Jag kunde inte låta bli att läsa krönikan i folkbladet som behandlar just självförsörjningsgraden i Sverige.

Som jag förstår krönikören delar hon min ambition. Att vi behöver stärka självförsörjningsgraden av livsmedel.
Men. Det kräver förstås att vi har bönder.
1988 hade Sverige en självförsörjningsgrad på 110% inom mejeri, endast 70% nu!

Det finns förstås en rad förklaringar till varför det har blivit ett problem. Men det finns också saker vi måste göra något åt beroende på övriga partiers tendens att godhetssignalera istället för att planera.
Bränslepriserna går upp på grund av godhetssignalering, elproduktionen är såpass illa styrd från regeringshåll.
På regional nivå har man valt att vikta ekologiskt tillsammans med närproduktion vid upphandling – vilket leder till att mer ekologiskt importeras.

Notera att mer importer leder till längre transporter.

Folkbladet är, som ni känner till, en socialdemokratisk tidning. Istället för att rikta kritik där den är mest rimlig, så tycks fokus ligga på koloniallotter istället för att reda ut de problemen för bönderna som övriga partier orsakat.

Koloniallotter och privata trädgårdar kan förvisso öka produktionen i en mindre omfattning. En uppsats om detta för malmöregionen finns att läsa här(men notera att bördighetsklasserna skiljer sig väsentligen mellan Skåne och Västerbotten.). Men utan stordrift, utan logistikkedjor, hur mycket kan nå ut till konsument?

Skulle inte kalla mig själv särskilt hortokulturellt bevandrad, men odlar faktiskt en del grönsaker under sommarhalvåret. Men är på intressenivå. När jag får exempelvis en spetspaprika eller en chilifrukt till övers så ger jag gärna bort den till en person som är intresserad, men oftare än inte så blir det till svinn.

Självklart är produktionen av dessa inte särskilt billig, eller miljövänlig. Det görs inte i sådan skala att man uppnår stordriftsfördelar. Men det är ett trevligt intresse att ha.

Vill också tillägga att svensk djurskyddslagstiftning är långtgående. Ifall man på allvar vill ha en hänsynsfull djurhållning så är det viktigt att bevara den svenska. Märk väl att vår självförsörjning av nöt gått från 90% 1988 till nu endast 56%.

Nåväl. Ifall man vill stärka självförsörjningsgraden på riktigt – så kräver det ordentliga satsningar och omprioriteringar. Vi behöver prioritera Sveriges bönder!