga bort dom själv, sen kunde dom också för enkelhetens skull, ta med en burk, nästa gång dom rastar sina hundar där och stoppa ner fimparna i den med en gång, men det kanske är för svårt?
 
Nå, sist av allt så vill jag gratta min mamma som fyller hela 64 år idag, GRATTIS! Och hoppas du får en bra dag. Ja jag kan också önska att ni alla andra får en hyggligt bra dag idag, det vore ju inte så dumt med en sådan.
 
 
 

Jag, en skådelspelare

Av , , 4 kommentarer 4

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.
 
Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.
 
Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.
 
Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare 🙂
 
Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.
 
Ha en fin dag!
 
 

Huvva, vilket jobb

Av , , 8 kommentarer 3

Idag blir det en promenad i ensamhet. Kerstin och Janne ska åka till Innansjön och hälsa på ett par som bott här på gården för några år sedan, som förövrigt läser min blogg så: Hej hej på er, däruppe i Burträské!

Sen blir det träning och efter det så ska jag väl fortsätta mitt strävsamma arbete med att rensa i Niccos rum…puhhh, och fy för den lede. Hon vill inte ha kvar någonting och lämnar över det till mig att rensa och kasta. Vet ni hur svårt det är att få iväg saker som man vet vad det kostade, det är inget fel på dom och jag tror dessutom att hon kan komma att ångra sig en vacker dag. Men, nu ryker grejerna.
 
Så här såg det ut innan och jag ska ta en bild på hur det kommer att se ut då jag är klar.
Nu kastar jag inte allt, jag skänker dom vidare till grannar och andra som vill ha, det är ju bara bra om man vet att någon annan vill ha och använda sig av sakerna istället för att slänga dom åt räven.
 
Hittade även detta häfte med denna bild i.
Jodu Theresé, till och med Nicco såg att det var du, däremot var din pappa lite tveksam och undrade om det kunde stämma, men sedan förstod jag varför, han trodde att det var ett nytryckt häfte och han undrade väl varför man satt in en gammal bild där.
 
Ikväll är det återigen café kväll i lokalen och nu är det Birgitta som håller i fikat, så det är bara att skrapa ihop en näve småpengar och bege sig dit för att träffa grannarna och ta sig en kopp kaffe. Kan ju vara skönt att slippa koka en pava själv, någon gång.
 
Vi fick inte tag i någon startmotor i måndags, han hade ingen hemma men igår så fick vi åka ut på Teg och hämta hem den, så nu till helgen kan det börja hända saker. Jag började säga, imorse att nu är det ju bara tre månader kvar till Kubbe, men när jag tänkte efter på vad jag sa så insåg jag att det faktiskt bara är två månader kvar och det är inte mycket. Bussen ska ju också tas fram och vad vi bör fixa till den är minst två nya däck. Vi vill inte vakna upp på någon tävling och stå på fälgen. Kan ju också vara affär att köpa ett reservdäck till den, problemet är förvaringen av det, med Camaron därbak så är det inte mycket till övers. Något att klura vidare på.
 
Hoppas ni får en bra dag!

Dränka sina sorger

Av , , 6 kommentarer 2

Har tänkt en del på vad Erica skrev, att jag höll på vara så negativ, hm…

Vi spelade bingolotto ikväll, för första gången på ett halvår…minst. Jag hade dessutom en dubbellott för allra första gången i mitt liv. Jag saknade nummer 69 och det blev 62. Hade 69:n gått in så hade vi haft 308 000:- ,kontant.

Hur ska man skriva något positivt om detta? *klurar*

Ja, vi slapp ju bekymra oss över om vad vi skulle ha gjort av dom pengarna, vi behöver inte spela bingolotto någon fler gång, vi dränkte våra sorger hos några givmilda grannar. Du har rätt, Erica, jag ska bli mer positiv igen 🙂

Seee yaaa!!!

Något positivt…

Av , , 2 kommentarer 3

Här kommer en mycket positiv nyhet.

Satt ute med några grannar alldeles nyss och det blev ett jädrans liv uppe i luften. Årets första tranor passerade över våra huvuden. Ett säkert vårtecken skulle jag vilja påstå. Jag provade att knäppa ett kort med mobilen men tyvärr så var det alldeles för ljust ute, ni får tro mig på mina ord.

Mossa i huvudet och korkskallar

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag kan inte låta bli att undra hur en människa är funtad som parkerar på det här sättet. Suddig bild men ni förstår ju hur jag menar.

Egentligen så står Saaben på rätt sida då det efter klockan 18 på kvällen fram till 8 på morgonen är datumparkering, (den står fortfarande där så nu tarvar det för en p-bot 🙂 och egentligen kan jag inte säga vem av dom två bilarna som nästan står bredvid varandra, har haft en sämre dag, men den som ställde sig där sist, måste ju ha mossa i huvudet. Vad ska en brandbil göra om det brinner i huset nedanför, kommer den sig förbi där? Förmodligen om dom leker lite folkrace och tar sats.
 
Varför tänker man inte längre än näsan räcker, har dom så höga tankar om sig själva att dom tycker att det är jorden som snurrar runt deras axel och inget annat. Att dom skulle betyda mer än någon annan, och att deras skor ska hålla längst av alla, för att gå 100 meter från den riktiga parkeringsplatsen är ju dumt.
 
Jag liknar detta vid alla korkskallar som brukar träffa bekanta inne på mataffärerna och som sedan ställer sina vagnar mitt i gången och struntar fullständigt i att dom står mitt i vägen. Ska det vara så svårt att dra vagnen åt sidan?
 
Hm…vilket gnäll det blev helt plötsligt, hahaha, men det är därför detta bloggande är så bra, man får ventilera precis vad man vill så länge man inte hänger ut andra och skriver skit om dom. Visserligen kan dessa bilägare känna sig uthängda men å andra sidan så är det nog ingen annan än dom själva som vet vilka dom är.
 
Promenad idag, sen får vi se. Några grannar hade parkerat sig under balkongen inne på gården igår och det gick säkert alldeles utmärkt att sitta där, vi hade +15 grader i solen. Ni får ha en bra lördag!

En liten värld vi lever i

Av , , Bli först att kommentera 3

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika…ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten…Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

En odöd filé

Av , , 2 kommentarer 3

Vi är ett gäng grannar som ska ut och äta imorgon, vi blir nog tretton stycken, det ska bli trevligt. För att vara lite förberedd och veta vad man har att välja på så har jag gått in på deras hemsida och kollat in menyn.

Vad sägs om oxfilé med stekt potatis och hemma lagad bearnaisesås, inte dumt va. Jag funderar skarpt på den. Oxfilé är inget jag någonsin köper då jag vet vad den kostar.
 
Sedan har dom ”vild” oxfilé. Vaddå vild, det låter som någonting som är odött eller otämjt. Jaja, förmodligen är det väl älg eller något vilt djur, men varför heter det då inte en ”vanlig” oxfilé, tamfilé? Hahaha…
 
Apropå bearnaisesås, Theresé brukar kalla den för burnass sås, ass på engelska vet ni väl vad det är? Typ, röv. Vi pratade om just såsen, dragracing och vad det finns för mat på tävlingarna man är på. Det är ju oftast hamburgare, uppe i Piteå kan dom ha palt men urvalet är inte så stort.
 
Tänk om dom kunde ha renskavsrulle med burnoutsås, en typ av rullmacka med en upp hottad sås. Det vore väl någonting att sälja in på tävlingarna?
 
Igår fick jag mig en ny mobiltelefon. Dealen jag har haft på den gamla var att om man fortsatte ha just dom här som operatörer så skulle man få en ny mobil utan kostnad efter två år, så nu har jag tagit det erbjudandet med förhoppningen att denna ska tåla lite kyla. Den andra stängde nämligen ner, om man svarade i -10 grader.
 
Det jobbigaste med en ny mobil är att det då blir nya knappval, annorlunda utseende och man ska komma ihåg hur man gör och framförallt varför.
 
Nu är det samma märke på mobilen och det underlättar, det är värre med två olika, där du till exempel trycker på vänstra nedersta knappen för ett mellanslag och på den andra mobilen är det tvärtom, det kan vara frustrerande. Jag har det nämligen så, jag har två mobiler med helt olika funktioner, och ja, det är i ren trots. Jag skulle flytta över mitt gamla kort till den nya telefonen för att slippa byta nummer men, operatören skulle ha 500:- för att skifta ägare, Åke stod som innehavare på den. Jamen sk-t ner er, tyckte jag, då går jag väl runt med två mobiler då, jag vägrar betala 500 spänn för något som dom säkert kan göra med ett knapptryck någonstans.
 
Näpp, ni får ha en fin fredag och hoppas att solen tittar fram, just nu kan man inte se vad som kommer att bli med vädret idag förutom att det är relativt kallt ute, -17 just nu så det får bli extra kläder på, nu när vi ska till skolan.

Lite snö runt stugknuten

Av , , Bli först att kommentera 2

Kerstin och Janne, våra grannar och promenadkompisar, åkte ut till Jannes stuga i Åheden igår, för att se om dom kunde hitta igen den. Det gjorde dom, och med Kerstins tillåtelse så kommer här en bild på Kerstin, i snödjupet utanför stugan. Och en annan bild tagen på andra sidan av huset.

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten