Läste en ledare skriven av Markus Uvell i GP. En före detta moderat som bytt fot avseende invandringspolitiken på senare år. Han lyfter bland annat följande:

”Jag har vänner som varit aktiva i Sverigedemokraterna sedan 1990-talet. De har betalat ett mycket högt pris för sitt politiska engagemang, blivit bespottade, trakasserade och misshandlade för åsikter som idag är närmast mainstream. Ändå har jag aldrig övervägt att be dem om ursäkt för att jag tidigare hade en annan syn på invandringspolitik än idag.

Varför inte? Helt enkelt därför att jag aldrig deltagit i den kör som hånat och smutskastat dem.”

I den här artikeln avslutar han emellertid med följande ord:

Så nej, vi som ändrat åsikt om svensk invandringspolitik de senaste åren är inte skyldiga en ursäkt för detta. Vi hade fel, nu vet vi bättre. Gott så. Men vi är skyldiga alla politiska motståndare respekt och ett vuxet bemötande. Och på den punkten finns tyvärr fortfarande en hel del kvar att önska.

Någon enskild ursäkt för att blivit bemött illa är knappast något – i vart fall – jag önskar.

Personligen efterfrågar jag någon slags sans i sakfrågorna även i Regionalt, där övriga partier fortfarande syns vara överens om att befolkningsökning fortfarande är ett självändamål ännu. Även om partiers motsvarigheter på riksnivå byter fot så behöver även partierna i regionen rannsaka sig själva i sakfrågorna.

Ska väl tillägga att avseende fotbytet på riksnivå så har övriga partier fortfarande mycket att visa. Även om man dammar av gamla SD-förslag idag – så behövs absolut mer resoluta åtgärder.