Under isen. Etapp 1

Av , , Bli först att kommentera 16

Detta inlägg har några år på nacken men är ännu rykande aktuellt. Temat är: Hur ska vi kunna se di sma under isen.

handlar om teknikens mysterier, om mer eller mindre ologiska vindlande irrfärder i maskinerier och instruktionsmanualer. De senare så svårbegripligt skrivna att de lika gära kunde läsas uppochnervända. Denna gång handlar det om Robbans gamla ekolod. Rent utseendemässigt väcker det omedelbar misstänksamhet och skulle förmodligen kunna få säkerhetstjänstens bombskvadron att per helikopeter infinna sig på 5 röda även här i bakvattnets innersta avkrok.

Det ligger i en plastväska – modell fiskedito – med ett fönster i locket mattat av tidens tand. Till detta hör en lång sond som ska micklas fast på båtsidan, ner i vattnet. En manick som ska alltså se, och lyssna efter fiskstim, ubåtar och eventuella grund.

Trots att den skrynkliga men tjocka maunalen är skriven på svenska krävs det definitivt en pedagogisk ekolodscoach med en ängels tålamod för att förså handhavandet. Någon sådan person finns inte att uppbringa i dessa avlägsna trakter vilket har fått till följd att eländet signalerar MAYDAY åt allt som rörs under ytan.

Eftersom R knappt hör något alls bakom vaxproppen och krimmermössan blir det jag som från akterdäck ska semaforera i motvinden, och i min tur med fingrar och åtbörder göra honom uppmärksam på de ljud som bombväskan ger ifrån sig. Sådant kan vara slitsamt både för stämband och förhållanden. Framför allt hinner vi troligen både gå på grund alt. passera eventuellea firrar.

R ställde in känsligheten för ”fisk” på 7 vilket alltså endast indikerar ”stora stim” Detta startade omedelbart mina existensiella funderingar: Vad är ett stort stim? Hur stora fiskar menar man? Handlar det om krill, röding, jättetorskar eller rent av valar? Vi enades slutligen om att lägga känsligheten på 3. Det pep dock mycket mer hoppingivande och trevligt när vi hade den på 1:an.

Det dagen beslutade jag mig för att för mina födelsedagspengar inhandla mig ett eget modernare och idiotsäkert  ekolod med lättbegripliga symboler även för en teknisk analfabet som moi. Förförra julen inhandlades så ett nytt fint som även kan stoppas ner i ett borrhål i isen. Tror ni att jag provat det än? Nix pix. Men förr eller senare så ska det testas. Jag lovar!!

 

Pudelns kärna

Av , , 2 kommentarer 21

njutabonad

Nyckeln till lycka är förnöjsamhet, att glädjas åt det man har – här och nu. Hur ofta suckar och spanar vi inte efter något bättre i tillvaron istället för att faktiskt stanna upp, se oss omkring och glädjas över det vi har. Ännu en fråga om attityd, om  inställning till livet, jobbet och kärleken.

För 123 år sedan…

Av , , Bli först att kommentera 19

Untitled-Scanned-62

Idag för 123 år sedan föddes en liten flicka Gunhild Henrietta Johanna Karlsdotter, född i Sorsele församling. Min fina mormor. En stor personlighet. Hon dog på min födelsedag 22/6 1994  ett halvår innan hon skulle fylla 100 år.  Min mamma berättade nyligen att mormor de sista åren började varje dag med att dricka en liter vatten, uppenbarligen en framgångsrik hälsokur för ett långt och friskt liv – om man ska se på henne i alla fall. Likaså sov hon och morfar året runt med fönstret på glänt, oavsett hur kallt det var. Idag kan jag se hur vissa av mormors anletsdrag, likasom hennes spirit återkommer i  ett av mina ljuvliga barnbarn. Härligt att se!

Untitled-Scanned-02d

Gammeltidens väggord

Av , , Bli först att kommentera 21

Dags för en lätt frukost. Sardiner på finncrisp… Och med ens är jag förflyttad tillbaka i tiden. Apropå bilder och minnen. Plötsligt befinner jag mig i min f.d svärmors kök där mitt första möte med sardinerna ägde rum, för 40 år sedan. Som ett tillbehör till söndagssteken.

När jag ändå har Eina i minnet ser jag fram för mig en av de bonader hon broderade till vårt hem. Inte just den på bilden, en mycket finare, men med samma text: Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta. Aktuella intill denna dag. Ett exempel på den gamla ”långsamma” tidens väggord. De som nu i svart eller vit plast finns vart än du ser. Köps för en spottstyver och byts snabbt ut mot något modernare.

De gamla ”väggorden” var handbroderade och broderi var just en av hennes intressen. Bonaderna var gammeltidens vardagsalternativ till dagens livscoacher. Något man såg när man passerade köket på väg ut i arbetet igen, i vardagen på hemmaplan. Tänkvärda, påminnande, stärkande eller uppmanande. De väcker minnen och känslor. På gott och ont.

Om du lyssnar riktigt noga så kanske du hör köksklockans slag. Riktiga slag. Bing bång. Känner stramaljens rutmönster under dina fingrar, anar mormors parfym, eller plockar ett skott från de prunkande pelargonerna.

Eller du kanske bestämmer dig för att just idag skriva ett alldeles verkligt pappersbrev till någon. Ett kort eller en hälsning till någon från förr, nu eller kommande dagar.

Tankesortering!

Av , , Bli först att kommentera 21

Att sortera bland sina tankar kan vara nödvändigt emellanåt, speciellt när man är ambivalent, osäker eller känner sig låg. Källsortering är litegrann samma sak som denna ”själssortering” och handlar om samma sak.

Det bästa sättet för mig att göra detta är att städa skåp, lådor eller att baka. Båda dessa aktiviteter har förmåga att skapa lugn, harmoni och förlösa tankeknutar. Dessutom blir ju resultatet fint, luktar eller smakar gott. Idag blev det gammal skåpmat som rensades ut här hemma och ett gäng gamla naggade kaffekoppar åkte äntligen i soporna.

Samtidigt händer det saker både i knoppen och i kroppen: Svarta tankar går direkt till papperskorgen, försiktiga spirande drömmar putsas vänds och vrids för att sparas på ett säkert ställe. Orealistiska eller galna tankar  får gå till returmarknaden för att värderas igen och kanske få nya användningsområden, säljas eller kasseras. De rent av kanske kan malas ned och bli något helt nytt.

Destruktiva tankar, avundsjuka, jantefärgade och energikrävande tankar känns både omoderna, kostar på tok för mycket och måste bort. Precis som gamla glödlampor måste bytas ut till hållbara energisparande men ändå upplysta tankar som sprider ljus.

Sura, bakvända gamla härsknade tankar  som ändå är ganska mänskliga och naturliga  går till komposten, där de under en tid får genomgå förruttelseprocesser, bli grogrund för nya kulturer och producera en och annan spänstig metmask att fiska med på livets hav.

De fina, vackra, men kanske sköraste tankarna ler jag lite åt, putsar dem en aning och ställer försiktigt dem i själens tittskåp bland mina finaste där jag stolt kan glädjas över dem emellanåt.

Drömmarna  i framtidens fönster – dem vattnar och gödslar jag, småpratar lite med dem och plockar bort ett visset drömblad. Vi går mot en ny vår.

Och vinnaren är……

Av , , 2 kommentarer 10

priset

Tack alla som deltagit i min kalendertävlung. Även detta år var Ewert Lundström först med en supersnabb och rätt gissning redan den 5 december. Rätt julsång är: Christmas Bells are ringning. Grattis Ewert!  Marsipanlimpan dyker upp som vanligt i posten:) Hoppas att postnord inte äter upp den bara:) Grattis!

Lucka 24. Julafton i minnenas värld

Av , , 4 kommentarer 15

24

Äntligen är julaftonen här. Dagen som rymmer summan av decembermånadens alla förhoppningar, målet för min längtans resa, och målet för mammas alla förberedelser och vedermödor.

Kylan ansätter alla hus och försöker krypa in via knutar och fönsterspringor. Det är -36 och snön knarrar under skorna när vi är på väg in från ladugården mamma och jag. Gården är välskottad som vanligt. Ett andetag genom näsan gör att näsväggarna vill frysa samman och det sticker när man andas. Katten vill in och väntar otåligt där han sitter på den välsopade farstubron och håller en tass i taget upplyft. Julkärven står i snödrivan under köksfönstret.

Inne luktar det av mat och hyacint. Pappa sitter i köket och rakar sig på sin vanliga plats. Han avslutar proceduren med några droppar Aqua Vera rakvatten och kammar igenom håret. Brylcremen gör håret blankt och lättformat. Han är stilig.

Mamma flätar mig prydligt och avslutningsvis knyter hon två fina ljusblå kräppade rosettet längst ned på flätorna. Nyss fick jag bränna dem i ändarna för att de inte skulle rimsas upp. I spegeln ser jag en liten flicka med långa ögonfransar och med gluggar i överkäken.

När alla syskonen är väckta, nystrukna och helgdagsklädda,  väntar ett par hektiska timmar av förberedelser innan ”Lycksabergarna” kommer.

Efter en lätt frukost bestående av kornmjölsgröt och smörgås skall dukningen av julbordet förberedas. Potatisen ska skalas och fisken och köttet stekas. Förutom syltorna, leverpastejen, laxen och sillen så ska det vara några varma rätter. Stekt fisk och en mustig stek, köttbullar och Janssons. Och så risgrynsgröten förstås. Mandelpotatisen ska råskalas. Smöret ska rullas och de randiga smörkulorna läggas på de koboltblå assietterna. Mjukkakan och tunnbrödet läggs upp i brödtråget. Ostarna ställs på fat och tedrickan hälls upp i tillbringare.

Mina systrar ilar fram och tillbaka och utför det som mamma behöver hjälp med. Pappa kommer upp ur källaren bärandes på en jätteskinka med ordentlig fettrand. Den ställs mitt på bordet och den särskilda skinkgaffeln dekoreras med rött kräppapper.

Så kommer äntligen morfars och Vivi och Karl-Axel instormande med buller och med bång. Huset fylls med glädje och skratt, och med flera kassar fyllda med nya paket. Nu får vi äntligen lägga alla klappar under granen. Det blir alldeles fullt där under. Min vän näsapan där uppe i granen ser pillemarisk och väldigt förvånad ut idag. Han har nog aldrig sett på maken till julfirande.

Efter evighetslånga timmar av ätande vid matbordet, och när alla egentligen redan är proppmätta, då kommer gröten in. Hemmjölk kanel och socker till. Nu ska det rimmas avancerade rim kring gröt och mandel. Mycket skoj och skratt kring den lyckliga som får mandeln i år.

Jag är helt ”övervänten” och känner mig nästan sjuk av längtan innan jag äntligen får lämna bordet. Bortstädning och disk ska förstås göras innan vi äntligen får bänka oss i vardagsrummet. Karlarna tar plats kring öppna spisen i vardagsrummet och allt kvinnfolk samsas kring diskbänken där flinka fingrar diskar, torkar och bär undan mat ner till svalen i källaren. Sorlet av glada röster fyller det stora varma köket.

Som genom ett trollslag förändras stämningen från stoj och glam  till stämningsfull tystnad. Granen glittrar, brasan sprakar, ljuslågan brinner stark och rak. Och pappa Alvar bläddrar nu fram till Lukas kapitel 2 som så många gånger förr. Han harklar sig, tittar upp ovanför glasögonen och börjar så läsa julevangeliet: Och det hände sig vid den tiden…….

Efter julevangeliet ber vi en kort bön tillsammans, om tacksamhet för allt som vi har – frid, fred, hälsa och varandra. Så är det dags att sjunga julsånger: Nu tändas tusen juleljus, När juldagsmorgon glimmar, Fröjdas vart sinne. Sångerna tonar starkt och klart till pianoackompanjemang. Jag ser i ögonvrån att mamma är lite rörd.

När sångerna är sjungna ändras åter igen atmosfärens själ. En upprymd förväntan tar plats i rummet, och en korseld av glada röster, skämt och livfulla skratt fyller barndomshemmet. Till sist knackar det på dörren och farbror Tomten frågar om här finns några snälla barn.

Alla mödosamt nedtecknade julklappsrim läses upp högt. Jag får vara springflicka och dela ut klappar. När jag till sist betraktar min egen stora hög med paket tror jag nästan att jag drömmer och får nypa mig i armen.

I ett jättestort vackert paket med blåsilvrigt papper hittar jag dockan! Ni minns den jag kryssade för i katalogen, men som jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro att mamma och pappa skulle ha råd med. Nu ligger hon här med sitt mörka lockiga hår och kan blunda och allt. Skidor alldeles lagom stora till en liten flicka fick jag av moster och morbror. Jag provar dem genast där på ekparketten.

Mormor har som vanligt stickat strumpor till alla, och inuti ligger den gula pappersfemman, precis som det brukar vara. På skivtallriken snurrar en alldeles ny ep-skiva….min allra första, med familjen Sjöström som sjunger och spelar. Golvet är ett enda hav av julklappspapper, och mamma viker och spar papper och julklappssnören att användas kommande år.

Nu är det fritt fram för godisbordet, och solvinet korkas upp. I mitt glas bland bubblorna stiger ett svullet blåbär upp och ned som har växt någonstans i barndomens skogar. Marsipanfaten töms, kolan och knäcken går åt i en rasande fart.

På assietterna växer nötskalshögarna och en förarglig fikonkärna har fastnat mellan tänderna. Får man en tvillingnöt så spelar man filipin. Man äter var sin nöt och bestämmer ett klockslag. Den som först ropar filipin på rätt tid har vunnit. Stämningen är uppsluppen. Ibland dansar vi långdans kring granen under stoj och skratt. Kaffet serveras och alla kaksorterna dukas fram. Alla dessa fina kakor. Snart börjar lekarna och buset och så julklappsinkastningen förstås, innan kvällen till sist avslutas med hocCkeyspelsturnering.

Mamma är så söt och rosig om kinderna, men ser blek och lite tagen ut, hon som har varit motorn i hela julen. Utan henne hade inte denna fantastiska stämning kunnat komma till stånd. Tänk att hon med små medel, med enkla råvaror, socker, människor och en speciell vinterhelg kunnat skapa grunden för något så fint för alla sinnen, och en minnesvärd och stämningsfull gemenskap och högtid. Min barndoms jular minns jag så.

Imorgon bitti bär det iväg till julotta i kapellet med hela familjen och sedan väntar släktkalas i dagarna tre innan julen är över för denna gång. Men precis som Maria i stallet, så samlar jag minnen från denna och andra jular att bevara och begrunda djupt i mitt hjärta.

Jag hoppas att kunna överföra mina minnen till min framtida familj, att skriva och berätta om de fina traditioner som så starkt präglar min sinnevärld, mina värderingar och min känsla av sammanhang.

Tack till Mamma Marianne och Pappa Alvar för den rikedom ni gett.

Stämningsansökan

Av , , Bli först att kommentera 20

godjull

Ibland har jag lite svårt att hitta den rätta julstämningen. Försöker frammana den med massor av levande ljus men hela tiden bär jag en längtan efter nära och kära som överskuggar allt.

Det är väldigt sällan jag låter mig nedslås av avståndet, men ibland känner jag en rent fysisk saknad efter att få sitta runt ett bord med min familj, mina syskon, mamma barn och barnbarn. Jag tänker med saknad på lilla pappa i sin himmel och med vemodskryddad glädje på lilla mamma som vi ännu får ha kvar fast hälsan sviktar.

Tittar på bilder från förr och känner ändå en tacksamhet över alla jular vi haft tillsammans. Minnena är dyrbara och förvaras i livets skattkista.

Lucka 23. Uppesittarkväll och Julbad

Av , , Bli först att kommentera 11

lucka23

Kvällen före julafton är alldeles speciell. Å ena sidan sniglar minuterna sig fram alldeles för sakta. Å andra sidan vet man att allför snabbt kommer allting att vara förbi.

I köket puttrar en extra knäcksats, och jag är kommenderad ned i badkaret för att vara ren och fin tills imorgon. Alla paket är inslagna och mina syskon tisslar och tasslar hemlighetsfullt. Hela lillsoffan är full med fina paket.

I Vindelgransele är berggrunden full av olika mineraler och all koppar i vattnet gör gröna ränder i badkaret. Vattnet rinner oerhört sakta ur kranen och det tar sin tid innan man har tillräckligt med vatten för ett riktigt bad. Jag brukar hålla för näsan och sjunka ned under ytan. Alla ljud förvrängs under vattnet, men avlägset hHör jag i allafall hur syskonen spelar och sjunger nere i vardagsrummet.

Det är nästan kö till pianot nu när alla är hemma, och även gitarrerna går varma. Pappa myser. Han älskar när vi spelar och sjunger, och så fort han hör musiken kommer han in och tar andrastämman eller greppar fiolen.

I år har syskonen ett par nya ep-skivor med sig hem och ett nytt band som heter Elkvartetten går varm på skivtallriken. Pelle Karlsson heter sångaren. Han har lång lugg och är snygg. Den är jättebra och jag lyssnar med stora öron för att fånga dessa nya influenser. Jag har sett att ett paket som det står Gunnel på är i ep-format. Det ska bli spännande att kanske få en alldeles egen grammofonskiva. Hoppas hoppas.

Nu blir det pyjamas på och håret ska torkas med dammsugaren. Nilfisk heter den. Jag brukar undra vad det är för en slags fisk…I morgonbitti är det julafton och då ska jag följa mamma till ladugården och ge djuren lite extra gott. Varsitt äpple till korna, korn till hönsen och kanske kanske jag vågar ge ett par sockerbitar till hästen. Morfars kommer och Vivi och Karl-Axel. Det kommer att bli min bästa julafton nånsin!!