En Alla Helgons dag för länge sedan….

Av , , 4 kommentarer 22

En Alla helgons dag för cirka en miljon år sedan, eller närmare bestämt någonstans kring 1970, åkte mamma pappa och jag som vanligt till kyrkan i Björksele för att närvara vid minnesgudstjänsten över de som lämnat jordelivet under det gångna året. Från den kvällen har jag ett alldeles speciellt minne. Pingstförsamlingens sångare från Vindelgransele skulle där tillsammans med Vormseles dito, delta i sann ekumenisk anda, och framföra ett par sånger vid gudstjänsten.

Vi hade övat ordentligt dagarna innan. Pappa var sångledare med mandolinen på den lilla korpulenta magen, och jag minns att jag var en aning stolt men ändå mest skämdes för vår lilla märkliga skara om kanske 15 personer. En salig blandning av ungdomar och medelålders själar. Huvudbonaderna på plats och gitarrerna högt på magen. Jag och faster Anna-Lisa hade alltid andrastämman, och längst där bakom hörde man farbror Edvins vackra tenor.

När vi kom körande i pappas vita Amazon uppför kyrkbacken lyste rader av marschaller framför kyrkan, och överallt på den snötäckta kyrkogården glimmade det av ljus och lyktor. Jag minns kylan på mina spinkiga nylonstumpeben i de halkiga småskorna, när vi vandrade den välskottade gången upp denna novemberkväll.

Inledningsvis efter att de stämningsfulla kyrkklockorna klingat ut, förberedde sej Björksele kyrkokör harklande för sitt framförande ifrån läktaren. Jag såg dom aldrig men gissar att de var högst en handfull tappra själar på framförandet av döma. Som vanligt i körsammanhang var det övervikt på sopraner. Ett par försiktiga altar och en eller ett par ansträngda tenorer kunde urskiljas bland sopranerna – och så det som jag främst minns och förundras över – kantorns kreativitet – att i brist på basar lägga in en trevande bastuba på djupet. En i sanning spännande men faktiskt ganska vacker sättning i mina små öron där och då.

Icke desto mindre minns jag hur jag som tioåring rördes av deras tolkning av psalmen Bliv kvar hos mig – som jag där hörde för första gången. Den är än idag en av mina älsklingspsalmer. Jag minns även den andaktsfulla känslan lite senare när kyrkovaktmästarens dotter – som var något år äldre än jag själv – tände ljusen ett och ett för de hädangångna medans namnen lästes upp. Hur jag beundrade sättet hon gjorde det på, med ett litet stygn av avund för det hedersamma uppdraget.

Den för mej ovana kyrkoritualen kändes spännande och lite främmande. Man visste inte vad som skulle hända härnäst. Jag minns träsmaken från den hårda grålaserade kyrkbänken. Prästens ord minns jag däremot inget av, men jag kan när jag vill i andanom liksom höra pappas drillande mandolinspel i introt till sången ’När jag änglars boning hunnit’ som vår lilla grupp framförde senare under gudstjänsten.

En otroligt vacker kall och skymningsblå adventsdag 1988 begravdes han på Björksele kyrkogård under en stor vacker björk. Det snöade intensivt av lapphandskar som stilla och liksom symboliskt lade sej i mjuka flingor över graven och oss som stod där. Sov i ro lilla pappa – Sov gott.

 

Gomorron min sol – Får mormor lov?

Av , , Bli först att kommentera 14

Gomoron min sol,säj har du vaknat för att ge mig av din härlighet….Vi dansar här – prinsen och jag en tryckare till Sandras favoritartist och den låt som spelats oftast för honom i magen och laddar inför kvällens körslag. Texten är så fin och jag blir alldeles varm och rörd över detta livets fantastiska mirakel…

Sol ute, sol inne

Av , , 4 kommentarer 19

Vaknar denna vackra gnistrande höstmorgon i Gislaved. Utanför är marken frostbiten och rönnbären lyser röda i sina klasar. SoC bor centralt i Gislaved i ett fint hus alldeles intill ån som rinner genom samhället. Här är lugnt och skön men ändå med det nödvändigaste inom 5 min promenadväg.

Prinsen har sovit bra , vaknat för ett nattmål och sedan vaknade han alldeles nyss för tankning och blöjbyte. Jag hör hur han ligger och småknorrar mellan mamma o pappa i sängen. Sandra är småfebrig och mjölkstockningen lurar om hörnet. Hoppas hon slipper detta gissel.

Idag ska vi på 30-årskalas och få träffa Christians familj. Alltid lika trevligt.

När det gäller halloweenandet för min räkning så blir den enda skräckupplevelsen att möta sin morgonrufsiga uppenbarelse i spegelbilden. Nu ska här borstas tänder så jag törs gosa med i turordningen R och sedan lillkillen. Kanske jag gör som bonden Roger – en pussattack.

Nu ärä gocke däre Nickes

Av , , 2 kommentarer 20

Saken är den att nu är mormodern inkissad efter alla konstens regler, har bytt bajsblöja, haft djupa och ingående samtal och ögonkontakt med lillkillen som har gett "tummen upp" för mormor och ger henne mestadels intresserade och koncentrerade ögonkast. Vi har påbörjat en lovande livslång relation och jag kommer att göra allt jag kan för att få en naturlig roll i den här lilla älsklingens liv. Mitt fina lilla barnbarn.

Karlavagnen igår

Av , , 4 kommentarer 17

Igår när vi satt och körde E:4 söderut lyssnade vi på Karlavagnen och ämnet för kvällen var "åldrande föräldrar". Jag satt just och tänkte på "livets gång" generationsväxlingar och att min gamla mamma nu är mormor till 22 barnbarn och mormorsmor till 16 barnbarnsbarn, så jag ringde till radioprogrammet och kom med. Stina Wollter som var kvällens programledare har även bott i Vindelgransele. Lyssna här om du vill höra vårt samtal 30 min och 40 sek in på gårdagens Karlavagn Del 3.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2027480&BroadcastDate=&IsBlock=

Om att sakna ord

Av , , 14 kommentarer 18

Nu är vi framme efter otålig väntan. Nedresan gick via Västerås där vi fick sova några timmar och träffa våra goda vänner Ewa o Mats.

Känslan när jag fick mitt lilla barnbarn i min famn var obeskrivlig, ljuvlig och gripande. Han är så fantastiskt fin, söt och har ett underbart temperament. Vi har hunnit bekanta oss och jag har fått snusa honom i nacken och småprata om livets mysterier. Kameran går varm och jag kan knappt slita blicken från honom. Man blir full av kärlek!

 

Kör försiktigt!

Av , , Bli först att kommentera 17

Ska strax bege mig ut i mörkret och köra till Piteå. Det känns lite pirrigt med tanke på  att det frusit på. Läser just om den hemska olyckan som tagit 2 ungdomars liv och sänder en tanke till de som mist sina kära. Vi måste vara rädda om varandra och leva som om varje dag vore den sista. Nästa gång jag skriver, så har jag landat i Gislaved och fått möta den/de jag läntat så efter. Kram och kör försiktigt idag!

Än slank hon hit…..

Av , , 10 kommentarer 9

Efter en dag av flängande är jag nu hemma och på min rätta plats (som R skulle benämna spisen;) 2kg färsbiffar med vitlök och fetaostfyllning samt en äppelpaj senare tar jag välförtjänta minuter vid tangentbordet innan jag avslutar kvällen med att baka en laddning Elisabetbröd. Jag vill ha med mig lite av "mammas smaker" och kunna bjuda på.

Imorgon bär det av  – först bilande till Piteå i svinottan, därefter bilande från Piteå till Umeå imorgon eftermiddag för att där genast ta plats i Robbans bil med kosan ställd mot Gislaved via en nattmacka och ett par timmars sömn hos Ewa o Mats i Västerås.

Det blir till att packa bilen ikväll. Kan ni begripa att nu får jag snart träffa mitt barnbarn!! Jag längtar och kom på mig själv flera gånger under dagen idag att bli alldeles rörd och tårögd när jag tänkte på honom.

I drömmarnas värld

Av , , Bli först att kommentera 16

Vaknar med ett ryck till väckarklockans påträngande signal och med en stressig känsla i maggropen. Jag var mitt i en dröm, men idag och alltför sällan nuförtiden minns jag tillräckligt för att kunna återge drömmens sammanhang. Detta i motsats till R som kan återge komplicerade och ologiska turer från de mest vansinnga drömmar. Det är alltid lika fascinerande  att höra honom berätta om sina drömeskapader.

Jag var i alla fall mitt uppe i att fara omkring och försöka hinna med ett dagsprogram. Känslan av tidsnöd, av bilköer och frustration satt kvar i mitt medvetande och sitter ännu som en metallisk eftersmak i gommen.

Som om det inte skulle vara nog med verklighetens pusslande! Drömmar – i den mån de nu förekommer, tycker jag ska vara stärkande och trevliga!

Med den här drömmen gör jag som Sverker brukar göra med skräp – stoppar den rakt i soptunnan.

Mitt digitala testamente…

Av , , 5 kommentarer 14

På nätet finns visst allt! För några år sedan hittade jag "katthimlen" och nu även  "minneslunden" en minnesplats för människor som gått ur tiden. Fint tycker jag. Nu kan man få frågan om man vill upprätta ett digitalt testamente. Min första reaktion var att det är väl ändå inte nödvändigt, men vid närmare eftertanke tänker jag: Varför inte? Vad tänker du?

http://www.mywebwill.se/