Etikett: grannar

Red ut i horisonten

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2012 kl 08:04, 6 kommentarer

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.

Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.

Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.

Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.

Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.

Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.

Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.

En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.

Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade 🙂

Önskar er alla en trevlig lördag!

Vass kniv…utan egg

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 augusti 2011 kl 07:14, 10 kommentarer

Jag bjöd våra gamla grannar på fika igår, ute på ”gammgården”. Man får ju passa på då solen skiner, vid den här årstiden kan man aldrig vara så säker på vad som kommer att komma, nästa dag.

Inte ens idag, kan man räkna med 🙂 Vi ska nämligen, och med vi, menar jag Jan A, Inge-Gerd, Jan B, Kerstin, Birgitta, Fred och jag, dra till Övik, med tåg. Och nu är det ju tågresan i sig som lockar, så går inte tåget, så åker inte vi heller. Vad vi ska göra i Övik, vet vi inte än, gå på någon affär, strosa runt, vi blir inte borta så länge.

Igår kväll blev det givetvis Gammlia, vad annars, en onsdag med soligt väder:

För vår del var det nu årets sista träff däruppe, nästa onsdag är vi i Uppsala/Järlåsa. Vi åker dit på tisdagskväll. Får ju passa på nu när man är sjukskriven, man vet aldrig hur lätt det är att ta ledigt sedan.

Åke ska fixa middagen ikväll, eftersom jag inte kommer att vara hemma förrän vid sjutiden, så det blir pizza. Nicco och jag satt och kollade in pizza listan igår och då hittade jag denna, något förvirrande pizza:

Undrar varför den heter Mango pizza, då den inte verkar innehålla något med mango. Det fick mig att tänka på en kille, inga namn nämnda, som var över till Amerika med Brälla och några andra. Dom var in på ett hamburger hak och skulle beställa, han tog till orda och beställde –One cheese burger…whitout cheese.

Mjo, så kan man också göra 🙂

Hoppas ni får en bra dag, allihop, det tänker jag ha!

Orunda däck

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 maj 2011 kl 06:13, 7 kommentarer

Som sagt var, ”vildkatten” kändes fruktansvärt obalanserad och vibrerade nå hemskt i låga hastigheter. Åke provade att byta däck från höger till vänster och fram och bak…till slut, uppenbarades felet, kolla in hur vänstra framdäcket ser ut:

Haha…inte konstigt att det svajade, hjulet är ju inte precis runt, som det påstås ska vara, egentligen. Nu hade en Mats Jonsson, tydligen två däck liggandes som vi ska få köpa och det var ju bra, det kan vara detsamma att byta runt om, för vi visste ju att däcken inte var i speciellt gott skick.

Det blev några svängar med bilen igår, bland annat åkte vi till slöjdarnas hus, där jag hittade en present till mamma, som fyller år om några dagar, sen åkte vi runt i omgivningarna bara för att glänsa lite 🙂

Nu, över till något mindre roligt. Telia…vad håller ni på med??? Nu kan jag ringa hit, med bägge mobiltelefonerna, tidigare fungerade ju bara mobilen med Telia som operatör, jag/vi hade blivit lovade, och fråga inte dom på Telia hur dom kunde lova det (det var deras egna ord) men det skulle funka igår, den 15/5. Men ha…det gör det alltså inte, min mamma, med bredbandsbolaget som operatör kan inte ringa hit och alltså inga av våra tidigare grannar heller, för dom har samma operatör. Fy, vad less man blir.

Nicco kom hem med nya intryck och givetvis med nyinköpta saker från deras besök i Stockholm. Att göra sin prao hade varit lite långtråkigt så där, men säkert lärorikt ändå, man får en inblick i hur det kan vara att ha ett arbete, sen tycker man väl om olika saker, allihop.

Vi åkte ut till flyget så vi hann se stjärtfenan på planet då dom landade, sen väntade vi, och väntade och väntade, jag hann säga till Åke att hon kommer säkert av planet sist, eftersom vi betsllt en ledsagare (bara för att hon skulle få se hr allt gick till och för att Arlanda är lite störe än Alvik), och mycket riktigt, hon kom av sist, vi såg henne, gjorde oss förberedda på att ta emot henne…men sen var hon bara borta. Vi väntade i en kvart, Åke fick till slut gå och efterlysa henne inne där man checkar in, där fick han veta att dom med ledsagare alltid lämnas där man tullar in. Fint att vi fått veta det då…eller inte.

Sen ville hon ha min legitimation, men hag hade den i bilen, så Åke fick ta fram sitt körkort, fel nummer två, han hade inte sitt namn på papperet och skulle egentligen inte alls få ta emot Nicco, och fel nummer tre, dom hade inget papper att visa upp, även fast det var så viktigt att jag skulle skriva ut tre stycken kopior och skriva under dom. På Arlanda fick Theresé lite tjafs, för där skulle dom helt plötsligt ha fyra kopior, sen skulle hon skriva under att hon var Nicco mamma, även fast hon påtalade att hon var hennes syster, och det var väl helt galet. där ser man hur olika dom kan göra, ingen regelbok dom går efter, precis.

Nu gjorde det ju ingenting, Nicco kunde väl ändå intyga att vi var hennes föräldrar, men rutinerna kanske ska ses över, kan ju bli mer problem om barnet i fråga är några år yngre än vad Nicco är. Hon sa då att hon aldrig mer ska ha en ledsagare, hon fixar det där själv, nu när hon vet hur det funkar. Ja, det tror jag också.

Ska åka på jobbet om 45 minuter så det är väl bäst man får i sig lite frukost. Ni får ha en bra måndag!

Fy för Ica banken

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 maj 2011 kl 07:25, 4 kommentarer

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.

Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.

Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.

Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.

20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.

Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.

Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.

Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.

Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.

Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!

Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst 🙂

Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.

Magnetisk fart

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 maj 2011 kl 07:27, 4 kommentarer

Åke har i alla fall kommit på felet med våran gamla dator, varför den bara blev svart då man startade den. Det gäller bara om ”pinnen” det mobila bredbandet sitter i då man sätter igång den, då ”kraschar” den, men inte annars. Kan det ha varit ”pinnen” som gjorde att vår nya dator, havererade? Ja, inte en omöjlighet, Tack för den Telia (televerket, brukar vi ju annars tacka).

Den sista Maj, ska vi tydligen ha Internet i huset, så inte tycker jag då att Umeå energi kunde påskynda det hela, så det blev störande bra. Jaja, snart ska det väl vara färdigt och då får man förhoppningsvis vara nöjd och glad. Men nog är det en smärre djungel att veta vad man ska välja för bredbands leverantör, jag tror att vi satsar på T3, så får vi se vad dom kan leverera, annars går det väl alltid att byta, men jag ska inte ropa Hej förrän vi sitter där…uppkopplad och klar.

Jag åkte upp till morsan igår, innan jobbet, hon skulle nämligen ha celebert besök från Renbergsvattnet. En gammal kompis till mig och hennes fostermamma, hade varit hit en sväng och tog tillfället i akt att hälsa på. Det var evigheter sedan jag träffade Annelie, och hon var snabb på att berätta om en av gångerna vi camperat ihop. Hon hade kommit upp till stugan i Malå och bodde givetvis med mig.

Hon hade fått över 300 myggbett, då vi varit ute under dagen och nu ville hon att jag skulle rita något på hennes rygg. Hon hade förväntat sig ett mästerverk men jag hade ringat in alla myggbett och sedan skrivit bredvid dom, vad det var för något…typ, myggbett, kvissla, finne osv. Haha…jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Och tur var det väl att det gick att tvätta bort.

På jobbet fick vi besök av chefens svåger och hans dotter. Vi fick äran att gå bort med henne till en lekpark som dom har på gården bredvid, med en jättegunga. Hon hoppade genast upp på den och försökte få ordentlig fart och snurr på den. Då hon äntligen lyckades, så låg hon där och tittade ner genom nätet och sa: -Vilken magnetisk fart jag har!

Jodu, sa jag till chefen, det har du aldrig varit med om va, en magnetisk fart, det lät lite små mystiskt så där. Fast i själva verket kanske hon egentligen menade magisk, men det må då vara hänt, det lät då roligt. Annars kan man ju fundera hur en sån fart skulle fungera. Det skulle kunna vara då man försöker sätta ihop två magneter med varandra och man har fel sida uppe, det kan man kalla magnetisk fart det, det är ju stört omöjligt att få dom att hålla ihop, och dom gör allt för att komma ifrån varandra. Jag undrar till och med om jag inte har hört någon gång, på tv, att dom använder sig av något magnetiskt i berg och dalbanorna, hm…ja, jag ska inte svära på det, men inte brukar ju vara omöjligt.

Nu önskar jag er alla en fin dag, själv ska jag ha över några ”gamm” grannar på grill lunch, (gamla med viss modifikation) jag ska stå för kol, sittplatser och kaffe, så får dom ta med det dom vill lägga på grillen, det blir säkert trevligt.

En börjar och dom andra hakar på

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 maj 2011 kl 05:51, Bli först att kommentera

Hon som köpte av oss cykeln igår, sa att hon sett oss sitta härute nästan varje gång hon passerat och sa att eftersom vi nu hade det välskött på gården, så inspererades även andra till att göra saker. Dessutom ser det hemtrevligt ut när man sitter ute med termosen och bara tar det lugnt. Fick höra att en annan som börjat tuta och vinka, gjorde det för att vi alltid sitter där, lite lustigt faktiskt, men det stämmer nog.

Jag kan tänka mig när nästa vår kommer och kanske grannen är först med att ta fram krattan, då står man i fönstret och säger, nä, nu håller det nog på vara dags, nu har dom börjat med gräsmattan, eller nu jädrar har dom plockat fram utemöblerna, så då är det bara att haka på. Ingen vill vara den sista att göra klart inför sommaren.

I förrgår, valborgsmässoafton, så sa vi att hade vi suttit i lägenheten, en sån fin dag, så hade vi sagt, jaha, vad ska vi göra nu då, ska vi åka ut och kolla på dittan eller ska vi fara och hälsa på dattan eller vad? Man hade inte ro att sitta inne och inte göra någonting, i alla fall inte om solen sken. Nä, livet i huset kan inte jämföras med vad vi hade i lägenheten, men det kanske var tur då, att vi inte hade något att jämföra med, då visste vi inget annat och då funkade ju allting bra ändå.

Nicco frågade om om hon skulle få ta med sig en kompis och åka lite Camaro igår. Vi väntade till efter maten. Ja, sa Nicco…dom har ju bara en Volvo…stackar´n!

Haha, den var ju bra. Hon var i alla fall glad över att ha fått åka en sväng, även om hon sa att det kändes lite smått pirrigt.

Annars har helgen rullat på och ni som är uppmärksam vet att det är måndag idag. Jag jobbar måndag, tisdag och fredag, den här veckan, dagtid dessutom, så det känns skönt. Vi ska också ha en sista bastukväll ikväll, Kerstin och Janne ska dessutom ha kommit tillbaka hem så ordningen är återställd. Hoppas ni får en bra start på veckan och att den sedan fortsätter som den började.

Här bor vi

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2011 kl 07:58, 2 kommentarer

Här bor jag, lyder dagens utmaning, ja, härinne finns det inte så mycket att se så det får bli en vinterbild från fönstret och en bild tagen förra våren, då plattorna skulle rensas och tvättas upp, vårat hus syns inte, men det ligger till höger om plaststolarna och rullatorn. Och huset på den övre bilden är detsamma som syns rakt fram, på den undre bilden.

Nu kommer vi inte att bo kvar här så länge till, lite vemodigt att dra efter 17½ år på samma gård, men å andra sidan, så långt bort flyttar vi inte, så ni grannar, som läser detta, sitt inte och gnugga era händer i ivern att bli av med oss…det kommer ni inte att bli i alla fall, rätt var det är så poppar vi upp bakom husknuten 🙂

Sen vet ju ni vart vi bor, Åke kanske gör slag i saken och kopplar in ett eluttag vid utemöblerna, så kan ni sätta igång perkulatorn, lagom till vi kommer hem från jobbet…kan ju inte bli bättre.

Theresé skickade en bild på en kökslampa som ligger ute på tradera, exakt samma som kaffepannan som står i vårt skåp, men vem vill ha en matchande kökslampa? Njae, inte vi i alla fall. Men vem vet, kanske det var ett tips av henne, att det var något som hon skulle vilja ha, kaffepannan tillhör ju nämligen Theresé, men jag tvivlar.

På övervåningen, i huset, så håller Åke på med golv och tak, det är så knäppt att dom spikat fast golvet i muren och sedan har huset rört sig och därmed har golvet blivit något lutande och nu går inte köksdörren och tv rums dörren att stänga.

Han har sågat av allt han kommit åt och nu skulle han ge sig på gångjärnen. Då sprack glaset i dörren, tjong. När jag berättade för Nicco att hennes glasdörr gått sönder så undrade hon hur? Ja, din pappa hamrade lite på den, sa jag, utan att höja ett ögonbryn, och då satte hon igång att skratta. Jag sa nog det som om det vore det vardagligaste som kunnat hända medan hon tyckte att det lät lite allvarligare, nu är vi less på dörren som inte vill gå igen så nu ska det användas lite våld. Nå, det gjorde inte så mycket, hon ville ens ha en glasdörr där, så gjort är gjort.

Idag ska jag ner på HSB och se om jag kan få tag i några papper som ska skrivas under eller på, och sen ska jag kanske ta mig an, skåpet ovanför mikron…kan inte påstå att jag längtar efter det, det innehåller allt tjafs man kan tänka sig, men det ska ju göras. Önskar att ni får en fin måndag!

Lugn söndag, nästan iaf

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 februari 2011 kl 06:05, 8 kommentarer

Det blev en relativt lugn dag igår, vi var ut och skulle starta upp Cheven, men batteriet hade tagit stryk så det blev till att gå och hämta Mazdan, sen kom Åke på att kablarna inte skulle räcka så vi åkte tillbaka till huset och hämtade ett batteri, sen var det bara att stå och gnugga. Tydligen låg choken på och den hade surat ner sig. Men när den äntligen gick igång så var problemen ur vägen.

Vi tog en liten rundvandring i huset och jag tog en massa bilder. Måste ju dokumentera detta bygge så vi kommer ihåg hur det en gång såg ut, i all röra. Åke har tagit bort en garderob som stått i hörnet på det som kommer att bli vårat tv rum. Bakom garderoben gömde sig en gammal tapet:

Theresé! Visst påminner den lite om lampan du tipsade om?

På övervåningen, i det som kommer att bli Niccos filmrum samt gästrum då vi får ”bekantingar” på besök, så finns idag denna rysliga tapet:

Han som ska tapetsera tyckte det var synd att ta bort den, han gick och strök över väggen och sa flera gånger, nä, ha kvar den här tapeten…bara som fond då. Näpp, svarade jag, du får väl klösa ner tapeten, rulla ihop och ta hem den då, men här ska den inte sitta. Visst kanske den hade passat som fond, i ett annat rum, kanske där vi ska ha matsalsmöblerna, men nu sitter den inte där, och Nicco har redan sett ut sina värsting tapeter som hon vill ha i det där rummet.

Idag är det jobb, sedan ska jag lämna uppslagsböckerna till ”gammbossen”, som ville ha dom, och ikväll ska det vara bastukväll, men jag vet inte hur många som kommer att vara där. Kerstin ska i alla fall hoppa den här gången. Jag får väl ringa en av grannarna när jag kommer hem, så jag vet vad som gäller. Önskar er en trivsam måndag!

Tårta på Sveriges National Museum

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2011 kl 08:51, 4 kommentarer

Jag såg två regnbågs pelare igår, försökte mig på att fota en av dom, inifrån lägenheten men färgerna gör sig inte någon rättvisa. Pelare skriver jag då dom stack iväg rakt upp i himlen utan någon böj på dom, såg lite konstigt ut. Sen skulle jag visa Kerstin vad jag pratade om men då sågs dom inte till förrän vi hade gjort vår runda, då dök dom plötsligt upp igen.

Ganska lugnt på jobbet igår och det kan behövas såna dagar också, min hjärna tycks inte fungera riktigt som den brukar och jag säger konstiga saker och jag kan till och med utläsa fel saker på texter, tyckte till exempel att det stod biltema på baksidan av Chefens elrullstol, vilket absolut inte stämde, sedan visade dom en bild på tv där det stod National Museum, och jag sa genast till Åke, aha, det är där Helge har sin tårta.

Jamen tjena, vadå för tårta. Helge är Åkes farbror, och han är konstnär. Egentligen heter han då Jean Ragnar och när han var tolv år, fick han en tavla utställd på Sveriges National Museum, vilket är en mindre bedrift.

I huset finns det nu hur många tavlor som helst, målade av honom. Och jag vet inte riktigt vart vi ska lägga allihop, eller hänga. Jag vill inte ha så många tavlor uppe på samma gång så jag tror att vi får byta ut dom vartefter man vill ha lite förändring. Vi har burit upp allihop på övervåningen i väntan på att allt ska bli klart.

Idag ska vi ut och kolla på toastolar, handfat och sånt där man har på toaletten, sen kanske vi åker en sväng på kupan, en av dom som kom och hämtade möblerna tipsade nämligen om att dom hade exakt likadana stolar som fanns i huset, och dom är jättesköna att sitta på, och vi har bara två stycken, så har vi tur så….

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Janne på middag, tillsammans med ett annat par grannar, ska bli mycket trevligt. Ja, egentligen så kanske man skulle skriva att det är till Kerstin vi ska, hon och Janne bor nämligen inte tillsammans men dom bor i samma uppgång och dom polar ihop…typ 🙂

Och med dom orden och en bild på världens gulligaste barnbarn (ja jag vet, det är lite jäv) så önskar jag er en trivsam lördag.

Ps. tur att det finns rättstavning i word, ni skulle se hur det lyser rött hela tiden då jag skriver, jag byter ut bokstäver huller om buller och ingen ”normal” människa skulle kunna läsa vad jag skrivit, hehe, kanske kommit på ett nytt språk ds.

Nä Janne, det var ingen blå stekpanna

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 september 2010 kl 06:51, 2 kommentarer

Janne har fått ett mail från Jan, där det var en bild på hans nyplockade trattkantareller. Dom låg i en blå stekpanna, enligt Janne. Men Kerstin höll inte med, det där var ingen stekpanna, möjligtvis en ugnsform eller dylikt. Igår frågade Kerstin, Ingegerd, vad dom hade för rolig blå stekpanna. Vi har ingen blå stekpanna, fick hon till svar, däremot var det en blå tallrik. Så nu vet ni och vi hur det ligger till 🙂

Jag och Ingegerd satt lite sådär påpassligt ute på gården igår, då Kerstin och Janne kom hem från stugan, dom hade plockat upp lite potatis och klippt ner lite blommor. Då fick vi varsin bukett med nyklippta, eller rättare sagt, nyryckta, blommor, dom är jättefina, tack för dom!

Åke har tagit bussen och sitter nu på besiktningen, klockan 7 ska den in för bedömning, hm, men nu borde det inte vara några fel, förhoppningsvis. Å andra sidan är det ju också så att hittar dom något så är det ju bara bra, för då är det nåt vi har förbisett. Det enda vi ska hoppas på är då att vi inte missat något, för det kostar ju en slant att göra en ombesiktning och det är onödigt.

Idag ska vi åka upp till Hamptjärns stugan och grilla oss en korv till lunch, och med vi menar jag, jag själv och sex stycken av våra grannar. Det blir säkert trevligt, bara hoppas på att det inte blåser så j-kligt och att solen får skina. Man kan ju inte skryta över någon värme precis.

Nä, nu hoppas jag ni får en innehållsrik dag med mycket ljus och värme!

Etikett: grannar

Red ut i horisonten

Vass kniv…utan egg

Orunda däck

Fy för Ica banken

Magnetisk fart

En börjar och dom andra hakar på

Här bor vi

Lugn söndag, nästan iaf

Tårta på Sveriges National Museum

Nä Janne, det var ingen blå stekpanna

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten