Jag frossar i tulpaner och denna vecka har jag en bukett vackert lila tulpaner i vasen. Jag byter vatten på dem varje dag och på natten får de stå svalt på golvet vid balkongdörren.

I dag är det Alla hjärtans dag och min vana trogen har jag knåpat ihop var sitt kort till mina flickor. I år fick jag för mig att jag skulle måla små fjärilar och hjärtan som jag sedan skulle klippa ut och dekorera korten med. Jag målade 30 st likadana fjärilar och bara 7 st blev godkända. Sen valde jag ut de två finaste till mina kort.

Den här veckan börjar akvarellmålningen och jag ser fram emot lite social samvaro. Jag har mest varit hemma och roat mig själv. Blev dock tvungen att åka till tandläkaren en dag. Kände att mina implantat satt lite löst, ringde och fick komma direkt. De pyttesmå skruvarna som håller fast tänderna vid implantaten, hade lossnat lite. Inte så ovanligt efter 6 år, menade tandläkaren. Han fick öppna, skruva till och lägga på ny fyllning. Ingenting som gjorde ont, men ett tandläkarbesök är alltid en procedur för mig. Jag blir yr när jag skall ligga på rygg och kudden måste pulas under nacken på ett visst sätt. Sen är jag snabb att svälja allt löst som hamnar i munnen. Nu fångade jag upp något som föll ner på tungan och spottade ut så det studsade mot tandläkarens visir. Sen berömde jag sköterskan för att hon varit så bra på att suga, så jag inte hade behövt svälja så mycket skit. Hon såg lite förvånad ut och jag började fundera om jag kanske tappat några av mina sociala färdigheter under pandemin.
På hemvägen gick jag som vanligt genom Vänortsparken, som är lika fin under alla årstider. Nu är ju träden kala, men jag tycker att de gamla pilarna är så vackra i snön.

Nere vid sjön är det också fint. Ljuset är oftast magiskt och nu kan man gå över till andra sidan. Det finns en bred stig över till Kyrkstugan. Jag har inte gått över hela vägen än, måste ju tänka på att jag skall gå tillbaka också. Men jag brukar gå ut mitt på sjön och snurra runt några varv och njuta av rymden.

Sköt om er och var försiktiga<3

I dag har vi haft värsta snöstormen. Hela världen var mjölkvit när jag tittade ut genom fönstret i morse. Det hade snöat och blåst hela natten och snön hade drevat till ett böljande vitt landskap. Snöplogen for omkring i skytteltraffik. Uppe i vårt förråd hade det snöat in genom ventilerna som vanligt. Jag sopade upp en halv skurhink med fin snö och lade fleecefiltar på golvet som skydd. Sen skrev jag en lapp åt de andra i huset att de skulle gå upp och kolla sina förråd. Snön hade blåst i en stor driva mot ytterdörren och jag bestämde att jag inte behövde gå ut i dag. Nu har det slutat blåsa och i morgon skall det visst bli sol.

Januari månad gick ganska snabbt, trots att jag mest varit hemmavid. Jag städade undan julen, tog ner kattgirlangen från köksfönstret och for ner till Sandbergs Pappershandel och köpte en girlang från Afroart med små solfjädrar i stället. Det blev lite vårkänsla i fönstret.

En måndag vaknade jag ur en dröm med våldsam hjärtklappning, som övergick i flimmer. Minns inte exakt vad jag drömde, men jag var rädd i drömmen. Kände inte för att åka in på akuten direkt, tänkte att jag väntar några timmar och ser om det går över. När jag gick ner efter posten berättade jag för grannen att jag hade flimmer, så att hon visste. Efter 10 timmar gav det med sig. Då hade jag inte ätit eller druckit på hela tiden, så en väldigt sen frukost smakade gott. Det kan ju verka lite dumt att inte åka in, i synnerhet när jag är ensam hemma, men man måste välja rätt tid på dygnet… helst tidig morgon, annars blir man hemskickad igen och får komma tillbaka på morgonen, för de gör inga elkonverteringar på kvällen eller natten.

Nu skall ju de flesta restriktioner försvinna och i dag fick jag meddelande om att akvarellmålningen börjar i mitten på februari och så hoppas jag att vattengympan kommer i gång också. Den har jag verkligen saknat. Lite konstigt tycker jag det är att man slopar de flesta restriktionerna just när smittan är som högst. Det spelar ingen roll att man inte blir så allvarligt sjuk… ingen vill väl ligga hemma och snora. Det låter också som att många blir så glada att de glömmer att viruset fortfarande härjar. ”Nu ska jag krama alla jag möter på stan”, skrev någon på Instagram. Jag kommer nog fortfarande vara försiktig och hålla avstånd och inte vara i stora folksamlingar. Akvarellgruppen blir lagom.

Jag avslutade januari månads utmaning i min junk journal helt enligt planerna. Eftersom jag inte hade några aktiviteter kunde jag göra en sida varje dag och blev faktiskt nöjd med de flesta. Här är några.

Temat är ’Vila’

Minnen.

Här skulle man använda gem och jag hade några med pom-poms.

Temat är antik och jag hade ett fint gammalt kort som jag fått med materialet från Tjeckien.

Det är väldigt rogivande att sitta och göra dessa kollage, men det blir väldigt stökigt på bordet och till slut måste jag städa undan allt för att inte bli alltför stressad av oredan. Jag borde ha ett litet rum till där jag kan ha en pysselhörna och ett bord för symaskinen. Nu har jag pulat in allt i skåpet och tagit fram akvarellblocket och färgerna i stället.

Sköt om er och var lagom försiktiga <3

Fullmånen har rullat över taken nu några nätter. En natt sov jag inte en blund. Vankade omkring eller satt på sängkanten och drack iskallt vatten. Det är ju tur att jag inte behöver gå till något arbete på morgonen efter en sån natt. Drog mig genom dagen och sov sedan hela natten och förmiddagen till klockan 12. Det har varit lite knaggligt med sömnen de senaste veckorna och det känns som att jag sover varannan natt. När jag inte kan somna, kan jag inte ligga kvar i sängen… jag får hjärtklappning och blir rädd att få flimmer.

Det är ju inga roliga tider nu med ökande smitta, inställda aktiviteter och allmän oro i världen. Akvarellkursen blev framskjuten och vi har inte hört något om vattengympan. Hörde att bassängen på Hemgården var stängd tills vidare och antar att samma gäller för Terapibadets bassäng. Omklädningsrummen är för små. Jag har inte ens lust att gå till Coop, utan beställer hem maten från ICA Maxi.

I fredags tog jag emellertid på mig munskyddet och for ner på stan. Behövde en viss pysseltidning, värmeljus och tulpaner. Livets nödvändigheter. Tycker inte om att åka buss, för folk är dåliga på att ha munskydd.

Exet var här och jag bjöd honom på potatismos och älgskav. Han åt två portioner. Han hade med sig våra gamla fotoalbum och behövde hjälp att minnas personer och platser. Det blev en resa genom minnenas allé och jag blev så trött, så trött.

Dagarna går fort, trots allt… jag tar små promenader ner till sjön, tittar mycket på TV och pysslar i min junk journal. Har gjort en utmaning varje dag. Här är några som jag är nöjd med.

Utmaningen är Dreamy.

Här skulle vi välja ett citat.

De fina bilderna har jag klippt ur tidningen för Bomniers bokklubb.

Sen skulle vi göra något i färgen sepia och jag valde att hedra ett okänt brudpar, ett kort jag fick med försändelsen från Tjeckien. Datumet stod på baksidan.

Det är så rörigt på mitt köksbord och jag får sopa upp pappersspill från golvet hela tiden, men jag har bestämt att det får vara så nu under januari och sen städar jag bort allt. Exet sa att han har små pappersbitar eller halvpärlor i strumporna var gång han varit här.

Nästa vecka har jag bokat klippning och provtagning på vårdcentralen. Min doktor ringde före jul och var inte riktigt nöjd med mina blodvärden.

Ta hand  om er och var försiktiga<3

God fortsättning på det nya året! I morgon åker julpyntet och adventsstakarna ner i sina lådor och upp i förrådet. Sen börjar de långa oxveckorna… tills påskkycklingarna kommer fram.

Julen gick bra, trots att jag blev sjuk. Dagen före flickorna skulle komma, började jag hosta och kände mig täppt i luftrören. Ville inte ställa in deras resa dels för exets, dels för Johannas halvsysters skull, så jag bokade in dem på Hotell Björken. Gångavstånd till exet och nära till stan och till mig med bussen. Ronja ville att jag skulle testa mig mot Covid-19 och det var omöjligt att få tag på ett självtest. Jag fick hämta ett test på en parkering någonstans i tjottaheiti… ta bussen hem och testa mig och sedan ta bussen tillbaka för att lämna in testet. Flickorna kom med nattåget och var mycket nöjda med hotellrummet. På julafton vaknade jag med feber och skulle inte få testresultatet förrän på eftermiddagen, så vi bestämde att skjuta upp julafton en dag och flickorna köpte julmat på hotellet och gick till exet. Under dagen blev jag feberfri och testet kom tillbaka negativt. Jag hostade fortfarande, men det var inget bekymmer. På juldagen vaknade jag med hjärtflimmer. Det kändes inte så kraftigt, så jag ringde in flickorna och låg på soffan medan de fixade julmiddagen. Det mesta var ju förberett, Jag var tvungen att fasta ifall jag skulle bli tvungen att fara in till akuten. Sen kom exet och de åt medan jag fortfarande låg på soffan. Efter åtta timmar gick flimret över och efter att vi delat ut julklapparna kunde jag äta lite. Det går att fira julafton på juldagen också och jag är så glad att flickorna är så villiga att improvisera. På annandagen var jag lite skakig, flickorna ville åka ner på stan på mellandagsrean och jag gjorde en älgstek i lergrytan tills de kom till mig.

Exet och jag fick en gemensam julklapp… biljetter till Mikael Wiehes avskedskonsert här i Umeå i mars. Sen fick jag spelet På spåret och det spelade vi flitigt. Jag brukar inte tycka om att spela kort eller sällskapsspel, eftersom jag inte är uppvuxen med den gemenskapen, men Ronja och jag har tittat på På spåret och hon visste att jag är ganska duktig på frågesport. Det var så underbart att få umgås med flickorna. Johanna var ju här i somras, men jag hade inte träffat Ronja på ett helt år och då bodde hon också på hotell och vi höll avstånd. Nu kramades vi… mycket.

Vintern har varit så vacker i år. Snön kom och smälte delvis och vissa morgnar har det varit rimfrost. Blir bländad varje morgon jag tittar ut.

Johanna fick pysselabstinens, så jag bad henne göra en junk journal till januari månads utmaning. Hon gjorde en av scrapbookingpapper… limmade lager på lager, så det blev tjockt och stadigt. Sen har jag sytt in papper jag färgat med kaffe och pimpat den lite.

Jag har gjort de första utmaningarna. Dag 1, New beginnings.

Dag 2… Little moments.

Dag 3… Torn edges.

Akvarellmålningen skall börja den 19/1 och jag väntar på besked när vattengympan börjar. Vi får hoppas att den kraftigt ökande smittan inte hindrar oss från att träffas.

Sköt om er och var försiktiga <3

Änglarna var ute och flög härom dagen då jag promenerade hem från frissan. Vi fick några plusgrader och snön höll på att regna bort och julstämningen försvann där för ett tag. Nu har det blivit kallare och det skulle gärna få snöa lite, men bara lite… inga snöstormar, tack.

Nu är det snart jul och flickorna kommer på torsdag…om nu inte SJ får för sig att ställa in deras tåg. Såg på nyheterna att SJ har många sjuka inom personalen och varit tvungna att ställa in flera avgångar. Så väldigt besvärligt för alla julresenärer. Man blir erbjuden en annan avgång flera timmar senare, eller pengarna tillbaka. Skulle vara så tråkigt om de inte skulle komma för den skull.
Jag har förberett lite julmat… gjort morotslåda och kålrotslåda enligt mammas gamla recept, men leverlådan har jag köpt färdig. Det är mest för Johannas skull jag köpt den, för hon älskar finsk leverlåda och det är inte ofta man får tag på det här. Sen skall jag göra mammas rödbetssallad, rosolli och i år tänkte jag byta ut prinskorven mot finsk knackkorv. Jag har redan ätit lutfisk en gång. Jag bjöd exet på det och lyckades himla bra med såsen, som jag brukar ha lite osötad senap i. Däremot bakar jag inget, förutom finska julstjärnor då, som bakas dagen före julafton. Sen kanske jag snor ihop en kryddkaka också. Har ett enkelt recept som går fort.

Jag har tagit min tredje covidspruta och fick en febertopp dagen efter. De två första sprutorna, som var AstraZeneca, kände jag inget av, men den här var Pheizer och lite ettrigare. Jag är en extrem lågtempare, så det är alltid obehagligt att ha feber, men jag tog två alvedon och drack ett stort glas iskallt vatten och på morgonen när jag vaknade var jag feberfri, men lite slak i ett par dagar. Orkade ändå gå på vattengympan.

Jag stickade ett par sockar storlek 43 till exet i julklapp. Han önskade ett par. Garnet är Järbo Raggi och det är aningens spräckligt, vilket inte syns så bra på bilden.

Sen ville storstadsborna ha ett par lite tunnare vantar också, förutom de mönstrade jag stickat, så det blev tre par släta vantar.

Nu har jag lust att sticka mönster igen, eller bara randigt. Jag har snart tömt mitt lager på alla sockar jag stickade förra vintern. Jag var och hälsade på min kompis och tog med ett par till henne i julklapp och ett par till hennes dotter också, som är den mest omtänksamma människa jag vet. De blev uppskattade.

I veckan har det varit projekt Musikhjälpen i radio och på TV och jag har lyssnat dygnet runt. Så mysigt att sitta uppe på natten och pyssla och ha TV:n på. Jag har gjort några få julkort i år, några julklappsetiketter och presentpåsar.

Nu har jag slagit in alla julklapparna och städat undan pysselgrejerna. Det blir så skräpigt när jag håller på. I januari skall jag börja med en ny junk journal igen. Det blir en utmaning per dag och jag ser fram emot det.

Till sist vill jag bara önska er alla en riktigt  GOD JUL !  MERRY CHRISTMAS!  HYVÄÄ JOULUA!

Det har hunnit bli ordentlig vinter och advent. Jag har tagit fram min gamla trogna adventsstake, som jag haft i snart 30 år. Svenskt smidesjärn och trä. För ett par år sedan bytte jag ut alla lampor till ledlampor.

Plötsligt blev det vinter och det snöade ganska länge när det väl började. Jag älskar den vita orörda snön på marken och på trädens grenar och varje morgon går jag från fönster till fönster och njuter av de vackra omgivningarna. Allt förefaller så tyst och stilla, som om snön kväver alla ljud.

Det här är det första jag ser när jag drar från gardinerna i sovrummet. Det här cykeln har blivit som en installation, den har stått där i över två år nu. Det är en skrotcykel, men ingen tycks känna för att forsla bort den. I fjol hade vi så mycket snö att den försvann helt under snömassorna.

Det syns inte på bilden, men den här björken hade löv kvar på grenarna när den överraskades av den första snön.

Här är utsikten från hörnfönstret i allrummet. Grannens staket brukar försvinna under snön. Jag har zoomat in bilden, men längre bort ser man skogen.

Jag har haft två flimmerepisoder på sistone. Jag lyckades vara flimmerfri i fyra månader tack vare medicinen jag äter, men fick ändå ett lätt flimmer och åkte in till akuten. Redan i väntrummet slog hjärtat spontant om till sinusrytm, men de tog ändå in mig, kopplade upp mig och tog alla prover. De kollade att det inte var någon tyst hjärtinfarkt eller hjärtsvikt. Alla prover såg bra ut, så jag fick fara hem och äta frukost kl 18.00. Det är viktigt att vara fastande när man får flimmer ifall de skulle vilja göra en elkonvertering. Men jag kände mig inte riktigt pigg och i onsdags fick jag ett kraftigt flimmer, som kom helt ifrån ingenstans. Dagen hade varit lugn och på kvällen var jag på akvarellmålningen och det var trevlig och lugnt. När jag kom hem skulle jag äta lite frukt och då satte det i gång. Vid tvåtiden på natten for jag in till akuten. Det var fullt på alla avdelningar, men de ville inte skicka hem mig, så jag lades in på strokeavdelningen till morgonen och då hämtades jag till kardiologen och de gjorde en elkonvertering. Då hade jag haft en puls på 130-145 och ganska kraftigt flimmer i 12 timmar och varit vaken och fastat i 24 timmar ( jag fick dropp). Det var min fjärde elkonvertering och så har jag gjort två farmakologiska konverteringar. Jag har stått i kö för en ablation i ett halvår nu och bad doktorn att de skulle skynda på mitt ärende, för så här vill jag inte ha det. Jag var pigg direkt efter konverteringen, åt en macka med saftsoppa och sen ville jag åka hem och sova. Jag sov i ett dygn och sen var allt som vanligt igen.

I morgon ska jag få min tredje covidspruta. Fick ett meddelande i morse att både Johanna och Ronja kommer hit till jul och började genast fundera om de skulle få bo här hos mig eller om jag skulle boka hotellrum. De brukar samsas i mitt sovrum och jag sover på soffan och det är hur mysigt som helst…båda är vaccinerade och Ronja har dessutom antikroppar, så varför är jag ändå ängslig? När Johanna var här i somras gick det ju hur bra som helst.

Jag har missat vattengympan två gånger på grund av flimret, men vi har två gånger kvar innan juluppehållet. Det är den bästa timmen på hela veckan.

Jag har knåpat ihop några julkort och paketetiketter och stickat sockarna till exet i julklapp. Skall lägga ut några bilder nästa gång.

Ta hand om er och var försiktiga <3

Novembermörkret sveper över oss. Solen har varit framme några dagar, men det gäller att skynda sig ut innan den går ner. Bilden ovan är från Vänortsparken i fredags. Klockan är ca 14 och solen håller på att försvinna där på andra sidan älven. Om en timme kommer det att vara mörkt. Det gäller att stanna upp och njuta av de sista strålarna. Den stora kastanjen har tappat alla sina löv och de gamla pilträden fångar ljuset så vackert.

Vi har ingen snö än, men isen har lagt sig på sjön och skridskoåkarna njuter av möjligheten att susa fram, medan isen sjunger ljudligt under dem. Ca 500 meter rakt ner från mitt hem finns en liten badstrand och där brukar folk stå på rad och titta ut över vattnet. Där finns  bord och bänkar och nu också en murad eldplats så man kan fika och grilla korv.

I söndags var ljuset alldeles magiskt där nere. Den nedgående solen reflekterades i träden på på andra sidan och färgade allt rosa.

Många tar cykeln ner till sjön, snörar sedan på sig skridskorna och susar iväg. Jag såg faktiskt en som cyklade ute på sjön och till min förskräckelse ett par som promenerade med barnvagn där ute. Ljuset var som sagt magiskt och jag ville aldrig gå in, trots att jag frös.

För övrigt har det varit ganska lugnt. Akvarellmålning, vattengympa, sovmorgnar och mycket läsning och TV-tittande. Jag lever långsamt och tänker mycket. Stickar en hel del och var till garnaffären och köpte raggsocksgarn till exets sockar och några bra-att-ha nystan i olika färger. Snart har jag stickat färdigt tre par släta vantar i neutrala färger till mina flickor.

Längtar till första advent, då jag får ta fram ljusstakarna. Har köpt två amaryllisknoppar och placerat dem i de röda julkrukorna med ljusslingor runt.

Ta hand om er och var försiktiga <3

Allhelgonahelgen är över. Jag tände ett ljus i lyktan och lät luckan stå öppen föra alla nära och kära som inte finns med oss längre. De börjar bli många nu. Helgen har gått i stillhetens tecken… har inte mått så bra och hållit mig lugn inomhus med böcker och TV.

I fredags var jag nere på stan, hade några ärenden jag skulle uträtta. Passade på att köpa lite julklappar bl.a. på Sandbergs pappershandel…de har så fina saker. Köpte till mig själv också. Tänkte att jag nog inte vill trängas med folk närmare jul. Har fortfarande svårt när det blir för många…

På stan är det upplyst. I den lilla äppellunden på Rådhustorget står en vilsen älg.

Längs Rådhusesplanaden kan man gå under en stjärnhimmel.

Det finns olika installationer som ex upplysta orangea ’stenar’ i olika former… men jag gillade mest de enkla runda kloten, som gjort sig bon i det torra gräset. Det enkla är det finaste.

Även Metoo-pantern är upplyst underifrån… fast det är den kanske alltid.

Den är så svår att fotografera, eftersom den sitter så högt uppe, men visst kan man ana guldbeläggningen i gapet?
Fin är den i alla fall.

Ljus behövs nu när det blir mörkt redan vid tretiden. Lite snö skulle kanske lysa upp en aning. Ett par dagar har solen visat sig och vintersolen är ju alldeles speciell. Den ligger lågt och har ett milt sken. När jag vaknar (på förmiddagen) brukar jag stå en stund och titta ut genom sovrumsfönstret och hörnfönstret i vardagsrummet innan jag ens sätter på kaffet. Björkarna har tappat alla sina löv nu. Så här såg det ut på vår gata förra veckan.

Det grå har också sin skönhet.

Exet var här och jag kokade finsk korvsoppa och stekte plättar. Jag stekte dubbel sats plättar så han skulle få med sig hem och det osade så mycket att brandlarmet började tjuta. Som tur är vet jag hur jag ska göra för att få tyst på det, men oj vilket hemskt ljud det har. Exet beställde ett par raggsockor i julklapp och det skall han få. Måste fara till den lilla butiken och köpa garn. Jag har stickat färdigt Johannas blå vantar och är nästan färdig med ett par ljusgrå vantar till Ronja. Tänkte också hinna med ett par mörkgrå till hennes kompis. Det skall nog gå.

I kväll har vi haft möte med bostadsrättsföreningen här hos mig och jag kokade kaffe som vanligt och bjöd på säsongens första pepparkakor. Det var populärt. Vi godkände budgetförslaget för 2022 och bestämde om hyreshöjningar. Hej och hå. Känns så trevligt när vi kan träffas i verkliga livet igen.

I morgon ska jag fara till vårdcentralen och få vaccinet för årets säsongsinfluensa. Sedan blir det väl så småningom den tredje covid-sprutan också, men jag måste vänta till mitten på december, eftersom det måste ha gått sex månader sen andra sprutan.

Sköt om er och var försiktiga <3

Stigen ner till sjön. Snön som kom, försvann dagen efter och sedan har vi fått blötsnö och det har stormat och nu ser det ut så här igen. Träden har tappat alla sina fina löv. Perioden med de vackra höstfärgerna var kort i år.

Japansk rönn kan bli så vackert röd.

Jag är trött. Efter att ha stoppat i mig 100 järntabletter har mina blodvärden inte gått upp. Min doktor ringde och lät lite orolig. Jag trodde ju att jag var trött för att jag är gammal, men någonting är fel och vi skall utreda med nya blodprover. Det kan vara B12 eller folsyrabrist, eller biverkning av min blodförtunnande medicin, eller så fortsätter jag blöda från polyperna, fast det borde jag ju märka på något sätt.

Blev kallad till röntgen av hjärtat inför ablationen. Efter det misslyckade försöket till magnetröntgen senast, kändes till och med den korta trumman i en vanlig CT-apparat klaustrofobisk. Jag var så rädd… hade inte sovit något på natten och var yr och vimsig. Men jag blev väl omhändertagen av snälla personer och kunde genomföra undersökningen, som också involverade kontrastvätska. Sen låg jag två dagar på soffan och deppade.

Men jag är ju en krigare och missade varken vattengympan eller akvarellmålningen. På akvarellen fick vi måla en liknande målning som gången innan… den som jag var så missnöjd med. Nu var det mycket lättare och jag bad om hjälp att få till bron och blev till slut ganska nöjd med min solnedgång. Uppgiften var fortfarande att blanda alla bruna nyanser av komplementfärger.

Mina vantar blev färdiga och jag blev nöjd med dem. De passar perfekt till kappan.

Sen har jag börjat på de enfärgade vantarna till Johanna. Det här garnet är också fint… lite melerat och med lite lyster.
Det är Järbo garn Mellanraggi.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

Just nu lägger sig ett tunt vitt täcke med regnblandad snö på marken. I morgon kommer det vara borta, men det är en påminnelse om att vintern snart är här. Jag tycker hösten har varit ojämn… några riktigt vackra dagar, men många regniga dagar. Regnkappan med vadderat foder har använts flitigt de senaste dagarna. För bara några dagar sedan kunde jag plocka rödklöver längs cykelvägen. De verkar lite desperata nu och bildar tvillingblommor och trillingblommor.

Höstfärgerna bleknar och löven blåser ner på marken.

Härom dagen gick jag förbi björkdungen och björkarna var nästan helt utan löv. Fast bilden blev så fin, så jag kommer måla av den.

På akvarellen i veckan skulle vi måla av ett foto på solnedgången över Ume älv. Det var älven, den långa Tegsbron, stadens silhuetter och mörka moln. Jag fick inte till det och blev väldigt frustrerad. Jag lär mig aldrig att jag inte behöver göra exakt som på bilden, utan kan faktiskt måla ganska fritt. Nu funderar jag om jag ska måla en ny målning här hemma, fixa till den gamla med pennor, eller bara strunta i det. Jag gillar ju inte att ge upp, så det blir kanske en ny.

Vi hade möte med bostadsrättsföreningen och det var så roligt att träffas på riktigt igen. Jag hade kokat kaffe och bjöd på finska Dominokex. Sen bad jag om hjälp att installera ett nytt lysrör ovanför diskbänken. Det var första gången jag behövde byta lysrör (efter 9 år) och jag klarade av att rycka loss det trasiga, och köpa ett nytt, men sen kunde jag inte få in det nya, så jag hade varit utan lampa ovanför diskbänken i tre veckor. En av killarna fick lägga sig på rygg över diskhon för att fixa röret, men han fick till det. Att det ska vara så krångligt.

I går var det vattengympa och nu får vi gå varje vecka. Det betyder att gruppen blir större och att det blir lite svårt att hålla avstånd i omklädningsrummet. En kvinna frågade rakt ut i luften om alla var vaccinerade och det var då ingen som sa nej. Vårdhälsan har varit och inspekterat och sagt att vi får vara 20 st i bassängen, men vi brukar inte vara fler än 13-14. I går kändes vattnet extra varmt och jag fick feeling och gav järnet. Det är så lustigt att jag orkar jogga med höga knän i vattnet och få upp pulsen… medan jag ideligen snavar på mattkanterna här hemma. I dag har jag fått betala för den glädjen… så är det när man har fibromyalgi och jag borde ta det lite lugnare. Men jag har bestämt att jag vill ha roligt på vattengympan och sedan får fredagarna blir soffliggardagar (vilodagar).

Nu har jag kommit i gång med stickandet igen. Johanna beställde ett par tunnare, enfärgade vantar att ha innan det blir riktigt kallt och vi bestämde färg både för henne och Ronja utifrån alla nystan jag har i garnkorgen. Men först ska jag sticka ett par till mig själv. Jag spontanköpte ett nystan  brunt garn med lite lyster, för det var samma färg som min täckkappa och jag har valt hönsnätsmönstret ur boken av Tantulltuss. Det andra garnet är lite mer gulgrönt än på bilden.

Sköt om er och var försiktiga<3