Etikett: youtube

Där fastnade det…Gott…gott gotti…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 april 2020 kl 08:00, Bli först att kommentera

Nicco skickade en filmsnutt från youtube där det sitter några från Irland och testar våra tub pålägg.

Sverige är tydligen lite kända för dom, även amerikanarna från Allt för Sverige, tyckte att det var lite halvskumt, men ändå praktiskt. Så här tyckte dom på klippet:

Själv har vi för tillfället inte så många hemma:

För egen del brukar jag sällan ha nåt från nån tub, kaviar är bara en smaksättare om jag äter kokt ägg, men jag använder så lite att det knappt lyser av sig. Räkost kan jag ha lite av på en varm macka, men helst utan dom där små räkynglen dom klämt ner i tuben, dom gör varken till eller från.

Messmör har jag ätit sedan barnsben, men jag håller med dom i youtube klippet, det smakar egentligen inte så mycket annat än sött. Väldigt gott på en limpmacka, men idag använder jag den mest som smaksättare i grytor om det behövs en liten sockerhöjare.

Min farmor, visste att jag älskade messmör och köpte hem nåt som hette kolamessmör. Det fanns back in the early 70´s och jag älskade den. Tror att asken var röd, hm. Fast nej, inte var det nå nyttiga grejer, inte, men det vet vi väl allihop, att det mesta som är gott, som i riktigt gott, är inte sånt man ska äta så ofta.

Då jag skriver gott, visst kommer ni ihåg, reklamen med tvilling gubbarna…”Gott?…Gott gotti gott gott!”

Så löjlig reklam, jag fattar inte, tycker inte om den,men den sitter där, så reklammakarna har gjort ett…”gott” jobb, och lyckats få det att fastna i huvudet!

Jag hämtade ut vinstlunchen på Bibioteks caféet igår, och jag valde spanskomelett, med sallad och nån chilidressing till, rabarberdricka och fick även 2 kakor till efterrätt, bara så där, för att 😀

Måste säga att jag rekommenderar verkligen stället, trevlig lokal, trevlig personal, och verkligen god mat. Jag valde att dela den med kundansvarige Malin, på God Assistans. Vi skulle ändå sitta och jobba lite med schemat för i sommar, så jag tog med lunchen till kontoret. Hon tyckte precis som jag, det var jättegott! Tumme upp!

Fick förövrigt tips av Malin, på en duktig sjukgymnast, och till honom ringde jag i torsdags, och fick en tid där idag, ska bli spännande att höra vad han säger om min ömmande rygg.

Det är bättre, fast jag hade sämsta natten igår natt, väldigt diffust, jag kan som inte peka på exakt ett ställe, där allt sitter. Nå, jag spekulerar inte utan ska höra vad han kan göra för att hjälpa mig.

Och med det så önskar jag er en jättefin dag och hoppas att solen lyser på er med. Jag tänker definitivt tillbringa större delen av dagen, på vår altan…vilken surprise va…not!!! 😀

Vilka supermänniskor det finns!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 mars 2020 kl 07:34, 2 kommentarer

Det kom en filmsnutt i mitt flöde igår, en man utan armar som knäpper knappen i sina jeans på ett smart sätt. Här kan ni se vad jag satt och såg på:

Det absolut första jag tänkte var, fy tusan, att behöva göra så där, varje gång byxorna ska av och på.

Nu fattar väl jag att det kanske inte är varje dag man tar en byxa med knappar och dragkedja, men ändå. Ta kontrasterna, här sitter folk och gnäller över en plåt med brända bullar, eller att det blev ett hål på byxbenet, det regnar idag eller vad jobbigt att man måste diska. Vad är det, egentligen?

När jag letade efter just det där klippet så ramlade jag över en massa andra, som lever utan armar och ben, och alla dom är ju extraordinära. Om man går till sig själv och känner att jag hade ju gett upp efter en halvtimme, fast här kan man ju inte ”ge upp”, utan dom får lov att leva med det.

Så kom ett annat klipp, en tjej med tourette, som ska fixa frosting på 2 kex. Kolla på det:

Man skrattar då man ser det, det gör ju även hon, men betänk nu, att det hon gör, är med tvångstankar, hon kan inte låta bli. Och jag blev rätt så matt, då jag tänkte på alla som lever med detta. Att det blir motstånd i allt man gör och man måste tvinga sig själv att försöka låta bli.

Oj, vad glad jag är att jag inte har såna motgångar och ändå, vad roligt att dom delar med sig av sin vardag, och vad dom får kämpa med. Våra ”vanliga” liv med alla grå moln som kan hänga över huvudet ibland, ter sig väldigt små och fjuttiga, i förhållande till dessa supermänniskor.

Sen vet vi väl allihop, att alla kämpar säkert med sina saker, oavsett hur vi ser ut eller om vi har nån diagnos. Livet för en människa med både armar och ben, kan ju ändå leva i misär och med djupa tankar och som också får kriga varje dag för att orka fortsätta. Enda skillnaden är att där ser man inga fysiska problem, och vi som inte lider av något sådant, kan ha svårt att förstå.

Därför är det superviktigt att vi möter människor utan fördomar, och att vi inte förringar det dom kanske delar med sig av och som vi kanske tycker är petitesser. Det har vi lärt oss nu, hoppas jag, att vi äger våra känslor själv så ingen kan ju tala om för dig hur du ska känna eller må.

Apropå mannen utan armar, så gick jag förbi männen med armar som dom sitter och håller runt trädstammar, nere på strandpromenaden, igår. Nån har roat sig med att sätta dit gyllene gubbar i deras famnar:

Och med det säger jag: ”Västerslätt over and out” och önskar er alla en fin tisdag!

Jag kan bli grillad, vi får se!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 januari 2020 kl 09:43, 4 kommentarer

Så hamnade jag även på youtube, minsann, och så här gick det till då jag fick utmärkelsen, för er som vill veta, och jag fortsätter rida på vågen, eftersom jag delar länken 😀

Började plocka bort julen igår, kvar är nu granen och det jag har i köksfönstret, känns bra, och det blir lite nytt, här och där.

Flyttade om några fönsterlampor, tog upp 2 som jag hittade igen i källaren, här finns det ju resurser, som sagt. Just lampor och tavlor, är det inga problem att hitta, jag gillar ju dessutom dom inredningsdetaljerna.

Funderar skarpt på en lampa jag hittat, om jag ska köpa den eller inte. Skulle passa exceptionellt bra, däruppe i teverumet, jättesnyggt ljus i den:

Nåt mer jag kanske måste investera i, kan vara en ny brödrost. Skulle rosta en macka alldeles nyss, satte i brödrosten i uttaget som finns i lampan ovanför diskbänken. Då jag tryckte ner mackan tändes lampan och då jag släckte lampan, slog brödrosten av, hm…

Det har aldrig varit så förut och jag blev lite osäker på om jag ens skulle tordas ta i brödrosten. La upp en liten filmsnutt på FB och Jan A tyckte att jag skulle ringa en elektriker innan huset brinner ner. Jag svarade att det ska vara lite ”spänning” i livet, men att jag ska testa nåt annat i uttaget först, det kan ju vara brödrosten som trollar till det.

Jag skrev också att jag skulle återkomma med svar på hur det gick…om det går bra, förstås, jag kanske blir grillad :O

VK la ut en artikel idag, om alla bluffmejl man får från Postnord. Jo, jag har fått några stycken per dag, och är det inte från dom så är det grattis, du har vunnit ett presentkort på Willys eller Ica, eller…whatever.

Här ska ni få samma tips som jag lämnade i kommentarsfältet under den artikel dom delade på FB. Och detta gäller alla mejl ni tycker ser suspekta ut.

Öppna mejlet, men klicka INTE på nån länk, kolla istället avsändare adressen, här hittar ni den och ingen tror väl att Postnord, har den där adressen, eller?

Nu ska jag surfa vidare, inte på den berömda vågen, men på nätet, spilla upp en kaffe och njuta av dagen och ta den, precis som den kommer. Sista bilden får bli på gårdagens upphittade äpple 😀 Ha det gott, allihop!

Apropå…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 december 2019 kl 10:42, Bli först att kommentera

Apropå minnet jag skrev om igår så vet jag vet då vad vi gjorde, för 34 år sedan, vi var med Theresé, då, drygt 4 månader gammal, i Malå. Och vi firade julen hos min farmor och farfar. Där, på Mårken, Västra Lainejaur, bytte vi ringar och deklarerade oss som förlovade! Och här är en gammal bild på deras hus:

Och ringen sitter fortfarande kvar på mitt finger, plus en till då. Värre är det för Åke, vars förlovningsring han inte längre får på sig och giftas ringen tappade han i höstas, härute på grusgången, alternativt i garaget, så vi får väl se om den dyker upp, nån gång i framtiden.

Igår blev det uppesittarkväll med Bingolotterna som Sally krängde på oss. Och precis som gammalt i tiden, så sitter man med 4 på rad, väntar på den femte som ska ge mig en ny bil. jag behöver 65, men det blir 62 och 66…ish och en jäkla massa siffror däremellan, men inte den jag ville ha.

Och då det är dags för nya utrop så är den första siffran 65… det där, kan jag tala om, har hänt så många gånger förut, då vi satt och spelade på lördagskvällarna. Irriterande, men men, en gång per år, kan man ju spela, bara för att.

Jag rättade lotterna på nätet idag och Åke hade missat att han fick en bingo, men vann inte mer än en Sverigelott 😀

Såg ett roligt inlägg på youtube, en tjej som gjorde bort sig och satte griller i huvudet på en okänd man. Hahaa…ja, man kan inte låta bli att skratta med henne och åt henne 😀

Och nu mina vänner så önskar jag er alla, en fröjdefull jul och ger en dopparedags bilden på Winstone:

Samt, årets julbild, förstås 😀

Vad händer vid kraschlandning?

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 april 2019 kl 10:12, Bli först att kommentera

När vi satt hos Nicco och Georgo igår, blev det prat om longboards/skateboards, och dom här som är eldrivna, hur länge dom kommer att få finnas innan lagen säger att dom endast får framföras i inhägnat område.

Problemet är väl kanske hastigheten och vart brädan tar vägen vid eventuell kraschlandning?

Jag har sett klipp på youtube, småbarn som står på Hoverboards, och det ser ut som om dom föddes med dessa på fötterna, helt otroligt. Här får ni se 2 klipp:

Själv skulle jag förmodligen ramlat innan jag fått upp den andra foten på brädan. Så kul det hade varit om man hade lärt sig detta som barn, så det hade suttit i ryggraden. Nu är man mest rädd för att ramla, och då gör man ju det, tveklöst!

Eller så är vissa människor födda för specifika saker och andra lär sig aldrig, någonsin, hm. Jag hade i alla fall rätt så bra bollsinne som barn/ungdom, spelade basket, pingis, tennis och badminton, landhockey, swingboll och kula 😀

Ja, bara som amatör, jag var inte med i nån förening, eller jo…förresten, Umeå IK, ett kort tag, enbart för att få åka till Skellefteå och stöta…tadaa…kula!
Var även med i uppstarten av basketlaget Kometerna, men gillade inte att 3/4 av träningspassen gick ut på att springa, vadå, springa, jag ville ju spela, sätta bollen i korgen…trams!!!

Jaja, som sagt, nåt höll jag på med och stjärna på nåt specifikt blev jag aldrig, men kan kanske lite, om lite av varje, det får duga 😀

Det blev köpepizza middag igår, jag tog 43:an med namnet ”det blir godast så” och valde 4 toppingar, skinka, ananas, champinjoner och vitlök…gott! Och tur har jag som fick över en halva, så då får man käka det en gång till. Det var förövrigt Ciao Ciao på kronoparken som fick göra arbetet, dom har goda pizzor.

Tog fram borste och sax och fixade till Winstone lite i pälsen och innan läggdags stoppade jag in hunden i duschen, fy fasen, vilket jobb.

Och nu är det snart 12 timmar sedan och han är inte torr än, han fick, mot sin vilja, ha på sig regnkläderna på morgonturen, bara för att slippa skita ner sig, igen. Kul med våren, solen och förväntningarna, tråkigt med sand, grus, lera och skitig snö.

Ha en fin söndag, allihop!

En till bild från en FB sida som heter A different type of Art

Jag fastnar i både det ena och det andra!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 februari 2019 kl 11:05, Bli först att kommentera

Såg ett litet klipp på FB, en kille som fastnade i track bite på en dragracingtävling, kollade om den fanns på youtube men jag hittade inte just den, fast en annan. Visar er som kanske inte vet vad jag pratar om. Man använder klister i början av banan för att bilarna ska få bra grepp, och har man otur kan man fastna själv 😀

Under det klippet så såg jag ett, som jag visat förut, men kan inte låta bli att lägga ut den igen…så Maria style, kunde faktiskt ha varit jag. Begriper inte hur han tagit sig dit, fast det gör nog inte han heller 😀

Jag har en tendens att fastna lite överallt. Senast i fredags då jag varit hos mamma, stängde dörren och tog ett halvt steg i trappan då det blev tvärnit, en frans i min väska satt fast i dörren.

Eller ta den gången jag och Nicco var på Mio möbler och det blev trögt att ta sig framåt, jag fick kämpa för varje steg. Stroppen som var på baksidan jackan hade fastnat i nån möbel, eller skylt säger Nicco, nå, det var då en inventarie som förföljde mig.

Annars på Ettan, intet nytt! Var bara ut en sväng igår, med saker till återvinningen och en snabbis in på Ica, som ligger så nära oss, tvättade och kollade in vädret från insidan fönstret.

Träffade brorsdottern Camilla, på affären och jag visste inte vem hon var, först, trodde jag att det var en gammal kollega till mig (kaos i huvudet, som vanligt). Och påmindes om i julas då jag träffade en kille då jag var ute med hunden.

Han hejade och frågade om vi köpt en ny hund, han frågade hur Åke mådde, han pratade om vårt fönsterbyte och hans mamma. Och avslutade med att jag skulle hälsa till Åke.

PROBLEM!

Jag vet nämligen inte vem han var, och jag kan inte heller tala om hur han såg ut. Välkommen till mitt liv! Nåja, det är ju lite spännande hela tiden 😀 Och hey, look at my care face!

Ha en fin söndag, allihop!

Nu är den över…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 december 2018 kl 09:31, Bli först att kommentera

Pratade om katter och hundar igår kväll, och hur olika dom är men samtidigt kan man, med visst tålamod, lära bägge att göra otroliga saker. Det roliga var att jag faktiskt såg ett klipp på FB igår, om just katter som gör det man trodde skulle vara stört omöjligt.

Men övning ger resultat, och framför allt tid, tror jag, att nöta in, belöna, göra att det är roligt och aktiverande, både för kropp och hjärna.

Winstone bryr sig inte om katter, och det är skönt, finns några lösspringande här på slätten, inte ofta man träffar på dom, men ibland. Som för några dagar sedan, då en katt kom travandes bakom plogkanten och jag fick syn på den då vi var rätt så nära.

Katten kröp ihop och gjorde sig lång och smal med öronen bakåt, Winstone fortsatte gå utan att ge katten en andra blick, men jag drog honom så långt åt sidan jag kunde och vi kunde passera med lite marginal. Jag var mest orolig över att katten skulle göra ett tokutfall, jag har ingen lust att försöka sätta några fingrar emellan en förbannad katt som ger sig på en hund, eller nåt annat heller, för den delen.

Nåja, katten var säkert lättad över att slippa sätta Winstone på plats och vi kunde fortsätta gå åt varsitt håll.

Grannfrun berättade ju hur hennes lilla Frasse, en Chihuahua, blev överfallen av en katt som hoppade ut från buskarna, så hon införskaffade en liten burk med hårspray, om dom, wost case scenario, skulle stöta på den igen, då skulle hon då kunna freda sig och hunden. Tror inte att det hände igen, men bra att vara på sin vakt. Sen ska jag ha osagt om just hårspray är så lyckat, man vill ju inte heller plåga någon.

Då var det slutet på 18 och imorgon ska man få in 19 i huvudet:

Nu är den där omtalade morgonstunden över:

Kaffet intaget, Sally har fått sin frukost serverad och Winstone sitter som en stjärna och ser förväntansfullt på, när Åke äter en tallrik filmjölk.

Och nu…jobb jobb och åter jobb, dock oavlönat, det är allt som ska fixas inför kvällen, undrar om jag ska börja med en del av nyårs buffén, eller ska jag möblera lite, hm, jaja, nåt av det får det bli. Och nu mina vänner så önskar jag er alla ett stort GOTT NYTT ÅR!!! Med bild tagen av Theresé Hällsten Nyårs afton 2011

Och en ps bild, skickad från Thailand, där Kerstin och Jan B firade in 2011 med ett fisk spa ds

Glest med befolkningen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2018 kl 09:31, Bli först att kommentera

Så kunde man ha haft sovmorgon, men nu var det Åkes larm som gick igång, strax efter 7, han hade tider att passa idag. Winstone kom instapplandes i teverummet, gjorde inte mycket väsen av sig utan hoppade upp på soffan för att sova lite mer. Han tyckte det var en okristlig tid att stiga upp, på!

Jag har nu lovat honom att imorgon, kommer vi inte att ställa några larm, överhuvudtaget…ska vi hålla vad en slant, om att då, kommer jag att vakna 5…

Den här bilden jag la ut igår, den fotade jag för några år sedan:

Tycker det ser så fint ut, där uppifrån. Så jag hade bestämt mig, för att gå dit och fota, även i år. Var ute nån vecka för tidigt, så det bidde ingen färgglad bild, men jag flyttade fram promenaden till igår. Då hade jag nämligen sett från bilen, några dagar innan, att det höll på vara dags.
Ja, jag var snudd på, försent ute, massor med löv hade ramlat av, men lite färger blev det ändå:

Jag fick en kommentar på den bilden som jag lagt ut på FB, en kille från filipinerna, han undrade vart den var tagen, eftersom det inte syntes några människor på den. Detta föranledde lite sökande på nätet och översätta till engelska, svårt att förklara invånare och storlek, men att vi tillhör en av världens mest glesbefolkade länder, vet vi nog alla här i Sverige.

Det roliga är väl att man inte tänker på hur fantastiskt vi har det här, då man inte har nåt att jämföra med, så ofta har jag ju inte varit utanför landets gränser. Han skrev att dom hade mycket problem med trafiken i Manila. Filippinerna är ett av de tätast befolkade länderna i Sydostasien. Så det blir verkligen som natt och dag, att jämföra platsen där vi bor, även om jag bara ser det till siffrorna.

Fast här kan ni kika lite själv på hur en vanlig dag ser ut, därborta, om man ska ta tåget:

Och titta här, vilket litet paradis…eller njae, paradis var nog att ta i:

Hoppas på en fin dag för er alla!

Varför, varför VARFÖR?

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 september 2018 kl 08:43, Bli först att kommentera

Detta dök upp på Fb igår och jag snodde den, just bara för att det var lite som jag, man ska klura och fundera 😀
och jag citerar:

”Det finns så många obesvarade frågor!

Varför kliar det alltid nånstans i ansiktet när man e som smutsigast om händerna…

Varför står det ’se UPP för tåg’… när tågen kommer från sidan….

Jag har aldrig fått reda på ifall Sara kom till hörnet vid 7-eleven?

Varför vi kvinnor inte kan sätta på mascara med stängd mun?

Varför ordet förkortningar är så långt ord…

Varför citronsaft är gjort med artificiella smaker medan diskmedel görs med riktiga citroner…

Varför den lilla tuvan helt enkelt inte blir krossad av det stora lasset…

Varför blinka lilla stjärna och alfabetssången har samma melodi…

Varför du just sjöng båda sångerna tyst för dig själv…

Vad är egentligen Victoria’s secret?…

Vart tipptappar tomtarna efter de dansat runt granen?

Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?

Varför är det så svårt att stava till dyslektiker?

Finns det ett annat ord för synonym?

Vem är General Failure, och varför läser han min hårddisk?

Om superlim nu fäster allting, varför fastnar det inte på insidan av tuben?

Var tar den vita färgen vägen när snö smälter?

Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?

Hur betalade riksbanken sin första sedelpress?

Om kärleken är blind, varför är det då så populärt med sexiga underkläder?

Vad kallar man kaffepausen på en tefabrik?

Varför trycker man hårdare på fjärrkontrollen när batteriet håller på att ta slut?

Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?

Om man klonar en sjörövare, får man då en piratkopia?

Om det är förbjudet att dricka sprit och köra bil, varför efterfrågas körkortet när man handlar sprit och varför har krogarna parkeringsplatser?

Och varför finns det inte kattmat med smak av mus?

Självklart har jag inte kommit på de här frågorna själv, jag stal dem från en vän som i sin tur stal dem från sin brors flickväns farbrors kusins mammas doktor.

Nu är det din tur att stjäla från mig. Eller åtminstone fundera vidare över livets svåra frågor.” slutcitat

Och apropå jag, och hur jag kan vara ibland, så såg jag en annan grej, hysteriskt roligt, lite långt men ändå. Här kommer det youtube klippet, och med det så önskar jag er alla en fin onsdag!

Tur i oturen, eller otur i turen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 mars 2018 kl 09:28, Bli först att kommentera

Såg lite roliga bilder igår, satiriska sådana, här är två av dom, sen kan ni klicka länken för att se flera av dom.

Gerhard Haderer heter konstnären

Tycker att en selfie med hajen, talar ett tydligt språk 😀 Tänker på hur vi gör idag, och hur många vi är som vill fota vad vi gör i vardagen. Ja, inte alla, förstås, men jag tillhör nog den gruppen, jag tycker det är kul. Däremot skulle jag nog inte offra liv och lem, för den perfekta bilden.

Skulle jag göra det, så kan jag sätta en tusing på att jag dog och bilden blev så suddig att ingen fick veta vad jag fotat 😀

Och då kommer jag ju ihåg den där semestertrippen med mamma och pappa. Jag gissar att jag var runt 9-10 år, och resan gick någonstans i Norge, uppe bland fjälltoppar, stup och branter. Vackert som tusan, det tyckte pappa också, som redan på den tiden, fick för sig att en selfie med han hängandes utanför ett broräcke med stupen nedanför, skulle bli den ultimata bilden.

Minns att mamma var skräckslagen och det var säkert vi barn, med, kanske lite mer den där skräckblandade förtjusningen att nåt kan hända, om man har otur.
Bilden hade förmodligen blivit en kanonbild, men han hade inte så tur… Då vi kom hem till Umeå igen och han skulle plocka ut filmen för att framkalla den, så inser han att han glömt sätta i en rulle…så…ja, vad säger man, det var tider det, skulle ju inte hända idag, att man glömmer filmen, däremot finns ju inga garantier ändå, att man fastnar där man ville, det gör det ju aldrig.

Lite påskpynt blev det igår, en duk, och ett påskägg…

Ja jag smyckade 2 flaskor också, som jag senare på kvällen, provsmakade, dom var inte alls dum. Jag gillar den där Absolut lime.

Avrundar med ett klipp från youtube, kolla in tjejen, vilken fantastisk gymnast, och vilken stuns i benen, otroligt:

Ha en fortsatt Glad Påsk!

Etikett: youtube

Där fastnade det…Gott…gott gotti…

Vilka supermänniskor det finns!

Jag kan bli grillad, vi får se!

Apropå…

Vad händer vid kraschlandning?

Jag fastnar i både det ena och det andra!

Nu är den över…

Glest med befolkningen!

Varför, varför VARFÖR?

Tur i oturen, eller otur i turen!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten