Förr än vi anar…..

Av , , 3 kommentarer 32

P1270102

Tvära kast i klimatet här. Från att ena sekunden bjuda på nästan stilla sommartemperaturer så drar plötsligt rådimman in vinden vänder och det blir isande rått och kallt. Det kännas som att höstfärgerna kommer att blekna snabbt nu. Endera dagen lär vi få den första frosten och sedan kan det gå snabbt. Det är inte utan att man börjar fundera så smått på isfisket och alla dess fröjder. Förr än vi anar så är vi där.

Den optimala arenan

Av , , Bli först att kommentera 43

P1260317

Steg upp före gryningen för att fånga tystnaden inför dagens larm.

En eld, ett ljus, en filt och stillhet. Den optimala arenan där nysprungna tankar föds och vågar sig fram.

Jag öppnar mina sinnen för ögonblicket och absorberar gryningens färger på dagens oskrivna blad. De milda ogripbara färgerna som förtröstansfullt sveper själen i skyddande lindor. Hoppets färger.

En ny dag är oss given med alla dess möjligheter. Ur gryningen vaknar fjällnaturen i all sin storslagenhet.
Och förr än man anar är ögonblicket över. Dagsljusets skarpa konturer och ljud tränger sig på.

Men rustad för livet kan jag resa mig och gå stärkt in i den nya dagen.

Den blomstertid …..

Av , , Bli först att kommentera 35

ringblomm

Idag blåser isande vindar över fjäll och sjö, Snickarna fryser om händerna och  man kan se det första pudret på de högsta fjälltopparna. Inne är det varmt och gott. Jobbar med dagens varuleveranser och utspisar jobbarna som sakta men säkert gör det nya servicehuset. På bordet lyser en härlig bukett vi fått av vänner. De påminner mig om mammas ringblommor som alltid lyste upp höstrabatten. För övrigt är det hög tid att rensa bort sommarblommorna, för även om det inte varit någon frostnatt ännu så är det bara en tidsfråga. Nya tider stundar.

Uppbrott

Av , , Bli först att kommentera 32

mjolk

Idag har en tunn nästan osynlig hinna av dis legat som en mjölkdoft över ett spegelblankt höstlandskap här i fjällen. En tydlig föraning av uppbrott och sorti anas i den tunna luften.

Det känns bråttom nu. Lommarna ropar till samling och avfärd. Bråttom att hinna fånga färgprakten, tanka själen med färg och liv innan mörker och kyla tar över scenen.

För om man tittar riktigt noga så ser man att löven faller. Till och med vattenytan var fylld av små gula båtar på väg till tidens hav.

Som med livet, där dagarna går ifrån oss människor. Fånga färgerna i ditt liv min vän. Här och nu, innan vintern kommer.

Musikanten vår

Av , , Bli först att kommentera 24

Då och då får jag fina små hälsningar i form av brev, torkad svamp, böcker eller kort. Det är alltid lika roligt och värmande. Här i vykortet har fågellivet har lugnat sig. Flugsnapparen har dragit söderut.Endast sädesärlornas ungar har träningsläger på altanen och lommen skrider fram och klyver vattenyran. Den skriar vemodigt. Dags att ladda fågelautomaterna med frön och annat gott till våra små vänner nu inför den kalla årstiden. Denna fina dikt om våra små vänner skriven av Hjalmar Gullberg, skickade min fina vän Kerstin för något år sedan.

 

”Jag drömmer att jag är en holk
för starar, blott ett fågelbo
som intresserar husets folk
när våren börjar gro.

Nu är det höst och jag är tom,
men då en gång min hyresgäst
kom hit, var jag en helgedom
som pryddes till en fest.

Det var min föresats att här
behålla honom länge kvar.
Men han får aldrig vilan kär.
Han kommer och han far

Bort över obekanta hav
mot länder, som jag aldrig får
en gång en aning om, begav
sig musikanten Vår.”

 

Hjalmar Gullberg

De gammaldags väggorden

Av , , Bli först att kommentera 24

bonad

Dags för förmiddagsfika. Sardiner på fröknäcke… Och med ens är jag förflyttad tillbaka i tiden. Apropå bilder och minnen. Plötsligt befinner jag mig i min f.d svärmors kök där mitt första möte med sardinerna ägde rum, för drygt 40 år sedan. Då på delikatessbröd och som ett tillbehör till söndagssteken.

När jag ändå har Eina i minnet ser jag fram för mig en av de bonader hon broderade till vårt hem. Inte just den på bilden, en mycket finare, men med samma text: Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta. Aktuella intill denna dag. Ett exempel på den gamla ”långsamma” tidens väggord. De som nu i svart eller vit plast finns vart än du ser. Köps för en spottstyver och byts snabbt ut mot något modernare.

De gamla ”väggorden” var handbroderade och broderi var just en av Einas intressen. Bonaderna var gammeltidens vardagsalternativ till dagens livscoacher. Något man såg när man passerade köket på väg ut i arbetet igen, i vardagen på hemmaplan. Tänkvärda, påminnande, stärkande eller uppmanande. De väcker minnen och känslor. På gott och ont.

Om du lyssnar riktigt noga så kanske du hör köksklockans slag. Riktiga slag. Bing bång. Känner stramaljens rutmönster under dina fingrar, anar mormors parfym, eller plockar ett skott från de prunkande pelargonerna.

Eller du kanske bestämmer dig för att just idag skriva ett alldeles verkligt pappersbrev till någon. Ett kort eller en hälsning till någon från förr, nu eller kommande dagar.

Högsta vinsten!

Av , , Bli först att kommentera 30

Jag står på balkongen och borrar in näsan i den torra rena tvätten som är full med frisk östanvind och ljuvlighet. Lungorna fylls med ren fjälluft och hjärtat fylls av tacksamhet. Doften är mäktig och obefintlig på en och samma gång. Den doftar allt och inget. Tänk bara en sån sak – att ha rena kläder, rent vatten och en säng att sova i.

Jag lyfter blicken och tittar ut över vykortet. Höstfärgerna glöder. Det är så vackert att ögat tåras. Tystnaden är stor och trygg. Inga bombkrevader eller sirener hörs. Det enda som är oroligt är sjön där de klarblå vågorna kivas lite med varandra i östanvinden och några sista sommarfåglar stressar lite med flygträningen inför avresan. Jag behöver inte ge mig ut i en båt om jag inte vill. Och ingen orkan ödelägger livet.

Jag tittar ner på mina fötter. De är hela och lugna. De behöver inte fly, och bära mig och min packning. Jag har skor på mina fötter och mitt trygga hem är bara en tröskel bort. Hur lyckligt lottad är jag inte?!

Jag tänker på mina barn. På mina nära och kära. Även om avstånd skiljer oss åt så vet jag att de lever, att de har det bra och att avstånd är bara ett ord.

Fram med trollen!!

Av , , Bli först att kommentera 27

hohoar

Inatt hördes genom sovrumsfönstret ett hjärtskärande fågelskrik så det isades i märgen. Jag antar att det är hökugglan som är i farten och har råttkalas nattetid. Om natten blir skuggorna mörkare, ljuden märkliga och dimman tung. Natten bäddar för fantasifoster, antaganden och dunkla tankar.

Jag är en människa som älskar ljuset – både när det gäller  årstidernas växlingar som när det gäller livet – mentala troll, skitsnack och tunga ryggsäckar.  Fram med allt i ljuset bara! Packa upp stuva om och rensa luften. Det är min melodi!

Höstminnen

Av , , Bli först att kommentera 33

Det är höst i detta mitt barndomsminne. Slakten är klar och spisen går het på alla fyra plattorna – i dagarna tre. Pölsan, den lena och underbara, puttrar på storplattan intill den gigantiska kitteln med mustig köttsoppa. Däri trängs märgbenen och klimpen tillsammans med rovor, morötter, mangold, lök och mandelpotatis från trädgårdslandet bakom garaget. På ytan dansar de blanka flottringarna i olika storlekar. Jag får äran att skumma buljongen.

Min lilla högerarm är trött efter köttkvarnsvevningen /stoppandet i assistentkvarnen. Ur de små hålen kryllar meter efter meter av röd lysande fin färs, ibland lite spräcklig av fett och när det kör ihop sig stoppar man i en husmans för att rensa rören. Köttstycken läggs i påsar för infrysning. Jag ser min syster Sonias vackra handstil på ett köttpaket märkt ”Farfars fransyska” och hör våra muntra skratt när vi inser det tvetydiga i formuleringen.

Man tänker knappt längre på att köttet nyss var en levande oxe i ladugården eller en älg i skogens bryn. Lantlivets naturliga cykel är sådan till sin natur. Höstannan är en sensuell historia. Känslan av den lena lite slippriga och mjuka levern som skall paketeras, eller att stoppa ned båda händerna i den mörkröda ljumma rödbetsgrytan och skala betorna med händerna. Riktigt gishigt och härligt.

Runt bordet samlas hela familjen. Vi är många. Farfar och farmor är med. Mamma är på benen mest hela tiden – ständigt serverande. Hon har sitt vitröda förkläde med svarta ränder och en liten rundad volangkant runt. Hennes midjelånga svarta hår sitter som vanligt i en flätad knut i nacken. Det ångar från spisen och luktar gemenskap.

Då upplevde jag henne som ganska gammal. Jag inser nu att hon bör ha varit ca 45 år vid tiden för detta minne. Min lilla starka mamma. Ingen diskmaskin och alla dessa hungriga munnar att mätta, och med svärmor och svärfar i huset bredvid att serva. Vad duktig du var som orkade, fast jag vet att du hade inte något val – det var bara att ro båten iland.

Jag minns ljudet av de knackande märgbenen mot vår barndoms porslin. Känslan av att fiskande stoppa in den opropertionerligt stora bordskniven i benet och triumfen i nappet – när märgen dansade ut på tallriken. Klimpen den ljuva och spänstiga. Knäckebröd med smör, hemmjölk och så de slurpande ljuden när alla gick in för ätandet med liv och lust. Gemenskapen, tryggheten och värmen i min barndomskök.  Det tillfredsställande resultatet av det gemensamma arbetet med höstslakten. Och bakom allt – pappa, och lilla mor Marianne.

Min egen köttsoppa kan aldrig toppa denna, men med minnenas kryddburk till hands kan man nog till och med koka en god soppa på en näve spik och en smula kärlek.

Den lilla källan

Av , , Bli först att kommentera 26

källan

Jag kom där gående bland bergen.Våra blickar möttes och jag blev stående blick stilla, helt tagen och betagen av djupet jag såg. Av skärpan, stillheten och tålamodet i den lilla källans öga. Förstod att här finns oändlig tid, visdom och läkedom.

Tidens brus tystnade. Och jag inväntade fridfullheten och kände mig sedd, älskad och ett med det lilla i det stora eviga.