Etikett: Umestan

Före och efter…

Av , , 2 kommentarer 13

Ska börja med att skriva att jag aldrig mer, tänker skriva här, om jag har planer på att gå ut och sätta mig, för ack vad jag bedrar mig, hela tiden. Inte gick det sitta ute igår heller, det mulnade på, och var inte alls någon speciellt värme.

Jag och Winstone, gick i alla fall runt Umestan. Med stopp för lite prat med Åkes tremenning, och ett evigt sniffande lite överallt, så tog det 1½ timme att gå runt. Och vad glad jag blev sen, då jag såg att det regnade, att vi klarade hela biten utan en droppe 😀

Nu ska jag efterskänka 2 vinterjackor som jag haft, och jag kunde ju inte låta bli att testa dom, Nicco fick ta kort, för att föreviga…hur det sett ut, och hur det ser ut idag…Winstone blev också med på ett hörn:

IMG_0519 IMG_0521 IMG_0523 IMG_0524 IMG_0525 IMG_0538Jo nu förstår jag ju att jag varit lite större än jag är idag, men det är ändå svårt att känna en jätte skillnad…kan ju bero på, att jag ändå, trots allt, är samma människa som förut 😀

Kanske att jag fått lite mer energi, drar igång lite städ och röjprojekt. Till och med inne i skafferiet, alltså jag hade glömt bort att det fanns en liten hylla innanför alltihop, tyvärr, efter påfyllnad, så försvann hyllan igen, men allt är ändå gått igenom. Snacka om dåliga lösningar då det gäller skafferier, hur tusan ska man komma åt det som är längst in?

IMG_0443Ja, idag finns det smarta saker för sånt där, men då…på den tiden det begav sig, menar jag.

Nu tänker jag dra iväg och träna lite lättsamt, får ju inte lägga ner totalt…så önskar jag er alla en trevlig fredag!

Djurliv i Hissjö

Av , , 2 kommentarer 13

Solen skiner för fullt och jag tänker att jag ska ta en långpromenad med Winstone, går nog runt Umestan, det blir lämpligt. Man får ju passa på då det är fint.

Här ligger han så fint bredvid syster Enya i soffan, Nicco påpekade att det inte är Winstone som är liten utan katten som är stor:

002 003

Och apropå katter…vi blev bjudna hem till Emma och Johan igår, i Hissjö, lillebror Lars och mamma, var också där. Då vi dök upp, så noterade jag en röd liten katt som satt på andra sidan vägen. Titta, sa jag, en katt! Och det var som om katten väntat på just det.

Den kom springandes över vägen och fram till oss, jag hade precis öppnat dörren, men skyndade mig att stänga den igen. Emma och Johan har ju själv en katt, Benny, och det var kanske inte så lyckat att få in en till kisse i huset.

Men det dröjer ju bara några sekunder, så kommer dom och öppnar dörren, vill väl veta vad vi gör och katten är snabbare än sin egen skugga och försvinner in i huset, passerar Benny som sitter lugnt och tittar på.

Ja, utomhus har dom stött på varandra, och är väl inte världens bästa kompisar, men det går bra ändå. Johan bär ut katten och vi sätter oss och dricker kaffe och käkar blåbärspaj. Så går Åke och Lars ut på bron…ja det är ju två herrar som behöver frisk luft ibland, som det så vackert heter, men som egentligen betyder nåt helt annat.

Då Åke öppnar, så kommer den lilla röda in igen, Sen kommer Lars och säger att det är en vit katt, utanför dörren också, som vill komma in. Haha…kattparty! Jamen öppna dörren då säger Emma och han går och gör det och frågar katten om den vill komma in, vilket den ville. Den röda står och käkar Bennys mat, den vita tar en sväng i klätterträdet och Benny tittar bara på. Sen vill den röda leka lite med leksakerna och då passar Johan på att släppa ut den vita, och plötsligt ser vi en svart katt i trädgården…ryktet har spridit sig, det är öppet hus hos Emma och Johan 😀

Hahaa…ja det är tydligen många katter i Hissjö, nu är Benny inte en utekatt, utan han brukar få vara ute i trädgården under uppsikt, men vi antar ju att dessa två killar som hälsade på, är kastrerade, annars hade det nog gått vildare till.

Idag ska jag träffa Helena en sväng nere på stan, sen ska jag börja packa min väska igen, för avfärd till Lycksele imorgon. Ska bli skönt att få detta bortgjort nu. Ha en fin dag, allihop!

 

Snabba beslut

Jag och Winstone har gått långpromenad över Umestan, både i söndags och i förrgår. Denna runda gick jag ju alltid med mina gammgrannar, Kerstin och Jan B, på den tiden då vi bodde i lägenheten. Jag förstod inte först, varför det tar 20 minuter längre då jag går nu, men en nanosekund senare, så visste jag varför.

Vårat utgångsläge då, var närmare än där vi bor nu, och jag har inte gått som rätast, utan vi har plöjt hela Ridvägen och runt VK huset, så det tar sin lilla tid. Får se vad det blir idag…alltid kul med ”nya” vägar att gå.

Foto1992 Foto1993 Foto1994 Foto1995 Foto1999 Foto2001

En olycka har inträffat nere vid järnvägsallén, mellan en bil och Mc. Jag skjutsade ner Nicco till tåget och det var jättelång kö så man förstod ju att något hade hänt. Tittar i backspegeln och där kommer en polisbil på fel sida körfältet (andra sidan mitträcket) …det gick bra, men man förstår ju vilken skärpa dom måste ha, och vara snabba i sina beslut, för att kunna bestämma vad som är bäst, just i stunden. Och dom ska då i sin tur, lita blint på att vi andra har sett att dom kommer, lite nervöst måste det ju ändå kännas.

Nu hoppas jag att det gick bra för alla inblandade, aldrig trevligt med såna där olyckor, och det hjälps inte, som Mc åkare sitter du ju så oskyddad. Tilläggas bör ju att INGA olyckor, what so ever, är trevliga, dom skulle vi lätt klara oss utan.

Vännäsplåt har ringt tillbaka och dom ska komma hit och räkna på taket, fint, då kanske det sitter ett nytt tak på huset innan årsskiftet. Idag ska jag ner på banken och se vad dom kan bidra med 😀 Ska även diskutera våra pensionspengar, sånt där begriper inte jag mig på, men vet att det sparande vi haft, inte är så bra längre, så det får nog omplaceras på nåt sätt.

Omplacera, lite som att göra om, och här ska ni få höra en låt i nytappning, omgjord, kan man kalla den, faktiskt jättebra 😀 ha en fin onsdag, alla mina vänner!

Kålrötterna sjunger då dom pratar!!!

Av , , 2 kommentarer 11

Gick in på Frejas blogg igår och kollade hennes ordlösa lördag, där skrev hon att en språkvetare sagt till henne att svenskan är ett av få, sjungande språk, detta skulle vara att vi har ord som betyder samma saker, ja ni vet, får som i att man får, eller får som ett djur…och så vidare.

Intressant, jag tvärgooglade på sjungande språk och såg någon diskussion om hur vårat språk låter i andras öron, många som tydligen tycker att det låter som om vi sjunger då vi pratar, hm, skulle jag aldrig ha trott själv, fast ok, lyssna på den svenska kocken i Mupparna, han låter ju inte elak utan pratar med runda ord, och man känner igen sig, på ett konstigt sätt 🙂

Och sedan, bara rätt upp och ner, helt otippat, så kom jag att tänka på kålrot…varför??? Kom ihåg en blogg jag skrev för 4 år sedan om just kålrot och hur man stavar det på engelska 🙂 *fniss* jag kopierar texten så får ni läsa själva:

Hm, nyss hemkommen från en kallfrysse promenad runt Umestan där Janne undrade vad man ska skriva för ord på engelska för att beskriva en svensk nationalitet.  Det faller sig kanske mest naturligt att skriva swede, men översätt det från engelska till svenska så betyder det ordet, kålrot. Hur bra blir det då, på en skala?

Så här står det i lexikon och jag kopierar:

Engelskt uppslagsord

swede (även Swedish turnip; i amerikansk engelska rutabaga)

Svensk översättning

kålrot (substantiv)

Engelskt uppslagsord

 Swede

Svensk översättning

 svensk (substantiv)

 manlig person från Sverige

Jag undrar bara om engelsmännen vet att swede står för svensk och inte kålrot?

Jag undrar fortfarande vart jag fick kålrot ifrån…kan det slunkit in i skallen igår eftersom vi käkade ugnsstekta kålrotsbitar till fläskfilén, eller var det för att det hade med språk att göra…får jag aldrig veta, fast å andra sidan, vem bryr sig 🙂

Hoppas på en toppen söndag för er allihopa!

 

En ny dag…

Av , , Bli först att kommentera 13

God morgon! Sitter och laddar inför arbetsdag, med en stor kopp kaffe för att vakna till liv, snart frukost för energin och sedan är det bara att gasa iväg. Ja, jag ska väcka Åke också, innan jag far, han ska på kurs idag, via jobbet, det är nåt intyg som krävs för att få köra lastbil.

Jag och Winstone gick runt Umestan igår, igen, och nu håller dom på sopa gång och cykelbanorna där borta, för fullt, så knepigt egentligen…jag som brukar få trava runt i snön för att fjäderbekläda vår syrenbuske till påsk, men i år kanske jag till och med får gå på grön gräsmatta, runt busken.

Någon som saknar en barncykel? Såg att dom fiskat upp en ur ån, igår:

Foto1435

Fattar inte varför det ska vara så kul att slänga ner dom där? Ja förmodligen dom som stjäl cyklarna och gör sig av med dom på det sättet, men att stjäla är väl nog elakt, varför måste man sedan slänga bort den, bättre då i allt det elaka och bara ställa cykeln, väl synligt, så den som förlorat den, kan få en chans att hitta igen den.

Kolla vad jag ska försöka mig på för middag ikväll:

Bacon & Onion Foil Packet Potatoes

2 to 3 sheets of heavy-duty foil

1 packet onion soup powder

10-12 baby red potatoes, thinly sliced

12 slices of cooked and crumbled bacon

1 small onion thinly sliced and diced

1 cup cheese (optional)

Salt and pepper to taste

3 tablespoons butter

Sour cream for serving (optional)

 

Spray each sheet of foil with cooking spray. Top each piece with equal portions of potatoes, bacon, 1 packet onion soup powder and mix. Add salt and pepper to taste. Add 1 tablespoon of butter to each serving. Wrap securely.

Grill for 20 to 30 minutes. Or you can bake it in the oven, at 350° for about 35 minutes or till done. Let stand 10 minutes before serving. Serve in foil, topped with sour cream if desired

Jag tror jag vet vad dom menar, och det såg ju inte alltför svårt ut…hoppas jag. Önskar er en toppen lördag!

 

Övermodiga människor…

Av , , 2 kommentarer 8

Hälsohoten eller Hällen, det är Hällsten det. Jo, enligt rättstavelseprogrammet på datorn, den markerar Hällsten med rött och föreslår ovanstående ord istället, hmphf!!!

Jag och Winstone tog långpromenad igår, runt Umestan, vilket tog 55 minuter:

Foto1418 Foto1421 Foto1422

Plus tio minuter i duschen efteråt, han var absolut helbrun under magen, det dröp sörja ur pälsen på honom. Men det hade nog inte haft någon betydelse vart vi än hade gått, blött var det ju överallt.

Sen bjöd Tina Florin, mig på lunch ute på Scandic, buffé minsann, där salladen nog var godast 🙂

Foto1423 Foto1424

Stötte på Helena och hennes man samt Bastian där också, kul då man träffar på någon, bara så där, helt unexpected 🙂

Satt och läste bruksanvisningarna för Niccos nya kaffemaskin och kolla här:

010

Alltså ibland undrar jag varför dom måste varar så övertydliga, finns det verkligen dom som skulle klippa av sladden då den sitter i uttaget, om maskinen inte ens fungerar, för jag antar att man kastar bort den först då den pajat eller om man inte längre använder den, men då borde man väl ha dragit ut sladden för längesedan. Hm… jaja, det är väl ett sätt att friskriva sig för potentiella olyckor.

Och se här vad som står i Vi i Villa tidningen:

009

OM… du vet vad du gör…ha, som om jag inte vet vad jag gör….eller, mja, jag vet att jag inte ska fippla på med nåt elektriskt, men det finns massor av övermodiga människor… jag vet 🙂

Min kära pappa, till exempel, duktig på mycket, och dra el, kunde han, men ibland kanske inte lika bra som andra gånger. Ta julen då lillebror var uppe, farsan hade kopplat in nåt nytt, jag undrar om det inte var spisen dom köpt.

Funkar det nu…ropade han in från hallen, morsan vrider på plattan, och lillebror ropar tillbaka…nja, julgranen i storrummet tändes!!! Hahaa… ja så var det, spisen blev inte varm, men den tände julgransbelysningen då hon vred igång den… det är talang det! 😀

Önskar er alla en toppendag!

 

 

 

SPOTTA PÅ DEN!!!

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag och Tina tog oss runt Umestan igår, det var kallt, kan jag meddela, och det tog oss drygt 50 minuter, med tre stopp, då jag var tvungen att låta blodet rinna ner till knäskålarna, men hem kom vi.
Sen åkte jag upp på jobbet, måste ju fylla i tidrapporterna trots att man är sjuk, så jag hade med mig fika som jag bjöd på och en adventsblomma till chefen. Anneli gick av sitt pass så hon fick åka med mig, och vi tog en sväng ner på strömpilen innan jag skjutsade henne till tågstationen.
Ja, det finns ju, som ni vet, en hund på jobbet, kom på en liten incident som inträffade i våras. Ibland brukar nämligen chefen ha besök av en liten tjej, som är besläktad med henne. Tjejen tycker ju naturligtvis om att hålla på med vovven och vid det här tillfället hade hennes pappa och chefens f.d. man, gått ut på gården för att roa hunden med lite pinnkastning.
Nu var det tjejens tur och hon stod och skulle peppa hunden och få honom på hugget, hon låtsades kasta och tog nytt grepp, så föreslog då hennes pappa att hon skulle spotta på den. Va, sa hon och såg ut som det största frågetecknet i världen. JA, spotta på den, upprepade pappan. Nämen det jag väl inte göra??? JOOO, säger pappan och chefens f.d. i munnen på varandra, SPOTTA, på den!!!
Ok, säger tjejen, rycker på axlarna och spottar på hunden. Hahaa… jag som ni förstår var det pinnen hon skulle spotta på men hur stackarn skulle hon kunna veta att det var just pinnen dom menade 🙂
Ja, ingen kan och ju ha undgått att höra, känna och se, hur mycket det blåst och fortfarande blåser, därute. Våran fläkt på toaletten låter emellanåt som på en dragracingtävling, då dom håller på varva upp, det brummar och viner och snart kommer väl bladen i fläkten att lossna, med den hastighet den snurrar.
Så igår kväll då jag gick ut till soptunnan med en kasch, så upptäckte jag att fodralet till grillen, som går lös på några hundralappar, var spårlöst borta. Jag gick in och frågade Åke om han plockat bort det, men de hade han inte. Han gick runt huset och kollade men såg ingenting, kom in och klädde på sig varma kläder och begav sig ut på fodraljakt.
Han kom sig inte längre än till Tord och Camillas hus, där hade någon satt fast fodralet på deras staket, och vi gissar att det var Tord som gjort det, därav det kryptiska inlägget igår kväll 🙂 Så nu är ordningen återställd, fodralet hemma på 1:an igen och grillen ska nu ställas in i bussen… japp, för vet ni vad, bussen blir kvar här i vinter, den står pall där den står. *SUCK*
Önskar er alla en fin lördag!

Ett hål, rätt ner till Kina

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det är riktigt skönt att komma igång med promenaderna igen, kändes som åratal sedan man passerade Umestan och nog är det då säkert över ett år sedan. För ifjol, den här tiden, höll vi ju på med flytten till huset, som värst.
Janne följde också med, och på grund av ett litet missförstånd, så fick vi jaga ikapp honom på Preem, han trodde att vi hade gått då vi i själva verket stod och väntade på honom inne hos Kerstin, jojo, så kan det gå. Idag kommer dom hit så då går vi åt ett annat håll, man måste ju förnya sig och inte bara gå i gamla fotspår.
På mitt jobb, finns det ett soprum, där sorterar vi ju hushållssopor, hård papp, glas, ja, ni vet, det där vanliga skräpet. Nu är det ny ordning där, och jag har inte riktigt hängt med i den svängen så jag fattade ingenting… först. Jag kom med en soppåse och skulle slänga i den vanliga containern men då jag låste upp dörren till huset så var just den containern borta, puts väck. Jag fick ju lov att lämna påsen där, på golvet och tänkte att den kanske bara var borta, tillfälligt.
Nästa gång var det likadant, men så den tredje gången, noterade jag två saker som var placerade utanför huset, en bit bort, såg ut som två förstorade brandposter, jag hittade nu en bild på google.se och den här bilden var den närmaste jag kom:
Så ser dom ut, fast dom är mindre, runda och silverfärgade. På ena står det då hushållssopor, men jag kan fortfarande inte begripa vart skräpet åker iväg??? Den där behållaren är då för liten för att rymma sopor ens från ett hushåll, så det måste ju vara grävt ett hål i backen, men hur tömmer dom den då? Eller är det så jäkligt, att dom grävt sig ner ända till Kina?
Man öppnar luckan och lägger påsen på insidan luckan, så man kan inte titta ner, när man så släpper taget så åker påsen iväg. Nå, rätt så smart måste det ju vara i alla fall, liten plats tar den och ser inte så störande ut, men…
Nu vill jag ju inte tipsa om sånt man skulle kunna göra, men min första tanke var faktiskt att man behöver ingen nyckel för att slänga saker i den där, och då ser jag tyvärr en potentiell fara, att till exempel ungdomar, hittar på att kasta ner grejer där som inte hör hemma i det hålet. Ja för all del, det finns vuxna också som kan hitta på både det ena och det andra. Och med tanke på alla hemskheter folk kan göra, med till exempel djur, så hoppas jag att det sätts dit en låsanordning på grejen.
Nog för att det underlättar för oss att ta soporna för då kan man ju göra det då man går hem, men ändå.
Så, det var dagens lilla fundering, Åke skulle nog vilja att jag gör ett tillägg här, om all tungtrafik som susar förbi härutanför, dom måste vara otroligt dålig på att läsa skyltar, då det sitter en ute på Vännäsvägen om att lastbilstrafik/tung trafik, inte får passera här, men likförbenat kör alla ultrabussar förbi här på kvällen, då dom ska ut på garaget, och en hel del lastbilar med släp kör förbi, dagligen dags, och vi vet att dom inte alls ska in på Hp:s eller Ullas för att lossa någonting. Sådeså!
Önskar er alla en fin torsdag!

Lägg en sträng under näsan :-)

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Igår var det både Janne, Kerstin och jag som gick runt Umestan. Det pratades om sköljmedel, och att det var det som gjorde att kläderna luktade gott efter tvätten, dessutom luktar den ännu godare om den får hänga ute och torka.
 
Janne tyckte att ett nyskurat golv, inte är helt fel, synd bara att lukten inte sitter kvar så länge. Jamen sa jag, det finns ju sån där doftolja, jag hade sånt förut och kunde hälla ut någon droppe i antingen ett doftkrus eller i krukan på tygblommor.
 
Aha, sa Janne, då skulle jag ju kunna hälla allrengöring i en skål och ställa ut lite överallt. Mja, varför inte göra det snäppet ännu enklare då, sa jag, och smörj in lite allrengöring direkt under näsan, då luktar det nyskurat överallt dit du kommer 🙂
 
Det påminde mig om den här smeten som finns att köpa i små burkar…vicks blå, som man ska smörja in på bröstkorgen om man är tät i näsan eller har ont i halsen. Det funkar alldeles ypperligt och jag hade fått en sån burk av svärmora, då jag hade värsta förkylningen. Jag smorde in mig innan vi gick och lade oss på kvällen, sedan låg jag och andades med munnen under täcket och det var så varmt och gott och det kändes hur bra som helst.
 
Vid nästa värsting förkylning ville jag testa något som jag trodde skulle vara ännu bättre. Jag tog en, aldrig så liten klick, och drog under näsan, och nu vet alla som testat vicks blå någon gång att den smörjan är ganska så stark, jädrar vad det brände och sved, den var dessutom nästan omöjlig att tvätta bort. Näpp, sen dess har jag hållit mig från såna experiment.
 
Sedan undrade Kerstin om man får skrapa bort kontrollmärket på bilen även fast det inte har gått ut än? Ja, det borde man väl få göra eftersom dom inte gäller längre, eller hur? Jag fick då ett nytt märke av Theresé, som hon tyckte jag skulle ha på Camaron, och det har jag nu:
 
Ni får ha en bra dag och nu håller vi en tumme på att solen sakta men säkert kommer att värma oss, nu är vi less på regn och kyla. Det hinner vi med, tids nog, ändå.

En kamp på liv och död

Av , , 1 kommentar 3

 

Göta kanal fyller 200 år, vilket jag blev varse första gången då vi var på väg till Eksjö, från High Chaparral:
 
Vi hade, av någon helt, outgrundlig anledning, tagit fel väg, fråga mig inte hur, men vi åkte efter E4:an, trodde vi. Åke sa vid något tillfälle att det var väldigt lite trafik efter E4:an, och inte bara det, vägen såg onormalt smal ut. Tills vi passerade en liten by som faktiskt fanns med på våran oslöga karta, då insåg jag att vi åkte en parallell väg till E4:an, och vi var på väg åt rätt håll men med detta vägval så blev allting en smärre omväg.
 
Vi kom ju fram till slut, och Eksjö ska ju vara en jättefin stad men vi hann inte uppleva så mycket av den då klockan var mycket och laddningen på bussen inte fungerade, så, vi får se, det kan komma fler gånger.
 
Gun-Britt, vars syster som heter Ingegerd och som bor här på våran gård, är gift med Sören, och det är dom som bor i Eksjö. När vi var där och hälsade på dom för några veckor sedan så berättade han om en liten fisketur, som han och en kompis gjorde för x antal år sedan. Nu får du rätta mig om jag har fel, Sören, men jag tycks komma ihåg att dom var i fjälltrakterna för att hjälpa till att bygga en stuga, en av kvällarna skulle det fiskas och dom åkte ut på ett ställe, vid en älv där det tydligen redan fanns en hel hög med ambitiösa fiskare.
 
Dom var utrustade upp till midjan, med ni vet såna där stövlar som älvsfiskarna använder för att slippa blöta ner sig. Ja, inte Sören, utan dom andra fiskarna. Sören hade vanliga stövlar som knappt nådde upp över vaden.
 
Han gjorde några kast och fick helt plötsligt napp…det var inte en liten firre heller, som bara var att hala in, nä nu började en kamp på liv och död. Fisken ville inte ge sig och inte Sören heller som nu stod ute i älven med vatten långt upp över stövelskaften, ja till och med upp över midjan. Han såg i ögonvrån hur dom andra fiskegubbarna stirrade på honom och säkerligen undrade dom vad han hade för monster på kroken.
 
Efter en segdragen kamp så vann Sören, han halade in den minsta fisken som skådats på åratal, tydligen hade den fastnat bakom ett stenskravel i älven, därav den svettiga kampen, och vad nu dom andra fiskarna tänkte, förtäljer inte historien, men rolig var den.
 
Nu ska jag göra mig klar för morgonpromenaden, det får bli Umestan idag också. Ha en fin dag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten