Etikett: läkare

Helt i andras händer…

Av , , 4 kommentarer 11

Resan till Lycksele gick bra, vi hade 13 minuter tillgodo då jag parkerade bilen, rask promenad (så gott det går då man suttit still med benen ett tag), och sedan hade man tur att väntrummet till receptionen, var tomt, så man fick anmäla sig med en gång.

Jag hade inför, gastroskopin, läst både på kallelsen och på nätet, vad jag hittat om det så jag skulle vara förberedd, på vad som skulle bli. På en av alla sidor stod det, typ: Du har säkert hört en massa historier om hur otäckt det är, men det är inte så farligt! Ehhh, nähä, undrar om den människan gjort det där någon gång då?

Det skulle ta ungefär 10 minuter, enligt kallelsen, 5 minuter sa läkaren, men vad sägs om 15 minuter, som känns som en evighet, då man har en plastbit mellan tänderna så munnen hålls öppen, man ligger och vill kräkas, nu schöjs man istället, under tio minuter av dom 15, man ska inte svälja, snoret rinner och tårarna, bara för ansträngningen.

Det första sköterska säger då dom äntligen är klar: Visst var det fruktansvärt hemskt? Haha…ja sa jag, nog har jag gjort roligare saker än det där. Då skrattade hon och sa, javisst är det så.

Sen måste jag ju säga att det inte gör ont, men det är obehagligt att inte kunna styra själv, hur man vill ha det. Man är helt i händerna på någon annan, och du kan inte prata heller. Det första dom sa innan slangen fördes ner, var att min fria arm, skulle hållas bakom ryggen, så du inte smäller till mig, sa läkaren, jaja, det skulle jag nog aldrig ha gjort, men jag förstår att det är något som inträffat tidigare.

Att det nu tog längre tid än beräknat, berodde på en massa bilder som skulle tas, dessutom togs 4 provbitar, dom såg något som inte var riktigt som det skulle, så det är väl bra att dom kollar på det, sedan fick jag se bilderna på hur det ser ut, därnere, och det var rätt så lustigt, faktiskt.

Jag har ju gjort en magoperation tidigare, gastric plastic, som den hette, och då den gjordes så ritade Sylvan (min läkare) upp hur den skulle göras, samma sak ritades nu upp igår, då hon skulle förklara, vad det var vi såg, kolla här:

002

Matstrupen, blev alltså min magsäck, eller behållare, för maten som sedan skulle rinna ner i sakta mak, till den befintliga magsäcken, ringen som sattes dit var för att hålla ihop sömmen och för att det inte skulle töjas ut, typ. Väldigt noga att tugga maten ordentligt eftersom det nu bara fanns ett litet hål som maten skulle ner igenom.

Här en bild sett uppifrån och ner (viktigt nu att jag skriver att det inte är en bild, utan en teckning):

003

Hålet längst till höger, är vad som skulle bli, nu finns det ett litet större hål, bredvid och ett STORT, längst till vänster. Detta är inte så ovanligt, sa läkaren, med den tidens operation, så togs inte klamrarna bort och dom kunde sedan göra så att kroppen fixade ett eget hål…BRA!!! Eller njae…

Inte nog med detta, nu har plastringen som sattes dit, eroderat, vuxit in i matstrupen så den alltså kan skådas från insidan. Så, nu skulle det konfereras om en operation är möjlig, ringen måste först tas bort, och den kan man inte bara rycka loss, sa hon. Jaja, det är ju tur att det finns experter på sånt där, och att det inte är jag som ska klura ut hur detta ska kunna utföras 😀

Kände mig lite halvdålig under resten av dagen, men vi hann med en sväng in på Dollarstore, och hemkommen tog vi en macka på Strömpilen, innan jag lämnade Tina hemma hos sig och jag åkte vidare hemåt. Hade tänkt lägga mig och sova, men tji fick jag, vart tog den tiden för det, vägen?

Idag blir det nog ÖoB, ska kolla om dom har kattsanden jag brukar köpa, Tina hakar på, får se om det finns parkeringar lediga, nyöppning som det är. Önskar er alla en fin dag!

 

 

 

Om vi har tur…

Av , , Bli först att kommentera 9

Vilka färger man upplever ute just nu:

Foto1008 Foto1009 Foto1012 Foto1015 Foto1018

Synd bara att inget varar för evigt…eller, mja, det är nog rätt skönt ändå med våra fyra årstider som kan erbjuda något bra från allihopa. Man skulle säkert bli less på detta också, till slut, och standardfrasen den här årstiden är väl: Nä nu får snön komma, så det blir lite ljust! Och det tycker kanske folk i allmänhet…jag tillhör dock inte den skaran.

Vad ska man med ljus till? Det är inget som påverkar oss rent hälsomässigt, och nu tänker jag enbart på detta om vitaminerna vi får från solen. Jag blev förövrigt upplyst av en läkare, faktiskt, att D vitaminerna, från just solen, som vi laddar batterierna med, får du enbart med sol fram till midsommar, sedan är det kört.

Men det var 1 läkare som sa detta, det finns säkert tusen andra råd och rön i frågan. Jag hade aldrig hört just detta och om det är sant, så har vi väldigt liten tid att ladda upp så det ska räcka tio månader framåt.

Men visst, det är många som ser ljuset som ren terapi, man kanske mår bättre rent psykiskt, av ljuset, jag tillhör väl en avart som sällan påverkas av något överhuvudtaget…faktiskt, det enda jag VET, som jag märker av, är då jag dricker för lite kaffe, då kan jag känna det i skallen 😀

Jobb idag igen, ledig imorgon… en hattig vecka, men nästa vecka blir bara lugnet själv, så skönt. Kolla här vad vi ska göra på söndag, nu har Theresé bokat dessutom, så det är bara att åka dit: http://www.salstaslott.se/

Det blir teparty och rundvisning i slottet, och har vi tur, stöter vi på något spöke, eller två. Önskar er alla en fin tisdag!

 

Så enkelt allting verkar :D

Av , , 4 kommentarer 11

Så har dom varit och ändrat på hastigen genom stan…ingen mer cruising fart genom järnvägstorget, nu är det 40, mot tidigare 30, och har man då inte ögonen med sig och kör på rutin så kommer man inte upp i högre hastighet än 30…OM man inte hade ögonen med sig extra mycket igår.

På väg till jobbet passerar jag ju där, och nu stod en vägarbetsbil där, ni vet, en sån där med en stor pil på, som hänvisar till en annan körbana, en är alltså avstängd för underhåll, detta på 40 sträckan, men på deras bil stod det att man skulle köra 50, hm…vad gäller då??? Hahaa…jo jag vet nog, men man hade kanske kunnat skylla på någon annan om man åkt dit för fortkörning 😀

Nu ska jag ut med Winstone, sen till provtagning, fick rådet av Marja att begära remiss till reumaten, vilket jag nu gjort och innan dess vill dom ha prover skickade till sig så då fixar vi det. Blev uppringd av läkaren igår som sa att jag haft förhöjd sänka i över 2 års tid, allt från 22 upp till 35, och nu senast 34, det indikerar ju på att man har något som är ständigt pågående i kroppen…kan det vara därför jag anser mig själv vara, kroniskt trött? Tack Marja, du fick mig att sätta fart 😀

Avslutar med en lättsam bantningsmetod, inga krångligheter…eller, mja, läs och bedöm själva 😀 Ha en fin fredag, allihop!

LCHF och GI-metoden är numera helt ute!!! Nu har det kommit en ny bantningsmetod.

Har du provat ALLT – utan resultat? Prova detta:

De allra flesta 2-åringar är smala. I samarbete med barnläkare, radiologer, dietister och utslitna föräldrar har denna geniala diet forskats fram:

Frukost:

1 kokt ägg, 1 smörgås med sylt. Ät två små bitar av ägget och smöra ut resten på golvet. Ta en bit av mackan och kleta därefter in sylten ordentligt i ansiktet och på kläderna.

Lunch:

4 färgkritor (valfri färg), en handfull chips och tre munfulla av ett glas mjölk. (Häll ut resten på golvet.)

Middag:

1 kex, 2 mynt och dammråtta som du hittar under soffan.

Kvällsmat:

Gör i ordning en ostsmörgås som du kastar på golvet. Drick 4 fulla munnar av ditt badvatten.

Dieten blir mer effektiv med anpassad motion till. Tex:

– Lägg dig på golvet i ett köpcenter och vrid kroppen runt samtidigt som du skriker för full hals för att öka lungkapaciteten. När mannen från Securitas kastar ut dig, gör du starkt motstånd.

– Spring överallt och hoppa emellanåt.

– Ramla ofta och regelbundet. Att resa sig upp stärker musklerna.

– Kom ihåg lungorna, och skrik samtidigt med övningarna.

– Be om en samarbetspartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Var inte nöjd med ett ombyte, kräv att få byta kläder minst tre gånger.

Prova småbarnsdieten du också! Lycka till!

Fräcka tjuvar nå så jä…

Av , , 2 kommentarer 10

Jag såg några kommentarer på FB igår, det var min kusin som tydligen blivit av med sin cykel som sedan återfanns hemma hos en kompis, undanställd, i tro om att det var hennes cykel…fast hon hade tagit fel, hahaa…ja, även den bästa kan göra fel.

Jag kom ju osökt ihåg den gången vi hade förlorat en av våra cyklar, en gammal antik sådan som Åkes farmor hade haft. Den brukade ju stå därnere i cykelkällaren (vi bodde i lägenheten då), men nu var den spårlöst borta.

Men så en dag, noterar Åke en cykel därute i cykelstället…nämen fy f-n vilka fräcka tjyvar, stjäla den från källaren och sedan ställa den uppe på gården, precis som om man inte skulle se den. Kanske hade dom hoppats på att någon hade flyttat och glömt cykeln där…ja, vad skulle man tro.

Först blev jag tvärförbannad, hur kunde dom…sedan slog vi våra ”kloka” huvuden ihop och knåpade ihop en lapp, som sedan sattes fast på cykeln, jag kommer inte ihåg vad vi skrev, men vi skräda nog inte orden, utan skrev lite ironiskt så där och dumförklarade säkert, cykeltjuven.

Sen stod vi däruppe i lägenheten, gömd bakom gardinerna i hopp och tro om att få se tjuven läsa våran lapp…det kom aldrig någon. Så råkade vi väl fråga Theresé, om cykeln, hon hade ju haft den där då hon var hem och hälsade på, och då kröp det fram, hon hade aldrig ställt ner den i källaren igen, utan lämnat den uppe…ja det var den tjuven det 😀

Jag sitter nu och väntar på samtal från min läkare, jag hade önskemål igår, om att vara fortsatt sjukskriven och få en utredning gjord, men så ändrade jag mig…sedan, jag tänker åka och jobba, utredas kan jag göra ändå, och sen får vi väl se vad som händer…

Ingenting har blivit bättre, trots medicin, utan jag har fått mer problem, det roliga i kråksången är att man aldrig kan komma med två saker till en läkare, det ska tas en sak åt gången. Och jag fick det bekräftat igår då jag pratade med en sköterska, som snäste fram hundra frågor utan att vänta på svar, där en fråga var: Vad söker du för? Ja…ryggen…och nu foten. Jaha…ska jag skriva ryggen…suck, vad ska jag nu skriva…samma som förut, eller jaha, då får jag väl göra så här då…suck och stön.

Sedan ville hon att jag skulle säga vad jag ville att läkaren skulle göra, det är väl så vanligt, jag trodde dom jobbade för att dom skulle komma med hjälpen, inte tvärtom.

Ponera nu att jag fått en spik i foten, och hoppla, sen råkade jag få en i handen också, då ska jag väl välja vilken dom ska ta först…eller? Ja, nu var jag lite ironisk…jag vet 😀

003 004

Önskar er alla en toppen tisdag!

Småkryp och annat…

Av , , Bli först att kommentera 8

Kolla vad jag köpte i Uppsala, närmare bestämt i Panduro butiken:

Foto0793

Coola tejper va?

Mindre coolt för bananflugorna är flugtejpen jag satt upp, hehee…några har i alla fall fastnat, och andra simmar runt i den där flaskan jag ställde ut. Och snart är väl deras tid i livet slut, åtminstone här, vet att dom inte brukar bli så långvariga.

Måste komma ihåg att ta in citronplantan som har fått sitta ute i rabatten, den vill nog ha mer värme än vad det är nu.

Ett annat återkommande problem, ja, bananflugor har ju en tendens att komma så där på sensommaren, även fast vi har sluppit dom några år, är lockespindlarna. Dom där långbenta sakerna som egentligen inte, är en spindel, eftersom dom bara har två ögon och inte spinner nät.

Dom vill ju komma sig inomhus, när det nu håller på vara kyligare ute, så ett sätt för att slippa dom, är ju att inte lämna balkongdörrar och fönster på glänt, för då har dom ju raka autobahn in till värmen. Fast värmen och värme, dom gillar ju källarutrymmen bäst, och där är det väl kanske mer fuktigt.

Googlade på Sveriges största spindel, kärrspindeln, och visade den för Nicco, det var ju nämligen en sån här herre…eller dam, vi hade inne i vår ”gammstuga” en sommar för många många år sedan:

Raft_spider_on_handBild från google (wikipedia)

Inte underligt att man kanske kände av spindelfobin lite extra då man fick syn på den där rackaren, och när jag med darrande röst påkallade Åkes uppmärksamhet så deklarerade han att han minsann inte kunde luras, det där är ju ingen riktig spindel, det är ju en gummileksak…jojo, han bedrog sig och blev nog lite kallsvettig, han med 😀 Kärrspindeln är förövrigt Sveriges största spindel…och den kan bitas, jodå!

Nu har jag hunnit med ett läkarbesök, jag är sjukskriven 12 dagar framåt, har inflammation i hela ryggen, så det blir att knapra lite tabletter, ska också boka in en ny tid hos naprapaten, och se om han kan hjälpa till. Önskar er alla en fin dag!

Fler än vi som…?

Av , , 4 kommentarer 10

Är det inte fler än vi som sett alla blixtar på kvällarna? Inget buller eller muller, bara ljusa blixtar, trodde att jag skulle få läsa om det, och att det är nåt speciellt då det inte annars åskar, men näpp, tur att det är fler än bara jag som ser dom, Åke och Nicco har också sett…annars blev jag väl dumförklarad 😀

Det blev en lång utfärd igår, tidsmässigt, (det var ju saker att göra där) och inte så mycket avståndet mellan Umeå och Lycksele. Jag måste dit igen, till lasarettet, dom vill göra en gastroskopi, innan något annat bestäms, så då måste dom väl få göra det.

Vilken grej sen, att Tina fick en tid på samma lasarett, samma dag, fast en timme senare än jag, därför följde hon med, hon bjöd på lunch inne på Golden Bar, och efter uträttat ärende, gick vi en sväng på Dollarstore, innan vi lämnade Lycksele.

Sen siktade vi in oss på ett hus, vi sett på vägen upp…ett litet café som lockade, vi var ju kaffesugna eftersom vi inte hann med det efter lunchen. Jag var ganska säker på att det låg några mil närmare Umeå…och huset var blått…jo, det var vi överens om.

Saktade ner farten i varje by och stirrade oss blinda på blåa hus, då det sedan, äntligen dök upp…så var det en jäkla konstig blå färg, måste jag säga, det var ju gult…och dessutom stängt, tji fick vi. Men då tar vi ett annat som jag vet av, sa jag och fortsatte på vägen hem, men vi blev blåsta på vårt kaffe…det var igenspikat, så kan det gå.

Idag vart det som hektiskt, Nicco skulle till tandläkaren klockan 8, så jag skjutsade upp henne, vi trodde att det var ett tio minuters besök, men det var det givetvis inte, det tog 45 minuter. Jag skulle hem och ut med Winstone och sedan iväg till min bokade tid hos naprapaten, jag hann, med 4 minuter tillgodo, sen fick jag ta en extra sväng med Winstone då jag kom hem, en längre än vad han fick där efter nio.

Nu ömmar det lite varstans, han frågade vart jag hade ont, överallt sa jag, förutom i huvudet, men det kan bero på att jag tog en Ipren i morse 😀 Sen har han undersökt, knådat och dragit och kommit fram till att jag har en inflammation i hela ryggen, big one, och bör kanske få äta lite anti inflammatoriskt, sedan har jag låsningar lite utspritt så där, men främst i bröstryggen.

Så efter mitt läkarbesök på torsdag, ska jag boka in en ny tid hos honom, och då blir det en annan behandling med ultraljud, blir säkert bra.

Nu är det väl lunchtajm…och sen ska jag bara ta det lugnt, ha en fortsatt bra dag, allihop!

018

 

 

Jodå…

Av , , Bli först att kommentera 8

Så har man äntligen fått sina ord på pränt 😀

bild(7)

Det var ”Kul-Janne” som skickade mig bilden, vi har ju inte VK själv, utan läser på datorn, tur man har uppmärksamma kamrater, annars hade det gått mig helt obemärkt förbi 🙂

Jag är så lustig ibland, hittar på miljoner saker jag ska blogga om, men då jag sätter mig ner, slår igång datorn, så är allt som bortblåst. Ibland är jag nitisk och tar upp mobilen för att skriva några stödord, då kommer man ihåg, men annars är det som förgjort.

Nå, en grej var ju nu på resan söderut, med inte bara man, dotter och hund, utan även 2 katter som inte gillar bussresor nå vidare värst. Första natten hoppade katterna upp till Nicco och hennes loftsäng, det gick bara en stund så ville Winstone dit upp, han med.

Vi lyfte upp honom och det blev en mindre cirkus. Det finns ju små fack, uppe vid taket, precis som i husvagnar, och Nicco öppnade en lucka…Eloise var den första att klämma sig in, den stora katten i det lilla hålet, men hon gav sig inte, en andra lucka öppnades och Enya tog sig in…nice 🙂 Fast dom blev inte där så länge.

Foto0653 Foto0654

På morgonen, tror till och med att det varit så, snudd på alla mornar under semestern, förutom vid tävling, att Åke stigit upp först, och det är ju av den anledningen att han vill ut och ta sin första cigg. Han går bara iväg, tänker inte på Winstone, som hänger ut nosen under gardinkappan, jag ligger ju nedanför och ser honom genom ett nyvaket, inte helt öppet, öga.

Och då Åke stänger dörren börjar Winstone grina. Det är sällan han ger ljud ifrån sig, och att grina/gnälla, är då ännu mer sällan. Så det var den sovmorgonen för mig, det var bara att stiga upp, och lyfta ner honom, så jag fick släppa ut vovven till kompisen som glömde honom.

Katterna har också varit ett störningsmoment, dom har värsta autobahn, från loftet, ner på dynan bredvid min skalle och sedan ner på golvet, varje gång dom hoppade upp så lät det i gardinen, som sitter i sån där kirschstång, metall och plast som låter rätt mycket.

Foto0713 Foto0717Näää, vadå, vi lever väl aldrig om (ser oskyldiga ut)???

Annars går det rätt bra att ha med sig alla djuren, tråkigt dock, att man inte kan ha bussdörren öppen, för att släppa in friskluft, då katterna är med. Då är det takluckorna som gäller istället.

Jag fick gjort det jag skulle igår, har bokat in en tid hos naprapat, läkare och ska sedan göra samma hos en sjukgymnast. Vi skippar Malå resan ikväll, utan tar det på söndag istället, en sån där tur och retur, samma dag. Vi har ju ingen värme i stugan och det skulle inte vara så många plusgrader, och det kändes inte så lockande att åka dit och sova över, men det går ju bra med en söndagsutflykt.

001 002 003

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Dom skulle prova på, själva…

Av , , 2 kommentarer 12

Ska tacka även här för alla hälsningar och ”krya på dig” jag fått via sms, FB, samtal och kommentarer, Tack, det värmer!

Nu, apropå värme, något som man hade kunnat hoppas på att politikerna hade brunnit för, men det verkar knappast så…sjukvården. Jag hamnade i samma rum som en kvinna och igår, började vi på prata lite smått med varandra.

Vi låg ju inte på hjärtavdelningen, utan på Medicin 2 (njure), och detta beror ju givetvis på att det inte finns plats. Hon skulle själv på hud, och väntade bara på att få åka dit. Det här känner jag så väl igen då det var samma sak för pappa, inskriven på en avdelning, ligger på en annan och hamnar på en tredje, nästan så att man knappt skulle vara säker på vart han fanns överhuvudtaget.

Problemet blir ju då en patient med ett speciellt behov, kommer där det inte finns professionell hjälp att tillgå. Min rumskamrat berättade att hon varit inlagd tidigare, på just hud, sedan blev hon akut opererad, då hennes tarm sprack av all medicin. Hon fick en stomipåse inopererad.

Inte nog då med detta trauma, då allt händer innan man själv hunnit svälja allt, så placeras hon tillbaka på den avdelning där hon låg från början. Dom inte kunde lära henne på ett proffsigt sätt, hur hon skulle sköta om denna stomipåse, hon sa att hon låg och grät…hon upplevde inte att hon fick det stöd hon hade behövt och i efterhand har dom sagt att inte ens dom var riktigt säker på varför dom hade propsat på att hon skulle dit, hon ”tillhörde” den avdelning hon blivit inskriven på, från början, oavsett vad som sedan inträffade.

Hon tycker att dom som bestämt att det ska se ut så här, själva skulle få prova på att vara inlagd och jag håller med, dessutom tycker jag att dom sedan ska få arbeta ett tag på en avdelning efteråt, för att verkligen få veta hur det ser ut och vilka resurser det finns att tillhandahålla, kanske dom inte tyckte att det är tillräckligt då, eller? Sen är det ju inte personalen, som jag tycker gör fel, dom springer ju skjortan av sig för att göra ett bra jobb, så det är inte dom, det hänger på, utan tiden dom har och antalet anställda.

Det här med att ”prova” på, gäller även andra saker. Hur lätt är det inte för en arbetsterapeut att tala om vad man kan använda för hjälpmedel på en arbetsplats, men det, utan att själv ha provat på hur patienten fungerar, vilket utrymme det finns eller om det ens funkar på just den personen. Om du inte varit där och testat, så kan du inte veta, så är det bara. Jaja, nog om detta, tror att många redan vet att det är så här det ser ut och ännu fler vill ha en förändring.

Min ”gammboss”, Annika Collén, kände sig nödbedd att komma förbi igår, hon ville se med egna ögon att jag var vid liv 😀 Även fast Tina redan lagt ut en bild där jag sitter med en kaffekopp som bevis på att jag var utskriven. Och nu är hon på väg söderut, till Ullared där det ska vara en tävling som hon ska delta i, och vi håller allt vi har på att hon lyckas gå vidare och vinna hela alltet.

Idag ska det ringas och bokas tider, jag ska också köpa hundmat, planera lite för imorgon kväll, då jag och Åke tänkte dra till Malå med en ny fönsterruta, så den kommer på plats innan vintern. Vi åker bara fredag till lördag, i det här kallvädret är det inte så mycket att göra där heller.

079

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Lära genom att göra

Har tänkt många gånger på det här med yrken, vad du gjort för val och vad du vill jobba med. Hur många det faktiskt är, som inte, uträttar/utför, det dom ska göra. Det är fuskbyggen, feldiagnoser, slarv, och ”man tar det man har” stuket.

Varför har man ingen yrkesheder och vill göra ett bra jobb? Jag ska genast säga, att visst finns det dom som har det också, kan till och med och förhoppningsvis vara den större delen av alla arbetande, det är ju tyvärr dom som inte gör det på rätt sätt, som man får höra om, och det kan ju dra ner en massa andra.

Man läser i tidningen om dom som sitter och tentar, blivande läkare etc., och som åker dit för att dom fuskar. Jamen hallå, hur kan man göra sin utbildning och gå vidare genom fusk, att man ens törs, för som läkare, hjärnkirurg, hjärtspecialist, you name it, så lägger människor sitt liv i deras händer, då borde man rimligtvis veta vad man håller på med.

Eller en som bygger hus, tar alla pengar som dom blivande husägare har, för att det sedan ska visa sig att dom inte visste vad dom höll på med…hur kan dom???

Viktigt är det nog med såna yrkesgrupper, som berör många människor, att dom håller sig uppdaterade, och så länge dom gör det och finner intresse, så är det ju också roligt att arbeta och göra bra ifrån sig.

Känner en som fick höra att en onkolog, dom var i kontakt med, hade telefonmöte en gång i veckan, med hela världen, där dom satt och delade erfarenheter och nyheter, för att kunna lära sig mera och forska vidare…det kallar jag att vara på, och att vilja göra rätt och mera.

Vi pratade igår, om då Åke fick åka upp akut, det var blindtarmen, alla vi som var i hans närhet sa: Det är blindtarmen, du måste upp på akuten!!! Vi visste till 99.99% säkerhet, vad det handlade om. Då han kommer upp tar det flera timmar innan dom äntligen bestämmer sig för att det är, just blindtarmen och efter operationen säger dom att det var en ful rackare, nära att gå sönder…kan man inte då också, ifrågasätta deras kunskaper?

Jaja, det är som det är, och med det sagt så gratulerar jag Niccolina, som kommit in på personbilsmek på Liljaskolan, och jag hoppas att hon hittat rätt sak att satsa på och finna intressen för, måste ju i alla fall vara roligt att lära sig nåt från grunden, och bli duktig på det, jag är lite avis på dom som tycker det är intressant att läsa och lära, jag är nog mer, learning by doing 😀

Önskar er alla en toppen dag!

The time has come…

Tid och att veta vad klockan är, hur långt det är kvar till en speciell dag, hur lång väntan kommer att bli, och vad man kan göra under…tiden. Hur viktigt är det att veta egentligen, varför behöver man en tidsuppfattning, ingen vill som sväva i ovisshet.

Vad kan nu föranlett denna tidsbetraktelse, jo, jag pratade med Ulla igår, en bloggkompis, och vi kom in på ämnet tid då vi snackade om människor som blir sjukskrivna, vissa på en längre tid, och jag kan ju relatera till just detta, då jag för 14 år sedan, blev just långtidssjukskriven.

Allt började då med en fruktansvärt ond fot, inget jag sökte hjälp för, utan gjorde som dom flesta gör… resonerar med mig själv och tänker att det där, går över. Men så blev jag kallad till en årlig hälsoundersökning via min dåvarande arbetsgivare, och jag nämnde i förbifarten, att jag hade ont under foten.

Hon sa att hon skulle meddela läkaren detta och jag fick komma dit efter någon dag. Han kollade, klämde och tjopp så hade han sjukskrivit mig…i 3 veckor…say what??? Jag förstod verkligen ingenting, utan blev totalt överraskad, hemma och sjuk… så länge.

Nå, jag kom på återbesök, och inget hade blivit bättre. Mera kontroller och klämmande där han kom fram till att mitt onda sitter i ryggen. Därifrån snurrar det sedan på med remiss till röntgen…jättelång väntetid, efter det, magnetröntgen, ännu längre väntetid, däremellan kotknackare, som inte vill göra ett dugg, innan det är utrett vad som är fel.

Mera besök och tjollrande…så det gick…nästan 2 år, fattar ni, och egentligen blev jag inte hjälpt någonstans, inget som kunde åtgärdas, och jag kommer så väl ihåg, då man summerade tiden jag varit hemma, jag tyckte att den tiden, blev verkligen bortkastad.

För hade någon talat om för mig, hur länge jag skulle vänta, på än det ena och än det andra, så hade jag gjort något under tiden. Men då du inte vet, om du nästa dag, ska skickas iväg till nåt ställe eller bli uppringd och utkommenderad till någon specialist, så väntar man snällt och bidar sin tid i tron att det kommer att hända…snart. Jo tjena!!!

Idag ser det nog annorlunda ut, det får ju inte vara hur långa väntetider som helst, inte heller får en läkare sjukskriva en människa och bara förlänga sjukskrivningen så där, utan att något görs under tiden.

Och tid och tidsramar, vill man nog ha, och detta pratade jag och kusin Anna om i förrgår. Då handlade det inte om sjukskrivning, utan om döden. Vill man veta hur lång tid man har, eller somna i sömnen? Ja det senare alternativet vill nog dom flesta av oss sluta på, men för dom anhöriga, är det nog eljest.

En sån gång blir det mycket av det där man aldrig hann säga eller göra, att någon bara lämnar och utan förvarning, man tröstar sig ju med att det är ju så där man vill dö, men…det blir ju en sån gång då man faktiskt inte, vill ha en tid, utan leva och dö i ovisshet. Ja, nä, jag ska inte trassla in mig mer i detta, utan göra frukost istället, det ni…trodde ni inte va 😀

GÄÄÄSP, vad snackar hon om???

003

Ha en bra dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten