Etikett: Umeå

Att man får göra så….otroligt!

Av , , 6 kommentarer 13

 

Jag, Nicco och Rickard, var på djurmagasinet i förrgår och införskaffade hundbädd och mat/vattenskål. Vi stod en stund och diskuterade hur pass stor valpen kommer att vara då vi hämtar hem den, och måttade lite med händerna, men det är som halvsvårt ändå att gissa sig till.
Sen stod jag där vid en hylla och kollade på nå saker då det plötsligt bjäbbade vid sidan om mig, jag vände mig om och där står en kille och håller i världens sötaste hundvalp, jag ler och nickar som om för att säga att den var gullig, är på väg att fortsätta med mitt då jag uppfattar att hunden är helvit och väääldigt lik den ras vi valt.
Så jag frågar, men du, vad är det där för ras? Ja sa killen, det är en japansk spets, jag har hämtat hem den nu, från Strängnäs så den är 8 veckor. Ja, ni fattar, vad var oddsen för detta. Att vi skulle råka stå just där och då och få se hur stor vovven kommer att vara. Det finns tydligen 7 stycken japanska spetsar i Umeå och snart 8 då 🙂
Bilden lånad från http://www.chezzays.com/hundar.html och därifrån kommer pappan till Niccos hund ifrån.
I och med detta hund köp och kontakt med kenneln så har Nicco dom på Facebook, där det nu skulle göras en speciell grupp osv. Nicco förklarade hur detta går till och man häpnar ju, fattar inte ens hur det kan vara möjligt att man får göra så där.
Och här kommer nu en lite förklaring till er som inte har facebook, mig inräknad. Vem som helst kan alltså starta upp en grupp, vilken som helst, låt oss säga att jag gör det och kallar gruppen för ”Alla som avgudar Maria Lundmark Hällsten”, sedan klickar jag in alla mina vänner där och då är alla dom med i den gruppen, oavsett om dom vill eller inte.
Sen kanske det finns några stycken… ja några få (hehe) som nu faktiskt inte vill vara med i den gruppen, och då måste dom tacka nej eller gå ur. Jag har aldrig hört nåt så befängt, detta innebär ju att jag kan hamna i vilken j-vla grupp som helst som jag absolut inte står för, och då är det upp till mig att ta bort mitt namn därifrån, visst ska det väl ändå vara tvärtom. Att man blir inbjuden och får välja om man vill eller inte.
Ponera att jag nu är en stor skrytsam jäkel som har en nagel i ögat på någon, jag är 14-15 år och gillar verkligen inte den där tjejen i klassen bredvid. Låt oss säga att hon heter Rakel Rakelsson, och nu startar jag upp gruppen: ”Alla vi som älskar Rakel Rakelsson”, och jag sätter dit alla mina 800 ”vänner” varav 775 av dom, inte ens vet vem Rakel är.
Givetvis kommer folk då att klicka bort sig själv och till slut finns det inte en enda kvar i den gruppen, och allt detta kan givetvis även Rakel se, för hon har också facebook. Är inte detta psykisk mobbing/misshandel, eller vad? Nä, ännu en anledning till att vara glad att man inte är med i facebook, jag klarar mig utan.
Jag var ju till läkaren igår och nu har jag fått astmamedicin som ska inhaleras morgon och kväll i upp till 2 veckor, men sen ska detta vara bra, om det inte mot all förmodan, blir en lunginflammation, sa han, men det är ytterst sällsynt, problemet är ju att det sitter slem i halsen och jag får ju inte upp det, men det har inte gått ner i lungorna… än, i alla fall, men det lär jag ju märka om det gör.
Nu hade jag då bästa natten hittills, då jag fick sova 5 timmar i sträck innan det var dags att kliva upp och vandra runt lite. Och jag har inte hostat i natt heller, skönt! Däremot låter jag fortfarande som en väsande någonting, då jag pratar, men då får det väl vara så då, ett tag till. Önskar er alla en fin torsdag!

Sååå förvirrande!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag och Tina kom för någon dag sedan, in på det här med platsannonser, då man söker jobb. Och jag sa att jag, innan jag fick det jobb jag har, sökte ett annat där det inte stod vilka arbetstider det skulle vara eller ens hur mycket.
Jag ringde upp det nummer som stod där, för mer information, och fick prata med en sån där surskit (tror till och med att jag skrivit om det här tidigare). När jag frågade hur arbetstiderna såg ut, fräste hon att det fick man veta sedan, det var inte klart. Jag blev sugen på att fråga henne om hennes tjänst kanske var utbytbar, så kunde jag söka den istället, men jag lät bli.
Är inte det ganska självklara saker man vill veta, innan man söker? Varför ska jag lägga ner tid och energi på att söka ett jobb, kanske bli kallad på intervju, för att sedan få veta att jobbet inte passar överhuvudtaget, det är ju befängt. Hur kan dom lägga ut annonser då dom inte vet själva vad dom söker?
Tina mejlade mig en intressant annons hon hittat på platsbanken, med ett antal felskrivningar, kolla här, bara för att nämna några (och nu har jag kopierat text ur 1 annons):
Din arbetsplats är där pojken befinner sig, till exempel i hemmet, på någon fritidsaktivitet eller på semesterresa.
Använder permobil så det innebär förflyttningar ?
Assistenter heltid/deltid till kvinna UMEÅ
Maila gärna in ditt CV samt personligt brev till xxxx@xxxx så snart som möjligt men senast den 21 januari. Urval sker löpande. OBS! Skriv i ämnesraden: ?kvinnaumeå? så din ansökan hamnar rätt.
Vi tar emot ansökan via epost: xxxx@xxxxx
Skriv i ämnesraden: manvindeln så din ansökan hamnar rätt."
Ansökan Sista ansökningsdag: 2013-01-21
Ange referens: kvinna umeå
Vi tar inte emot ansökan via e-post
Slutkopierat
Är denna annons något förvirrande eller vad? Undrar just vad brukaren är för person, pojke, kvinna eller man, och varför lämna ut mejladressen med uppmaning att mejla och sedan står det längst ner att man INTE får mejla. Varför ett frågetecken efter envänder permobil så det innebär förflyttningar, vet hon/han inte om hon/han ska förflyttas eller ej? Nä, det där skulle jag inte söka, inte speciellt seriöst.
Sedan undrar jag också varför det enbart ska vara arbetsgivaren som ska sålla och välja vem dom vill ha, ska det inte funka likadant åt andra hållet. Jag vill inte jobba åt vem som helst, jag har också krav och kriterier som jag vill upprätthålla. Jaja, jobb har jag ju nu, men vem vet, rätt var det är så står man där igen och söker ett nytt arbete, och det kan ju inte vara så roligt om det ska se ut så där, eller hur?
Nu ska jag äta frukost och göra mig klar för röntgen av mina händer och handleder, jojomensan, och sedan kanske jag hämtar upp mamma för en del ärenden som skulle göras. Önskar er alla en fin tisdag!
 

Känns inte helt ok

Av , , 6 kommentarer 12

 

Jag åkte på apoteket igår för att hämta ut medicinen som skulle hjälpa mig men döm om min förvåning då det var utskrivet exakt samma sak som jag har hemma i skåpet och som jag specifikt sa, att jag hade och som inte hjälp något, så det var bara att åka hem med oförrättat ärende.
Ringde till vårdcentralen igen där hon först gav en massa tips på sånt man redan vet, te, honung, bisolovon, ja, jag har ätit det i tre veckor nu, och inget hjälper. Då ville hon ge mig en läkartid men det fanns ingen. Nähä… men vad menar du då att jag ska göra, åka upp på ålidhem och sätta mig där, nopp, det gick minsann inte heller, inte så länge dom har öppet på den vårdcentral jag är inskriven.
Jaja, man fogar sig i sitt öde, åkte upp och hämtade ut andra tabletter som blev utskrivna men efter ännu en helvetes natt så tänker jag åka upp på ålidhems hälsocentral idag och se om dom kan hitta nåt galet… förutom mitt sjuka huvud förstås. Känns ju som om det är en bihåleinflammation på gång också, eftersom det tar emot i skallen att böja sig framåt.
Städade bort julen igår också, har bara kvar gardinbyte i matrummet, så det känns då ok. 11 månader kvar till nästa gång man plockar fram dom. Och med det skrivet kom jag på att vi har kvar en stor tomte ute i bussen och en liten gran, så den ska bort, den med, helst idag.
Jag mejlade en tjej, lite random, då vi ville veta lite mer om hundrasen Nicco bestämt sig för, och nu visade det sig att hon har Niccos hunds halvbror, och hon bor här i Umeå… vilket sammanträffande va. Hon undrade nu om vi ville kolla in agility som kommer att gå av stapeln andra helgen i juni, och jag svarade att det ville vi visst, men måste kolla körschemat för dragracingen först, och naturligtvis, den helgen lär ju bli årets första tävling för vår del… i Fällfors.
Men agility tävlingen är under fyra dagar så en av dagarna borde vi ju kunna åka och kolla in, den kommer att vara i Nordmaling dom två första dagarna och i Umeå under helgen.
Kollade vidare i körschemat för sommarens tävlingar och ursäkta, men hur kan man vara så klantig att man sätter Fällfors och Piteå samma helg??? Ska man då köra med lite taktik, och välja den tävlingen med minst deltagande, dels får man köra mer och chansen att får fler poäng, ökar ju därmed, eller väljer man den tävling man tycker brukar vara trevligast… ja, vi får se hur vi gör, inget är då självklart just nu. Men det är ju tråkigt att man ska måsta missa ett kör tillfälle när dom gör så där. Det är ju inte så våldsamt många tävlingar överhuvudtaget som vi har att välja på.
Önskar er en fin lördag!
 
 

Snart brister det…

Av , , 6 kommentarer 16

 

Jag undrar just jag… om jag ska söka remiss till urologen, för något påhittat urinvägsbesvär, för då kanske jag blir inskriven på kirurgen, vilka är dom jag egentligen vill komma i kontakt med, men vis av erfarenhet, så slutar väl det helst med att ortopeden tar över, hm… vad gör man då?
Jag sjukskrev nämligen pappa, andra dagen efter hans olycka, och nu är det 4 veckors sjukskrivning som han faktiskt hade rätt till, som jag ansökt om. Men ett sjukintyg måste ju bifogas. Inga problem, sa dom på IVA, då han låg där, ett intyg skickas elektroniskt, så det skulle vi inte behöva tänka på.
Men det var vi visst tvungen att göra, då vi efter 6 veckor fick ett brev från försäkringskassan som efterlyste ett intyg. Jag ringde upp kirurgen, där han faktiskt först blev inskriven, och det tog ett tag innan jag kunde förklara, så hon begrep, vad jag ville ha, men det skulle hon prata med en läkare om. Skynda på, sa jag, vi har till den 3/11 på oss, sedan avskriver dom ansökan.
En vecka passerade, inget intyg… jag ringde upp igen, och hon kom ihåg att hon talat med mig. Jag förklarade ännu en gång vad vi ville ha, och ifrågasatte, hur svårt det skulle vara att få fram ett datum för hans inskrivning. Ja, hon skulle prata med en läkare.
Ännu en vecka senare och ingenting nytt, jag ringde återigen upp, i förra veckan, hon började med att be så hemskt mycket om ursäkt och hon förstod inte varför inget intyg var utfärdat, men hon skulle genast gå och prata med läkaren. JA, sa jag, lätt irriterad, och om dom har såna problem och inte vet hur man gör, skriv då på lappen att dom tar kontakt med D**  M******* på ortopeden, det var han som tog över efter kirurgen, han kanske kan förklara hur man ska gå tillväga.
Nu har det gått en vecka till… snart och inget intyg. Jag har för fjärde gången ringt och bokat en återuppringningstid på kirurgen, har något nåt tips, om vad jag nu ska säga? Eller ska jag dumförklara någon… kan inte påstå att jag inte har lust till det, men jag brukar kunna hålla mig sansad, men snart kommer det att brista.
Den 3/11, har vi förövrigt passerat för 10 dagar sedan…

Det borde vissla då han pinkar…

Av , , 2 kommentarer 4

 

Jag undrar över en sak… det här med hanhundar, och varför dom ska måsta skvätta överallt, varför? Jag kan förstå att det handlar om ett revirtänkande, men det är ju sällan dom lever i flock, idag, utan vanligast är väl att dom är ensam.
Har dom då ensam tänkt muta in områden som är större än Umeå om man jämför med våra tomter vi äger och har, och sedan försöka upprätthålla sin makt över dessa revir? Det är ju omöjligt, med tanke på alla hundar som finns idag och som rör sig i samma områden, dom får ju förbaske mig inte göra annat än att skvätta.
Min chef har nämligen en hund, och ja, det är en hane. Hon fick den som valp ifjol, och från början verkar det ju inte som om detta med revir och småskvättande finns i deras beteenden, men sedan… då dom lärt sig att lyfta på benet.
Jisses, ibland tycker jag att det ska vara så tomt i urinblåsan så det skulle vissla då han försökte sig på en märkning. Och varenda liten planta i skogen som är högre än hans bakben, ska besprutas, och det är inte bara 2-3 stycken, det är en djungel därute.
Och varför gör inte honorna på samma sätt? När det gäller katter så är honorna mer revirtänkande än hanarna. Men ändå är det hanarna som skvätter. Och varför en hona kan vara mer aggressiv är just därför att det är ju hon som får ungarna.
Sen tänkte jag på detta med att det ligger i generna, för ingen har lärt denna hund att pinka så där. Men är inte det samma sak som med vissa saker man ärver, att i efterhand kan detta försvinna eftersom dom egentligen inte har någon användning av det? En vildhare eller vildkanin äter ju inte potatisblasten eftersom den är giftig, men en tamkanin, kan göra det, för dom vet inte bättre.
Nå, det är ju tur att detta inte gäller vi människor, vilken syn om killar/män sprang in på varenda toa i stan, varenda dag dom var ute bara för att märka upp sitt revir 🙂 Jodå, jag vet, dom skulle förmodligen inte använda sig av toaletterna utan pinka där det behagades, usch då ba`. Och med detta pinkinlägg lämnar jag er och önskar er alla en fin måndag!

Hästbett, getingstick eller hamster…hugg?

Av , , 8 kommentarer 7

 

Nicco körde en liten lektion igår över namnen på olika piercingar, som till exempel, Snakebite, två piercingar på var sin sida av underläppen. Angelbites, två piercingar på var sin sida av överläppen. Spiderbites, två piercingar på samma sida av underläppen. Dock inga hästbett, getingstick eller hamster… hugg. Fast nu har ju jag kommit på tre nya piercingar 🙂
Hon har en kompis som funderar på en Septumpiercing/Tjurring som är en piercing gjord i septum, dvs hudväggen mellan näsborrarna. Nu har jag säkert skrivit detta förut men min mamma fixade sig en sådan piercing under 50-talet… kan hon ha varit en av dom första som gjorde detta?
Nä, troligtvis inte och den piercingen var rätt så ofrivillig, hon frågade en läkare en gång, varför hon hade ett stort hål i näsväggen, och fick till svar att detta är ett fenomen som man kan se hos dom som sniffat eller som legat för nära en fotogen kamin, som barn, och det var precis vad hon gjort, inte sniffat, men hon var den som fick ligga närmast kaminen.
Ämnet gled sedermera över på tatueringars vara eller inte vara, och varför man gör en tatuering. Anledningarna är säkert många, en del med namn eller ansikten på människor som betytt eller betyder mycket för den personen. Men egentligen för att vara riktigt snusförnuftig och tråkig, om vårat hus brann ner, så är det viktigaste av allt, att vi allihop står utanför.
Och det vi har i huvudet, är ju alla minnen av saker som hänt eller människor man träffat under sin livstid. Visst kan ett fotografi vara en minnesväckare, man kommer ihåg då man ser kortet, men fortfarande… om man inte kommer ihåg det utan att se bilden, så vet man ju heller inte om det, och är därför inget man saknar.
Man kan också undra varför man bygger upp sitt liv med en massa minnen, man vill inte kasta det för det har man fått av den personen, den här saken var med om det och detta kort föreställer den och den. Vi är nog så, allihop, mer eller mindre, men egentligen så skulle man väl ägna sig åt att leva livet som det ser ut idag… se framåt och inte gräva i gamla saker. Men det är svårt att låta bli 🙂
Och jag som skrev att vi inte trodde på snö, här i Umeå, tji fick jag, nu snöar det men risken att man får plocka fram snöslungan är väldigt liten, för att inte säga, obefintlig. Önskar er alla en fin lördag, vädret till trots.

En 25 öres fantomenring

Av , , 6 kommentarer 9

 

Satt och tänkte på min mormor och morfar, kanske ett udda par om man såg till storleken på dom. Morfar, lång, reslig och bred över axlarna, mormor (som jag kommer ihåg henne), liten, klen och hade barnstorlek på sina kläder.
Dom bodde i det där huset i Jokkmokk (Malå kommun), mitt ute i skogen.
Min morfar fick cancer i ryggen och detta var någon gång under 50 talet, och behandlingen var kanske inte heller så noga uträknad.
Han blev förlamad i benen efter en operation och såret läkte aldrig ihop under hans livstid, eftersom strålningen dom använde sig av, brände sönder hans förmåga att läka ihop köttet, runt såret.
Mormor skötte om honom i den mån hon klarade av det, masserade hans ben, lyfte honom till en portabel toalett, då utedass var det enda dom hade att tillgå, och när mamma berättade detta för mig så kunde jag för mitt liv inte se den bilden framför mig, hur stackarn kunde den lilla människan få honom upp från rullstolen och ner på toaletten, jag fattar det inte.
Vilken kämpe hon måste ha varit, min mormor. Morfars förlamning gick tillbaka och mormor fick ett diplom (wow) för hennes insats. Nu blev inte allt bra för det. All medicin han åt gjorde att han fick syner och psykoser, och folk var rädda för honom. Han tvångsomhändertogs, till slut och hamnade någon månad här i Umeå, på Umedalen, och sedan låg han på sjukstugan i Malå, från och till, under flera år. Varje gång vi åkte upp till stugan (varannan helg under hela min uppväxt) så vinkade jag upp mot sjukstugan då vi passerade, och sa: där bor morfar!
Min mormor och morfar skiljde sig till slut, mormor såg väl ingen framtid tillsammans med honom, och det kan man väl förstå, saker och ting var inte så tvärlätt på den tiden. Han fixade sig ett litet pensionärs boende i Malå och mormor flyttade till Koler (Piteå kommun).
Mormor flyttade tillbaka till Malå på äldre dar och berättade att hon fick celebert besök en dag. En pensionerad socialarbetare som gav henne 2000:-, för han visste hur dåligt ställt dom hade haft den en gång i tiden, och aldrig hade dom bett om hjälp. Mm, en fin gest, kan tyckas, men kanske dom hade behövt dom där slantarna bättre, då det verkligen var nöd.
Min morfar var en snäll man, han gjorde inte speciellt mycket väsen av sig. Jag sov över hos honom en gång, jag var 6 år gammal och tyckte att det skulle bli spännande. Alldeles själv skulle jag få vara där. Jag kommer så väl ihåg att vi skulle gå ner på Ica och handla. Han höll mig i handen hela vägen ner.
Utanför butiken hade dom en sån där tuggummi apparat och jag skådade en fantomenring i ena byttan och satte igång att tjata. Jag ville verkligen ha den där ringen. 25 öre kostade det och morfar muttrade på och försökte få mig på andra tankar. Det där var ju bara skräp… men han gav med sig och jag fick ringen, vilken lycka!
Nå, det var lite om mina morföräldrar, och hur dom hade det i början på sina liv, vilka livsöden det finns och tänk att vi alla upplevt sorger, tragedier, lycka och välbehag. Önskar er alla en fin torsdag!

Men se tråkigt, eller?

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag hörde på nyheterna igår, att Umeå hade så många kända sångare och band, och detta skulle bero på att Umeå är en tråkig stad. Och då undrar jag vad det egentligen är vad som avgör om en stad är tråkig eller ej?
Snackar vi om nöjessidan, eller hur staden är placerad, husbyggena eller vad? Nu skulle säkert många säga att fanns det ett äventyrsbadet, så höjdes statusen och nöjeslivet två snäpp, men betyder det då att om detta äventyrsbad redan hade funnits, ja då kunde vi plocka bort två av alla våra kända band, för då hade dom hängt på badet istället.
Eller hade vi haft fler krogar (för det är också ofta uppe på tapeten) så hade vi fått ett liknande händelseförlopp. Mindre sångare och band, för då hade dom suttit på krogen istället. Är det inte lite som man brukar säga: Det blir aldrig roligare än man gör sig!
Ja, jag vet då inte, men jag kan då inte peka på någonting som jag saknat under min uppväxt, seriöst, fast å andra sidan, då är jag ingen sångerska heller, kan det bero på det 🙂
Det enda jag med säkerhet vet, skulle vara uppskattat, är ett ställe för ungdomarna att träffas på, så dom slipper sitta på MC Donalds och surra, fast det är ju samma sak där, varför skulle det hindra dom till att bli kändisar, om dom nu skulle tycka att deras hak var ett lyft?
Nä, jag tror inte riktigt på den där teorin, och för att bilda ett band och utifrån det växa till att bli kändisar, krävs nog ett gediget intresse redan från början, äventyrsbad, krogar eller skidbackar till trots.
Idag ska jag prova på att jobba, det bästa är att det bara blir en dag, sedan får jag vara ledig i två, innan helgen. Och på lördag ska jag få en inskolning så då är vi två som gör arbetet, inte dumt alls. Önskar er alla en fin onsdag!
 

Kräksjukeplan

Av , , 5 kommentarer 5

 

Igår morse, härute på gården, så skuttade en skata förbi, ja sa Åke, jag vet inte riktigt vad man ska tycka om dom. Mm, sa jag, men det är ju fåglar det med…nästan som maskrosor. Jag tycker nämligen att maskrosor är väldigt fina, men det är ju ett ogräs. Antagligen för att dom står så lite länge och sedan dammar dom bara. Skatorna är vackra, men dom låter nå hemskt. Fast fiskmåsarna är nog några gånger värre.
 
Sen undrade Åke vem som skulle komma hit först, igår. Det blev någon otippad, nämligen ”Fager”, sen sålde vi ännu en cykel, och ”moster” Gunilla dök förbi. Alltid rörelse på den här gården, med andra ord, och en hel del vinkande och tutande, förstås.
 
Idag ska jag få laga gluggen i mina tänder, dom hade fått ett återbud, ska både se konstigt och kännas annorlunda då det nu var ett tag sedan ag tappade biten som suttit där. Men då är då ordningen återställd i alla fall. Sen är det jobbar dags, 14-21, och imorgon och på onsdag, är jag ledig igen. Vilket lyx schema man har…ibland.
 
På onsdag åker Nicco till Uppsala/Järlåsa, för sin prao dag på GE Helth care och givetvis för att få träffa systra med familj. Hon har varit lätt orolig för själva flygandet då hon fått höra diverse skräckhistorier. En hade sagt att alla låg och spydde överallt på planet och nästa hade berättat om alla flygplans kapningar etc, nåja, hon kan nog vara lugn för att det är lätt överdrivet, haha, jag har då aldrig sett en människa kräkas på ett flygplan, än mindre hört om flygplans kapningar mellan Umeå och Stockholm. Fast dom som nu kanske upplevt det förstnämnda, kanske satt på ett plan till Thailand, och hamnade i värsta kräksjukeplanet. Vem vet, inte jag i alla fall.
 
Nå, ni får ha en bra dag, jag ska försöka, men tror att jag ska förbehandla min nacke med ormsalva, så kanske man fixar en stund i tandläkarstolen, och kanske slipper en öm sådan.
Maria Lundmark Hällsten