”De mest intressanta samtalen är som bekant de som förs på efterfesterna, när de närmaste hänger kvar – och det är nu det börjar, det är nu som vi ska förverkliga vad kultur behöver vara enligt Umeås egna drömmar. Kanske är den inte av den sort som sätter Umeå på kartan. Men av en sort som kan fortsätta lysa upp Umeå på vår inre karta som en rik plats att leva på.”

Så avslutar Sara Meidell en mycket välskriven och genomtänkt artikel i dagens Vk Dags att plocka upp Umeås egna drömmar om kultur, som sammanfattar och analyserar de åsikter som kommit fram under helgens invigningsyra. Läs den. Det var länge sedan jag läst något så bra.
http://www.vk.se/1109350/dags-att-plocka-upp-umeas-egna-drommar-om-kultur-2

Jag for ner på stan med min symaskin i dag. Lika bra att få den fixad på en gång. Man vet ju aldrig när jag får för mig att börja på det där lapptäcket.

På Rådhustorget hade man städat bort hela sameområdet, skottat upp snöplatån i en skitig hög och satt på värmeslingorna under gatorna. I helgen har man fått slira omkring på snö, i dag var det snö- och isfria gator. Det droppade från de fina isskulpturerna som btw skapats av konstnärer från Petrozovotsk och den gröna laserstrålen var borta.

På väg till symaskinsbutiken ligger Röda Korsets seconhandbutik och jag, min turgumma, gjorde ett riktigt fynd igen. Jag snavade över tröskeln in, fick tillbaka balansen, tittade upp och där hängde den. En till synes oanvänd vadderad vinterjacka från Gudrun Sjödén, en sådan som kostar över två tusen kronor. Jag provade den och den blev min för 500 kronor. Jag trodde först den var svart, men den är mycket mörkt blå. Svårt att få fram rätt färg på bild, men titta på den fina quiltningen med blommorna. Nu har jag en fin jacka för riktigt kalla dagar.

Nu ska jag titta på Fråga Doktorn och Dagny Karlsson, 101 år och flitig bloggare. Vilken förebild!

Ha en trevlig måndagskväll <3

P.S. Dagnys bloggadress: www.123minsida.se/Bojan 

I dag är det dagen efter. Jag hoppas ingen missförstod mig när jag skrev om ’kulturell baksmälla’ i förra inlägget. Jag menade att jag antar att de flesta är trötta efter gårdagens invigning.

Arrangörerna pustar förmodligen ut över att flera års planering gått enligt planerna. Isen höll och inga större missöden inträffade. Kronprinsessan, prins Daniel och lilla Estelle strövade omkring i centrum till mångas förtjusning. De inbjudna gästerna var säkert nöjda och imponerade, så även alla utländska journalister, som blev bjudna på både resan och uppehället.

Själv har jag varit trött i dag. Jag antar att gårdagens kämpiga bussturer och väntan i kylan har bidragit till det. Jag hade klätt mig ordentligt, så jag frös inte, men att stå och vänta är tröttsamt och jobbigt för ryggen. Dessutom förbrukade jag mycket energi till återhållen irritation.

Jag gick i alla fall ut på en kort promenad i det gråkalla vädret för att ta några bilder till dagens fototriss. Sen somnade jag på soffan och vaknade av att Per Morberg stökade i sitt kök.

Jag har varit inne på Vk.se och läst om gårdagens evenemang. Bland kommentarerna finns många kritiska röster. Den usla logistiken får förstås mycket kritik, men även själva invigningen. Även de som kom in på området såg dåligt och storbildskärmarna satt för lågt och visade dessutom inte alltid det som skedde på scenen. Det var för många tråkiga tal och allmänt rörigt. De som väntade på den utlovade eldshowen fick vänta till de sista 15 minuterna.

Den största kritiken riktas dock mot det dominerande samiska inslaget. Var fanns Umeå, frågar många? Var fanns Umeås egen kultur?
Har man följt med i rapporteringarna, så har man inte kunnat undgå att förstå att det skulle bli så här. Redan när Umeå ansökte om att bli Kulturhuvudstadsår, skrev man att man under året skulle följa de åtta samiska årstiderna och göra den samiska kulturen känd i Europa. Att invigningsshowen skulle bli som den blev, har inte varit någon hemlighet. Jag har vid några tillfällen försökt ta upp det här att man eventuellt kan uppfatta det som att man ’utnyttjar’ en minoritetskultur som något exotiskt, men blivit nertystad utan diskussion. Jag förstår att det är en känslig fråga.

Nu är det som det är och vi har inlett firandet av gidádálvve – vårvintern. Dálvve är samma ord som finskans ’talvi’ – vinter. Jag kan faktiskt lite samiska. Jag läste en kurs på universitet när jag läste finska. Jag kan säga några fraser på Kautokeinodialekten. Vi hade en muntlig tentamen och jag minns att jag fick mycket beröm för mitt uttal när jag läste en text. Det berodde nog på att jag kan finska.

Här kommer några fler bilder från i går. Över Rådhustorget hängde en stor krona gjord av renhorn.

Fina blå skuggor blev det av både kronan och fotografen.

Björkarna i esplanaden var fint upplysta. 

Kolla vilket björkögonpar jag träffade på.

God natt mina vänner <3

Jag skrev ‘Åter till avsändaren’ på kuvertet och la den oöppnade försändelsen på brevlådan. I den fanns vykort och inbetalningskort från Mun- och Fotmålarnas förening. De skickar en hel bunt mycket fina kort, som man får göra vad man vill med. Man kan behålla korten, använda dem, kasta dem och betala en summa via inbetalningskortet om man vill.

Jag är väldigt kluven inför det här. Korten är mycket fina och konstnärerna otroligt duktiga, men jag vill inte tvingas att betala för varor jag inte beställt. Jag kan inte bara tacka och ta emot och allra minst kasta så fina kort och jag vägrar att få dåligt samvete för att jag inte vill betala.

Om jag var rik skulle jag gärna ge många bidrag. Nu är min ekonomi begränsad och då vill jag själv välja vilka som ska få mitt stöd. Jag måste prioritera. Jag har valt organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och barns välfärd, som jag har jag stöttat i många år.

Jag undrar hur mycket det kostar att skicka ut dessa fina kort? Varför kan inte Mun- och Fotmålarna skicka ut en informationskatalog i stället? Det måste väl ändå bli billigare och då kunde man beställa det man vill ha.

På torsdag ska det visst snöa, så dagens höstbild är troligtvis en av de sista. Ballerinan är trött och har dansat sin sista dans.

Ha en fin tisdagskväll <3