Vilken nostalgi!

Av , , 10 kommentarer 33

På en Loppis ute på landsbygden hittade jag denna obrutna förpackning med silfilter. Vilken nostalgi!Som genom ett trollslag är jag tillbaka i lagårn i Vindelgransele. Jag står på den där golvplankan som vickade lite och ser på när mamma i sin ladugårdsrock och med hilkan över håret står och häller den skummande spenvarma mjölken i den därför avsedda silinsatsen. Den är placerad på den zinkfärgade mjölkkrukan. I botten där så ligger silfiltret som består av ett cirkelrunt tunt vaddskikt.

När all mjölk har passerat filtet sitter Kisse glupskt och slickar sig om munnen i väntan på det porösa mjölkdroppande filtet. I ett par munsbitar så är det slukat. Så här i efterskott kan jag undra hur matsmältningen i kattmagen klarade av denna delikatess, men mig veterligt mådde katterna prima ända till den dag de fick smaka på Gyttorps special bakom gödningskasen.

Sedan följde Kisse lojalt med på den sedvanliga Via Dolorosa mot Mjölkbäcken och försökte oupphörligt trassla in sig mellan fötterna på bäraren av den tunga mjölkkrukan. Det var tider det!

Barndomsminnen: Bondromantik och skåningar

Av , , 4 kommentarer 42

Kärlekskrankt namndagsbarn

Av , , Bli först att kommentera 33

Har en kärlekskrank hund som vill uppsöka sitt hjärtas dam samt har ett tvättberg att vika.  Han försöker beveka mig med sina fina hundögon och små hjärtskärande gnyenden. Vis av erfarenhet blir det hela bara värre om han får sniffa i hennes feromonspår så vi ägnar oss åt avledande verksamhet så gott det går. Ikväll visade sig älgen för första gången i år. Det är så häftigt när naturen bjuder på små storslagna överraskningar

 

 

Den sakta maken….

Av , , Bli först att kommentera 30

Lite nu och då hör jag en liten röst i mitt huvud som säjer: Det var bättre förr!


Idag var den där igen och nu gällde det väderrapporter. I vädersajten yr.no kan man följa vädret timme för timme de närmaste dygnen i flugpricken Sandviken. På tv kan vi dygnet runt från andra sidan jordklotet se hotande orkaner växa sig stora och hotfulla, och följa deras eventuella framfart när/om de kommer in över land i fjärran länder. Minsta skälvning i jordskorpan är känd överallt och vi vet snödjupet i minsta håla. Sandstormar och skyfall världen över kan följas från vardagsrummets soffdjup. Förvisso kan det tyckas fantastiskt med teknikens under, men ibland kan jag sakna frånvaron av tv:n.

Den "sakta maken" saknar ni inte den ibland? Oskuldens tid…

På arbetsbänken i köket hemma i byn stod den lilla transistorradion. Sjörapporten sändes. Fladen grund, och vattenståndet i Ratan blev obegripliga men trygga mantran som återupprepades dag efter dag. Genom köksfönstret såg man allt det väder man behövde och åskilen drog oftast in från sydväst.

Regnbågen sågs oftast mellan Middagsberget och skolan, och västavere och östan var ganska beskedliga. Lapphandskarna föll från himlen och rakt ned, och om det någon enstaka gång kom hagel, så var det en spännande överraskning. På Domeijs lanthandel fanns allt det utbud en människa kunde behöva, och man kunde vänta i veckor på ett efterlängtat brev. Det man eventuellt behövde oroa sig för fanns inom synhåll, under den lilla kupolen som sträckte sig från öst till väst, från norr till söder. Jordgloben stod i fönstret hos morfars och spred sitt blåa lampljus. Ord som ozonskikt, försurning, växthuseffekt och miljöhot var inte uppfunna ännu.

…..Visserligen stod hormoslyrdunken i garaget och över trädtopparna strösslade besprutningsflygplanen sitt DDT. Kreosoten och arseniken doftade ljuvligt från telefonstolpshögen ovanför vägen, och på bränngropen fanns det fullt med spännande saker och burkar som senare schaktades över. Men det hade vi ingen aaaning om då…….
 

Jippi!! Plusgrader!!!

Av , , Bli först att kommentera 32

Svinkalla nordvästliga vindar isar genom märg och ben. Under stundom skiner solen gult och grannt. Värmen vill dock inte komma tillbaka. Imorgon utlovas 5!! grader….i slutet av juni.  Man får helt enkelt pälsa på sig och glädjas över andra små ting. Till exempel över rosbusken jag fick av mor förra året, som nu skickar ut små gröna kvistar. Det är strongt!! När man hundpromenerar längs Silvervägen kan man också få se små blomstrande skönheter, som Fjällsippan och hennes kompisar.

 

 

Barndomsminnen: Simskola i vårflod

Av , , 2 kommentarer 35

Drar mig till minnes mina allra första skälvande försök att trotsa sjunkkraften i den svinkalla flottningsleden Vindelälven under försommarens vårflod.

Någon gång i början av sommarlovet var det dags: Simskola. Anslaget med svarta bokstäver mot vit botten var uppsatt med vita häftstift på den aprikosfärgade eterniten som pryder den numera nedlagda lanthandeln i Vindelgransele. Affären, bensinmacken och posten – allt fanns på samma gård och utgjorde den lilla byns centrum.
 
Där satt man på broräcket efter skolan och suktade efter godis och kärlek, åtminstone ett ögonkast från någon av de lätt räknade killarna i byn. Egentligen kan man kan sammanfatta dom med ett enda namn – Dan Ö – länge föremålet för min obesvarade barndomskärlek.
 
 
Givetvis anmälde man sig till simskolan på Lappvallheden som var byns badstrand dit man cyklade. Simskolan genomfördes årligen trots att det ännu var försommar, högvatten och flottningen pågick.
 
 
Ryktet gick strax efter skolavslutningen att det var ”kokhett däre Skolavan”. Fröken Ingeborg hade dock inpräntat i oss bondepraktikans regel – att man inte fick gå barfota innan Kabblekan hade blommat. Nu var det dock inte så att Kabblekor växte alltför tätt i byn så man fick helt enkelt chansa.
 

 
Det var mangrann uppslutning av byns alla barn vid Lappvallhedens badplats. Alla hade vi medhavda påsar med essenssaft i glas eller sirapsflaska, limpsmörgås med prickig korv, ost eller bulle. I min påse låg även den ärvda baddräkten tillverkad av ett extremt segtorkade materiel och en handduk.
 
 
Simlärarinnan Wilhelmsson utrustade alla oss bleksiktiga magra ungar med otympliga korkbälten och vi fick öva enträget på bentagen bland brämsar, barr och timmerkusar i den ljusa sanden. Vattentemperaturen kunde ligga runt 14 grader och det var med underlivet som insats som man dödsföraktande doppade sig efter lång och gruvsam tvekan: Ett två tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det!
 
I samma ögonblick som man bröt vattenytan isades blodet och krampen lurade bakom bryggkanten. Den andra sommaren lyckades jag ta simmärket Grodan, som innebar att man klarat 25m bröstsim i kraftig medström bland timmerstockarna och vårfloden. Jag minns än de blårutiga benen och hackande tänderna när man försökte byta om, hoppandes på ett ben, noggrannt inlindad i handduken.
 
 
Detta kanske kan förklara varför jag fick mitt egentliga simgenombrott först vid 14 års ålder, och då på det exklusiva badhuset i Malå. Nu däremot, skulle det nog krävas både mycket och hårt jobb för en händig karl att lyckas dränka mig, då jag under åren har begåvats med mycket flytkraft och värmande underhudsfett.

. Kabblekan blommar – nu får man gå barfota!

 

Ruvningsdax

Av , , 2 kommentarer 35

Just nu – kl 09.35 – denna fina junimorgon uppenbarar sig så en av dessa ytterst sällsynta stunder när jag faktiskt skulle ha möjlighet att sätta mig med pennan och mitt tomma  block på en inspirerande plats och låta mina ackumulerade ideer och fantasifoster ta plats på papperet. 

 Inser att det i mitt huvud – trots sommarlovstider- ser ut och låter som i en yster skolklass med 36  sjundeklassare. Alla ord och tankar fnittrar, armbågas , viftar med armen – jag, jag, jag, och pratar så fort att man knapp hör vad de säjer. De har väntat så länge på att få komma ut och sättas på pränt att de blivit otåliga, hungriga och nästan tappat tråden och lessnat. Syret var på väg att ta slut och enda cirkulationen blir när man släpper ut lite torftiga nedhafsade blogginlägg och släpper in en och annan luftbubbla.

Jag skulle vilja sortera lite bland tankar och ideer. Inte enbart skriva rakt upp och ned det som faller mig på läppen i ett hafsigt  tvåminuters blogginlägg.  Återta lite av känslan i skrivandet som jag hade när jag "bara" hade ett vanligt heltidsjobb, att kunna avsätta en timme på kvällen istället för att se på TV och låta tankarna växa till sig. Det är svårt här, när man faktiskt  bor på jobbet och jobbet ständigt påminner om allt som borde göras eller redan ha gjorts. Naturen ser vi mest genom fönstret – från "jobbet".

Nu gör jag slag i saken – Tar med mig en kaffetår, penna och skissblock för ideér och sätter mig och har en enmans "spånskiva" med mig själv i solskensrummet. R är borta och L sover på bron.

Flottarkärlek. Barndomsminnen om en forsrännare

Av , , 6 kommentarer 37

Min pappa kunde ränna den svåra Djupselforsen i en liten likstammig forsbåt. Jag var omåttligt stolt över detta. Ni som har sett utställningen på Vindelns hotell har kanske lagt märke till en stor svartvit förstoring av två män och en båt i en fors. Där har ni honom min, stora lilla pappa Alvar Hedman tillsammans med en annan Vindelgranselbo, Oskar Borgström.

Pappa var ganska kort i rocken, ett litet kompakt muskelpaket som inte riktigt nådde upp till fri sikt i vindrutan på den grå Volvo Duetten. Han såg världen genom glipan i ratten och fick hela tiden sitta och tänja på sig, vilket kunde se en aning komiskt ut. Det fick ibland barnen som han hämtade upp på rutten till söndagsskolan att fnissa lite. Men han var stark, arbetsvillig och hyfsat ”tjurut” alltså enträgen och envis. Man kan ana vart generna kommer ifrån i somligt….
 
När han inte var skogsarbetare eller bonde med hemmansägarens alla vedermödor, deltog han i flottningen i bygdens vackra livsnerv Vindelälven. Detta slingrande blå band som ger bygden sin karaktär och skönhet, ger liv, fiske, frilufts och skoterliv.
 
Det var en alldeles speciell stämning runt flottningen, en otålig väntan i luften när flottarna började närma sig. Mina äldre systrars ögon fick en speciell lyster och nog var deras kinder lite extra rosiga.
 
Gammal som ung passade på att göra utflykter till rastplatserna längs älven dessa svala försommarkvällar medan sälgen ännu savade och man av en lagom tjock avskuren gren kunde göra visselpipor. De allra första vemodiga gökropen kunde ofta höras  där man som åskådare stod i spänd förväntan.
 
Jag kan än idag förnimma doften av tjärved från eldstäderna. Lukten av fura, kåda och bark från det våta färska timret – skatten från Lapplands skogar. Rädslan för timmerkusarna. Över nejden vilade en air av testosteron när flottarna, dessa seniga starka bygdens söner passerade framför oss. De var djärva där de hoppade från stock till stock med sina båtshakar iförda sina lårhöga gummistövlar.
 
Man hörde hetsiga rop och koncentrationen var distinkt. Flottarnas snabba manövrar för att undvika bråtar och så den riskabla forsränningen skapade en kännbar spänning i luften. Nuet vibrerade i denna fascinerande hantering.
 
Hela älvens yta var täckt av gyllene timmer som liksom tycktes leva sitt eget liv. Någonstans mitt i allt detta fanns min Pappa och någon gång kunde jag urskilja hans silhuett i en avlägsen båt.
 
Ett naivt lite sentimentalt och flyktigt hopp om romantik eller i brist på detta – ett hastigt ögonkast från någon dessa ynglingar smittade av sig från mina äldre systrar till mitt lilla småflickshjärta. Å andra sidan vurmade jag visst för äldre män redan då eftersom jag redan vid 4 års ålder var kär i slaktaren Göte Lif med motiveringen: Han är sä snygg när han skär te fläske!!
 
På några timmar var allting över. Vattenytan speglades mörk blank och tom. Någon enda slända dansade över vattenytan.Slingorna av ljusblå rök från de falnande eldarna skingrades. Man plockade ihop sin fikakorg, plåtburkarna med nattkorv och slotts senap, sina saftflaskor och skogskaffepannor och rutiga bilplädar och återvände sakta hemåt. Endast gökens rop intensifierades i den unga trolska och lite fuktiga juninatten. Längtans ljuva tid. Så minns jag flottningen.

På återseende!

Av , , Bli först att kommentera 23

Måndagsmorgon i solskensrummet denna halvmulna men vackra dag.  Kaffetår tillsammans med Åsa och Tomas som nu beger sig vidare norrut på nya äventyr. Vi är glada att Sandviken och fjällvärlden här bjudit dem på vackert väder. Välkomna tillbaka säjer vi, vinkar farväl och dyker ner i pappershögarna igen. Ni ser väl det stora rödingvaket ute på sjön!!! Vart tror ni att jag egentligen vill vara.nu?? Rätt gissat – i en båt på sjön. Få se om det hinns med en stund idag.

Scrobble

Av , , Bli först att kommentera 24

Just hemkommen efter en mycket god middag hos vännen Åsa Åberg från Umeå/Vännäs och hennes Tomas som glatt oss med en visit. Sandviken och fjällvärlden visade sig från sin bästa sida och de har använt tiden väl till att se sig om i omgivningarna. Ännu en sommarkväll på soldäcket igår i glada vänners lag, och så ikväll fick vi "gå bort" på middag till dem i 9:an. Så gott och lyxigt. Fick stifta bekantskap med en ny dessert – Scrobble med mandelkräm – en sanslöst god pajliknande efterrätt på bl a jordgubbar, rabarber i ett degskal. Till detta en underbart krämig mandelsås med en aning amaretto i.  Bäst av allt var dock sällskapet. Ska försöka förvalta de fina plantor och buskar jag fått till min "vänrabatt i helgen" Stenpartiväxter och syrener hittills. Så kul!