Etikett: mobil

Ja hmhm i min lilla låda!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 november 2016 kl 06:17, Bli först att kommentera

Jag jobbar, för ovanlighetens skull, förmiddag idag…ombyte förnöjer 😀 Och av den anledningen är jag uppe nu. Igår, blev jag dubbelväckt, och det kan man ju fundera på, hur det går till.

Åke hade inte fått av larmet på mobilen, som han ställde natten innan, då vi, helt oförhappandes, blev utan ström, och sen fick han inte av det, så 5, igår natt, vaknade jag av ett ljud jag inte kände igen, inte kunde jag lokalisera det heller, där vi låg i sovrummet med dörren stängd ut till hallen.

Så blev det tyst…en liten stund och satte sedan igång igen. Då klev jag upp och hittade boven i dramat. Hoppade i säng igen, Åke klev upp, jag höll på somna, då satte hans väckarklocka igång, som han glömt att slå av, och då…gav jag upp drömmen om att kunna somna om igen.

Nåja, det kunde ha varit värre, och tänk er den stackare, som det är värst för, i hela världen! Vem vill byta med henne/han? 😀

Apropå världen, Nicco taggade mig i detta på FB igår, och jag garvade genom hela läsningen, kolla bara, vad andra kan tro om oss.

When a Swede tells you you are a lucky cheese (din lyckans ost) he means that you are a lucky dog.

When a Swede tells you not to walk like the cat around hot porridge (gå som katten kring het gröt) he is telling you to not beat around the bush.

To carry the dog head (bära hundhuvuet) means to carry the can.

No danger on the roof (ingen fara på taket) is a Swedes way to tell you not to worry.

When a Swede is on the cinnamon (på kanelen) he has simply had a drink too many.

And the next day he will be wearing a lead cap (blykeps), which is not an intricate torturing device but a raging hangover.

If you do something bad to a Swede, he will not seek revenge – instead he will give you back for old cheese (ge tillbaka för gammal ost).

If a Swede tells you that Satan and his aunt will be there (fan och hans moster) you mustn’t worry about going to hell. It just means that everyone and everybody will participate.

When a Swede tells you he wasn’t born in a hallway (inte född i farstun), don’t feel you need to regale your own birth story as he is just telling you that he can’t be fooled.
And finally, a Swede is not raging mad, he is forest crazy (skogstokig).

Detta finns på den HÄR sidan

Jodå, jag undrar också vad dom skulle tänka när vi säger: Jävlar i min lilla låda, eller nu har någon skitit i det blå skåpet, hahaa…

Och när vi nu är inne på roliga saker, tyckte att dom här tröjorna såg roliga ut…också, jag var, förresten mittenbarnet, fram till lillsyrran föddes 😀

Önskar er alla en underbar dag!

Det är ju så…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2016 kl 06:50, Bli först att kommentera

Nicco tyckte att mina inlägg blivit kortare, jo hon har rätt, men det finns en anledning till varför, jag sitter fortfarande och skriver från eller på mobilen. Då blir det pillrigt och svårt att se saker, överskådligt. Felstavningar och sånt, missas lätt, och flytet i skrivningen blir sämre.

Nåja, det är väl högst temporärt, hoppas vi.

Niccolina övningskör, både igår och idag, så mina sovmornar existerar inte, lektionerna börjar 7.10. Men men, det är tillfälligt det med.

Jag hade ett paket att hämta ut igår, tog mitt körkort i fickan och tänkte först, ta en sväng med Winstone och sedan lämna honom och gå över till Sigge boy.

Tanken var inte så god då jag kom hem och kände efter i fickan så låg inte kortet där… Det fanns ingenstans. Visst är man rolig också, då man har noll saker i fickan men ändå stoppar man ner handen där, tio gånger och tror att man missat att känna det man saknar.

Min mobil ringde två gånger under promenaden och den låg i samma ficka som körkortet. Jag trodde därför att kortet förmodligen följt med upp, nån av gångerna då jag svarade, så det var bara att gå iväg samma håll jag kom ifrån.

Inget körkort, på nåt av ställena, jag hinner svära i mitt huvud, åtskilliga gånger men så… Tänk, jag kände plötsligt efter i min bakficka och se… där hade jag lagt det *suck*, men tur 😀

Önskar er alla en riktigt trevlig dag!

Sjukt irriterande!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2016 kl 07:13, Bli först att kommentera

Finns det nåt värre (jo…förmodligen, men…) då våra tekniska prylar lever sitt eget liv och bestämmer själva vad dom vill göra.

Precis vad som hände nu då jag steg upp för 1 timme sedan, slår igång datorn och den bestämmer att det är dags att uppdatera. Att senarelägga detta, finns inte som alternativ. Nu har den avhandlat 21% av allt den ska göra…1 timme…det är ju sjukt irriterande.

Bild hittad HÄR

Är det så här på stora företag också? Du slår igång datorn då du kommer på jobbet och sedan får du rulla tummarna i 2 timmar.

Kommer osökt ihåg då jag jobbade på ett mindre kontor, vi var två stycken där, min boss, och jag 😀 En period så innebar arbetsuppgifterna att lägga in beställningar som kunder ville ha. Och plötsligt en dag, så var bilden på skärmen, upp och ner. Och vi fick inte till det! Oj, vilken pärs, det gick ju att skriva men du fick sitta och vrida på skallen för att få till det.

Jo, vi vet ju att det handlade om en inställning någon hade kommit åt, men att få tillbaka det som det skulle vara, var inte så lätt.

Igår ringde Åke och frågade om jag haft på vår tv under dagen. Nej, det hade jag inte, men varför undrade han det? Ljudet…det fanns inget ljud i tv:n. Men då jag kom hem, så fungerade det, någon hade tydligen kommit åt nån knapp som stängde av ljudet, och samma sak där, kan ju vara lite bök att hitta felet och åtgärda.

Teknikens under, kallas det väl! I det fallet var det lite enklare förut. Fel på tv:n, åtgärdades med en ordentlig dask. Telefonen funkade alltid, men skulle helst vila under åska och blixtar.

Och hittade jag HÄR

Och datorer…mja, dom var ju aningens uråldriga om man jämför med dagens, och dom användes inte riktigt på det sätt vi gör, idag. Men då stämmer ändå det jag skrev, att det var enklare förut. Om det inte fanns, var det inga problem heller 😀

Nu väntar jobb så jag önskar er alla en trevlig lördag!

A sucking pipe, please!

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 oktober 2016 kl 08:16, Bli först att kommentera

Igår ringde alarmet 06.00, och jag kände mig dödstrött, hade kunnat somna om, inom sekunderna. Men det var bara att plåga sig upp och se glad ut.

Jag och mamma åkte ut på Plantagen, jag köpte en blomma..fin sådan:

Och vi tog en lunchmacka på Victoria. Sen, vid 14 tiden, blev jag så där fruktansvärt trött igen, faktiskt såpass, att jag fick ställa mobilen att den skulle ringa inom 25 minuter, och jag fick lägga mig och stänga igen ögonen.

Vi gjorde en rätt så tidig kväll, jag slocknade nog ganska omgående, glad över att det skulle bjudas på en sovmorgon…nu på morgonen. Men dröm en dröm…

Winstone mådde inte så bra så jag fick stiga upp och torka golvet…gjorde det, och kröp ner i sängen igen, men kunde inte låta bli att kika på klockan, gissa vad den var?
06.00…PIP. Alltså det var kört, jag låg och dividerade, funderade, klurade, och 22 minuter senare ansåg jag mig vara så pigg att det inte var lönt att försöka somna om, utan jag steg upp och kokade kaffe. Tänker också, att vadå, jag kan ju lägga mig igen, mitt på dagen, om det skulle krisa 😀

Åke sa igår att han tänkt hösta idag…gissar att det innebär att bord och stolar ska ställas undan, Nicco krattade barr, igår och det ska väl städas lite, ute. Såg nästan ut som om det skulle behövas krattas ut mot Rödäng också:

Bussen ska sakta men säkert tömmas, för att sedan lastas med Camaro och köras undan för vintern. Det tror jag vi gör, nästa helg. Kan ju bli några fina dagar innan dess, så man får köra lite mer Camaro, bara för att man kan.

Avrundar med en liten story om språkförbistringar som kan uppstå, när man vill direkt-översätta från svenska till engelska. Det var svärämnet Anders, som berättade om hans kompis som var over there, och ville ha ett sugrör till sin dricka. Han kunde för sitt liv inte komma på vad det hette så han bad om ”a sucking pipe”, tror ni dom fattade? Hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Vilken utopi, tyckte vi då!

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 juni 2016 kl 09:01, 2 kommentarer

Jag fixade 3 presenter till Sally igår…hon råkar ju fylla 6, imorgon. Hon är lycklig hon, för det lär väl bli kalas för hennes kompisar nu, och sedan ett litet kalas till, då vi kommer ner 😀

Vilka prylar det finns! Jag och Nicco gjorde en rundvandring inne på Toys r´us, på Avion, ojoj, fast med leksaksbranschen som en av mina meriter, gjorde drygt 6 år, på ett leksakslager, och 3 av dom åren, även butik, så måste jag säga att en del saker, aldrig ändras.

Jo, kanske namnen, på dom, men funktionerna är nog dom samma, i många fall. Det svåra idag, är att veta vad man köper åt en 6 åring, det som är inne nu, kanske är helt ute imorgon.

Detta med självbetjäning, verkar då vara inne, vilket jag tycker är lite udda. vad hände med servicen, det sociala och trevliga? Hörde att det nu finns ett nytt mathak nere på stan. Där allt, ska skötas via en app som du laddar ner till mobilen. Beställningen görs där…betalningen görs även den, via mobilens ny nerladdade app…

Hm, men dom som nu vågar vägra såna där nymodigheter, dom är alltså inte välkomna där. Fast å andra sidan, jag skulle inte gå dit i alla fall, jag vill bli servad, på riktigt.

Tänker också att det kan vara en liten fara, med att låta kunderna, göra saker själv, kommer inte den dagen då, den anställde, kanske är överflödig?

Varför måste man ha 10 kassörskor, om kunden självscannar sina varor, räcker det inte med 8 stycken då? Kassapersonal på det nya mathaket, göra sig inte besvär heller, dom behövs ju inte…vi betalar ju själva.

Ja, vart är vi på väg, kan man undra, med både fasa och nyfikenhet. Kommer ihåg en handelskurs jag gick, 1993, då sa killen vi hade som lärare, att det kommer en dag, att komma kassor, där kunderna får köra sina egna varor genom kassan, och betala…det tyckte vi lät som en utopi, men nu är vi där, och har varit det, ett bra tag 😀

Och här ska ni nu få se Sally, i hennes lappdräkt, som Theresé sytt åt henne, och som hon bar på midsommarfirandet i Järlåsa…jättetuff, tycker jag 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Varför vet dom inte det?

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 juni 2016 kl 08:02, Bli först att kommentera

Jag, och garanterat många med mig, har efterhängsna telefonförsäljare som ringer, stup i ett. Jag vill inte svara…jag ids inte lägga min tid, på att svara, någonstans tycker jag att folk borde veta (ja jag vet, vilken utopi) att vill jag ha något, då åker jag ut och köper det, jag väntar inte på att bli uppringd av nån som vill sälja just det, till mig.

Sen ska jag väl tillägga, att jag förstår, att det måste vara ett av världens mest otacksamma jobb, att ringa runt och ragga kunder. Ibland har man inget val, man kanske måste ta det jobbet…eller, så finns det säkert dom som passar som hand i handske, för just det yrket, och som gillar det. Man kan ju aldrig svara för alla 😀
Nå, jag lägger bara på, då dom ringer…nu har dom ringt så länge att nu har jag börjat min andra strategi, jag svarar, men lägger luren åt sidan, då brukar dom faktiskt sluta ringa efter ett par gånger. Känns väl inte så givande att behöva sitta och ropa hallå, hela tiden. Lite lättare var det förr…faktiskt, eller vad tror ni?

Eller så kan man kanske testa nåt av detta:

Det blev Gammlia väder igår, bilar, bilar och en cykel, här är lite bilder:

Nicco följde med och gav Åke en present, hon är ju inte hemma då han fyller år, han fick sig en Black Sabbath t-shirt, kan han behöva för att komma in i rätt stämning när dom nu snart, ska åka ner för att se på dom.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Helt makalöst!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 maj 2016 kl 08:16, 6 kommentarer

Jag var och drack kaffe hos Helena igår, och ja, hon bjöd på god smoothie också, samt trevligt sällskap, förstås 😀 Jag överlämnade 2 tomatplantor i hennes händer så får vi se om vi bägge två, lyckas få nån tomat, eller någon av oss, överhuvudtaget.

Efter middagen, så påbörjade jag städning av bussen. Dammsugning, torka golv, och lite prylar, bar ut sängkläder och började fylla skafferiet, lite lätt. Vi kör ju med dubbla saker, inte ids jag bära saltkar och såna grejer, fram och tillbaka, från hus till buss, och buss till hus, efter alla våra resor.
Nä, då är det bättre att göra så här, det värsta är väl då buss säsongen är över, och allt ska in hit, då får man plötsligt lite trångt i skafferiet. Men det går ju åt, till slut, ändå.

Min nagel fick lite nytt lack…vet inte vad ja ska tycka om detta mönster, det var då lätt att sätta dit, i alla fall:

Otroligt att den sitter kvar, må jag säga, nageln alltså 😀

Så ska jag visa vad jag fick av Theresé i för tidig, mors dag present, det här armbandet har hon gjort själv:

Jag använder det numer, dagligen dags. Hon hade även gjort ett till mamma på hennes födelsedag, men med lite andra silverkulor på och en historia till, om vad kulorna symboliserade.

I förrgår, då jag höll på bädda ihop efter Järlåsa folket, så hade jag som vanligt, min mobil i bakfickan. Nicco kom upp och det plingade till i hennes mobil. Har du lagt ut nåt på FB, frågade hon mig. Jaja, för ett tag sedan, svarade jag.

Döm om min förvåning, då jag kommer ner och går in å FB, min profilbild är utbytt, till ett träd jag fotat dagen innan, Men fatta…hur min mobil kan arbeta i min bakficka. Först öppna upp den, ta fram bilderna, komma ut på FB, komma åt byta profilbild, och ladda upp…helt makalöst!!!

Önskar er alla en fin torsdag!

Hon gjorde en typisk ”mamma” grej

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 maj 2016 kl 07:54, Bli först att kommentera

Det blev en långsittning på café Vaniljdrömmen igår, men det var trevligt. Inte så mycket folk där, vilket är konstigt, det är en fin lokal och riktigt bra priser. Kan bero på läget, eller att man inte hittar dit, vad vet jag. Fina blommor på borden, hade dom där:

Ikväll blir det kaffe på annat håll, då ska vi hem till kusin Anna och fira hennes son, i efterskott, som även han blivit 18 år, very nice 😀

Fast vi ska göra annat också, som till exempel käka middag på Bus stop, då vi ändå är åt det hållet, och kupong ”ät 2 betala för 1” har vi med oss.

Jag och Nicco var på Netonnet igår kväll, hon har gjort en typisk mamma grej, smällde igen bildörren och hade mobilen emellan, det blev mobilpannkaka av alltihop, och därför, ett köp av en ny sådan

Sedan roade jag mig med att lacka om min lillfinger nagel, lacket dom la på, sist, försvann rätt fort, vilket inte brukar vara så vanligt. Jag menar, hur ofta använder man lillfingret…på en skala?

Så satt jag och bläddrade i ViiVilla tidningen och hittade denna lilla annons:

Haha…dom hittar då på allt för att få sälja vin. Men om jag skulle köpa nåt sånt där, får det allt vara med en buss, samt annat innehåll, inte vin…nä hurven!

Ha en underbar dag, alla mina vänner och må solen fortsätta skina som den så vackert gör nu, det behöver vi nog alla.
.

Vilket buller det skulle bli

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 mars 2016 kl 08:41, Bli först att kommentera

Ibland saknar man verkligen en helt vanlig, ordinär telefon, kopplad till väggen, med sin spiral sladd och nummerskiva. Det var inte så mycket som kunde bli fel, då. Möjlligtvis om man fastnade med fingret i nummerskivan och vred en gång för mycket 😀

Jag tror ju, och detta är en alldeles egen teori, att teknikens under, gått så mycket framåt att den inte hunnit med själv. Ibland gör våra (kanske speciellt mina) mobiler egna saker, bara så där, för att dom kan. Eller för att alla nya saker, behöver en viss tid av testning för att ta bort eventuella små egenheter som grejerna kan besitta.

För någon dag sedan bestämde den att jag bara kunde göra villkorligt samtal…typ, och då var det tur att den jag pratade med, lade på luren då vi var klar, jag kunde nämligen inte göra det. Sedan har vi den där ordlistan…jo, den är bra, ibland, då den skriver in ord, man själv använt mycket av.

Men ta nu den gången, Jan undrade vad ölen hette, som jag bjudit på. Jag skrev Bumble Bee, skickade smset och det stod: Bombnedslag. Jaja, och detta var ju inte enda gången, kan jag tala om. Det gäller att vara med, läsa innan man skickar, annars kan det se hur galet ut som helst.

Oboy översatte den till obotlig, kaffe till café, och det här, som jag skickade till Nicco, där det skulle stå, we are going to fika nu, och den skrev: We åre goding till fika nu. Japp, klura på den du!

Nä, satt man där på telefonbänken, så satt man där, och samtalen blev aldrig så där jättelånga, om man nu inte fått lov att ringa riks, till kusin Anna, och vi babblade på i en halvtimme innan föräldrarna började knorra om att det var dags att lägga på. Man hörde hur det knäppte i luren varje gång man påbörjade en ny minut, eller vad det nu var för tider.

Och kommer ni ihåg ljudet? Man hörde direkt om det kom in ett riks samtal, ännu mer om personen i fråga var utomlands. Lite som att prata i en hoprullad tidning 😀
Jaja, man kanske ska vara tacksam ändå, att man har en telefon och kan bli nådd, fast det beror lite på, av vem. Mobilen ringde nyss, ett 08 nummer, och nej, jag brukar inte svara då, eller så svarar jag, låter dom börja prata, och man hör direkt om det är från ett callcenter, då lägger jag bara luren på bordet, så får dom lägga på. Dom brukar sluta ringa då, efter några gånger.

Ska också berätta att jag på skoj, vägde symaskinen igår, den väger 14,5 kilo, fattar ni, och katten flyttar på den…sjukt! Och igår morse då jag öppnade dörren, så var symaskinen flyttad, 5 centimeter, vilket buller om den maskinen åker nerför trappan.

Nu ska jag käka frukost och se reprisen från gårdagens Farmen innan det blir morgonpromenad. Ha en fin fredag, allihop!

Nu och då

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2016 kl 10:44, 2 kommentarer

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka då man var liten.

Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

Bild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.

Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Etikett: mobil

Ja hmhm i min lilla låda!

Det är ju så…

Sjukt irriterande!

A sucking pipe, please!

Vilken utopi, tyckte vi då!

Varför vet dom inte det?

Helt makalöst!!!

Hon gjorde en typisk ”mamma” grej

Vilket buller det skulle bli

Nu och då

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten