Bugg och röding i en osalig mix

Av , , 2 kommentarer 41

P1130139

 

Tänder levande ljus för första gången i höst. Avslutar kvällen med en bild av ljusen och av kvällens gäster Kerstin och Ulf som står där längst ute på piren och fiskar. I magen ligger kvällens middag – röding med färskpotatis och citronsås samt varm hjortronsylt och glass. Gårdagsälgen grillade gästerna – med bravur. Men mest kommer vi att minnas den trevliga stämningen och alla trevliga samtal och några gamla musikaliska örhängen från vår gemensamma musikhistoria. Att kvällen skulle avslutas med spontanbugg till mina hemsnickrade musikaliska alster var otippat men kul.  Vi önskar dem varmt välkomna tillbaka hit till oss i vykortet.

P1130135

Dimhöljda bergen

Av , , 6 kommentarer 48

DSC_1773DSC_1785DSC_1794

När man tittar ut genom fönstret idag är det svårt att tro att gårkvällen var så här underbart ljuvlig. Färgerna förändrades såhär inom loppet av en timme. Idag hänger molnen lågt och  fuktar hårbotten. Regnet öser ner och min efterlängtade  lediga halvdag kommer inte att spenderas på sjön som tänkt. Det blir nog att ta tag i sånt som hopat sig och släpat efter här inne. Som s t ä d n i n g  till exempel. Mycket behövligt!

 

Väderspänningar i vykortet

Av , , Bli först att kommentera 43

jgaa

Några nära och kära har skrivit små omtänksamma rader och undrar hur det går för mig/oss, om vi mår bra och så. Idag har den kvävande värmen gett med sig något och en svalare frisk sunnanvind sveper in över vykortet och svalkar såväl klimakterietanter som gubblurkar. Det gör gott för både humör och ork. Så som synes är huvudet upp och fötterna ner på oss båda. Ha en fortsatt fin sommar allesammans.

rrrrr

 

Nytankad!

Av , , 4 kommentarer 46

Just hemkommen från en härlig båttur tillsammans med gubbe hund och spö. Den lilla älven som rinner ner i sjön bjuder alltid på vindlande och vackra vyer. Har man tur kan man få sig en fin fisk eller få syn på älg eller bäver. Ikväll gick kameran varm kan jag lova. Själv tröttnar jag visst aldrig på dessa vackra motiv och på naturens variationsrikedom. Man kommer hem  nytankad med kraft och full av vördnad,P1130052P1130056P1130063P1130071P1130078P1130081P1130084P1130112P1130121P1130123

Som fallen från skyarna

Av , , 4 kommentarer 62

flugsIdag damp det ner från skyn – stuggrannar från Gautosjö. Så läckert att snabbt kunna förflytta sig med eget plan. Om man har nerver till det förstås:) R blev omedelbart sugen på att sätta igång och meka med sin flygande gummibåt. Jag förstår honom, men har som ni vet förstås mycket blandade känslor inför den farkosten. På något sätt känns grävmaskinen som en mycket mer jordnära hobby där man på sin höjd kan vricka foten vid nedhoppandet eller i värsta fall braka genom jordskorpan på Kinasidan.

flygarn

Kvällen i bilder

Av , , 4 kommentarer 85

Dagen har varit varm, ljuvlig och lämnat kroppen genomvarm ända tills ikväll när vi återvände med båten hem efter en kvällsutflykt med min gamla arbetskamrat Gun och hennes Tomas. Då först smög kylan på när vi avslutade kvällen med en älgspaning. Efter stängning körde vi ett par uddar bort bara, där kvällssolen målade sitt guld över den bedövande vackra naturen och över folk och fä. Fäandet stod Leo och myggen för. Man behöver inte åka långt för att vykortet ska te sig helt annorlunda. En torr skogsbacke, lite smått och gott i fikakorgen, några goda samtalsämnen och livet känns ganska fint. Vad mer kan en människa begära av livet.utfluutflykP1130035P1130025P1130036P1130037utfl

Fjällvandring

Av , , 10 kommentarer 53

P1120866P1120933P1120811P1120829P1120978P1120889

Hemma igen efter en underbar dag på fjället. Vi gick upp till brudslöjan och det var helt magiskt underbart. Fullt så underbart kommer morgondagens träningsvärk i bakbenen inte att vara.

Guldställen

Av , , 2 kommentarer 53

 

När man som vi flyttar  långt bort till okända trakter, blir det en riktig utmaning att lära sig och bekanta sig med alla nya ”ställen”. Det sägs att ju äldre man blir, desto klurigare är det att lära sig nya ställen, men vi kände oss ändå fulla av nyfikenhet och tillförsikt  när vi styrde kosan hit till den plats som just nu är vårt ställe på jorden. Alla har vi våra ”ställen”.

 

Av alla ställen som jag skulle vilja skriva om, är förstås mammas mage det mest optimala ”stället” i dessa ”compakt living-tider”. Allt du behöver finns på en liten yta: Någon försörjer dig, det är också varmt och ombonat. Inget är väl vackrare än en gravid kvinnas mage.  Just nu är det min fina dotter Sandra som ståtar med det där speciella skimret som omger oss kvinnor när vi är  ”på det viset”.

 

De ställen där man som barn lekt, i hemmet, närområdet, kvarteret, byn eller stadsdelen, ställen där man känner igen sig, där man kan varje sten, tuva och dörr – där finns också tryggheten och känslan av sammanhang. Själv har jag aldrig riktigt hittat samma känsla för nya ”ställen”  efter barndomen, men har ändå alltid trivts och funnit mig väl tillrätta där jag bott.

 

Om det har med lokalsinne (brist på), lathet, rädsla eller inskränkthet vet jag inte, men faktum är ändå detta att inga ställen kan toppa de som i Vindelgransele, i min barndoms geografi, begränsades av Kronbygga, Hägna (bara upp till Tant Åska – det stora flyttblocket) Flakaberget (men bara halva), lanthandeln Domeijs, skolan på holmen och kapellet.

 

Så långt som till Sörsidan, skulle jag aldrig ha dristat mig till att fara själv. Elljusspåret var också lite för långt och främmande för att färdas på egen hand. Det mesta i mitt lilla liv skedde inom en radie på 200m från barndomshemmet. Lite otriven, och ganska mörkrädd var jag, men i sällskap med en kompis eller syskon blev man genast djärvare.

 

Från älvssidan i båten nedströms drogs gränsen vid Flakabäreörn, snett över mot kapellet. Uppströms var det Björkfallet, Hea och Selins strand som avgränsade. Lillån på baksidan Holmen var främmande territorium. Med pappa eller farfar i båten växte modet och man följde trygg med dit det bar. Då fick man lära sig varje sten, råk, agga eller grund. Regnbågen brukade sluta just vid Middagsbergets fot. Där fanns det faktiskt guld på riktigt, precis som i sagan. Vi fick nämligen både se och känna på den tunga guldklimpen som fröken Ingeborg brukade visa oss. Den hade hittas just där.

 

Som barn lekte vi ofta i lador, på hövind eller i hässjehoparna. Det var kojor, indianer, klubbar och tältande. Allt sådant som barn i alla tider lekt. Det magiska flyttblocket ”Tant Åska” låg längst upp i Hägna och just därifrån utgick många av våra lekar

 

Idag känner jag tyvärr inte igen ”mina ställen”. Sly, skog, tid och avverkning ändrar landskapsbilden. Lite vemodigt kan tyckas, men samtidigt är det ju livets gång. Viktigast känns dock att minnena och känslan som dessa platser skapade finns kvar, att jag har med dem vartän jag går, inom mig.

 

”Home is where my heart is”

 

Kära Mamma, varje gång vi får träffas så klingar det ”hemma” i mitt eget hjärta, och jag tror inte att det är en slump att doften av dina ”mjukkakor” fortlever i min generation och i nästa. Mina barn vill gärna att vi bakar dem tillsammans.

 

Jag vet inte om mina barn har ”ställen” i samma utsträckning som jag har. Det ska jag ta och fråga dem om när vi träffs. Min förhoppning är att jag som ung mamma ändå lyckades förmedla vikten av spara guldkorn inom sig själv.  Och även om kornen är små – så har de ansenlig tyngd – och kan väga upp annat skrymmande och dåligt skräp som man bär med sig i sin livsryggsäck. Jag vill ge dem ett råd att städa och sortera i livsryggsäcken, att göra sig av med sådant som tynger, så blir den lättare att bära.

 

Mest av allt så hoppas jag att mina nu vuxna barn – genom allt ska veta att det viktigaste och bästa stället av alla – HEMMA – finns kvar, även om huset blir ett annat så är kärleken och mammahjärtat alltid detsamma.

 

 

Runda fasta…..

Av , , 2 kommentarer 52

Runda fasta Raspeballer. Man rodnar nästan när man skriver det. Raspeballer….. Det låter som något man vill låna ut en rakhyvel till eller hur?

I själva verket handlar det om det allra senaste på paltfronten. Det finns uppenbarligen inga heliga kor längre. Paltens genuina ursprung i Piteå har alltså nu fått konkurrens västifrån. Ett norskt påfund är alltså detta som handlar om palt i pulverform. Jag är ruggigt skeptisk, men har naturligtvis fallit till föga för reklamens makt och elaka tungor säjer till och med att de är goda.

Jag slits mellan nyfikenhet och lojalitet men hemfaller ofrånkomligen dagdrömmande åt nostalgiska kulinariska minnen och hamnar då förstås i Mammas kök. I Vindelgransele i hjärtat av Västerbotten.
Ser framför mig det låga rostfria fatet på vaxduken där de små oemotståndliga flatpaltarna samsades med de störra runda fläsk och fetpaltarna. Den rejäla smörklicken från den koboltblå assietten och en försvarlig slev med nykokt lingonsylt. Därtill iskall mjölk i räfflade duralexglas, en aning matta av tidens tand.
Det optimala tuggmotståndet i en väl kokt och lagom hård palt är när man måste ta ett distinkt bett och jobba ordentligt med käkarna för att sönderdela den till sväljkonsistens.
Efter akten sitter man där och pillar lite förstrött med tungan över det skrovliga partiet i gommen där den obligatoriska fetthinnan satt sig och inväntar paltkomat – det ofrånkomliga tillstånd där man för en timme eller två befinner sig paralyserad  i ett kolhydratsrus och hyser en fast övertygelse om att man aldrig mer ska känna hunger. Under denna tid kämpar verkmästaren i magen med palten i fas 2 och vi tar gärna en liten tupplur under tiden.
Jag myntade detta uttryck om hunger för många år sedan: Likheten mellan mat och kärlek är denna – när man är hungrig så tror man aldrig att man ska bli mätt – och när man är mätt så tror man aldrig att man ska bli hungrig igen. Så är det med paltkomat, i sanning!
I dessa tider när köket blivit internationellt och Tacos blivit svensk husmanskost av idag, vill jag göra en lite djupare analys på Palten som företeelse.
Jag vågar drista mig till att påstå att troligen så har all mat sitt ursprung i Palten. Det var där det hela började – se bara på Vårrullen – deg med köttinnehåll, Pizzan – deg med köttinnehåll, Pajen – deg med köttinnehåll, Pitabrödet – deg med köttinnehåll, Korv med bröd – deg med köttinnehåll, Pirogen – deg med köttinnehåll. Ja ni ser ju själva. Vi får nog helt enkelt söka människans ursprung i Pitetrakten.
En dag som denna infinner sig iallafall ett sug och en längtan efter palten – den förunderligt goda gråa knöl.