Mors benmuskler

Av , , Bli först att kommentera 31

På Gunnels Gym idag: 15 minuter tramporgel. På repertoaren: Morgon mellan fjällen, Violer till mor och lite andra nostalgitrudelutter. Sommarbenen blir snyggare än någonsin tack vare den läckande bälgen som gör frekvensen extremt hög.
Till mig själv och till alla andra mammor vill jag önska en riktigt fin Mors Dag, kanske en hälsning, gott fika eller något annat som värmer i hjärteroten. Helst av allt skulle jag förstås ha velat fira den tillsammans med mina barn och barnbarn eller med kära mamma Marianne. Men mina tankar är hos henne och jag önskar henne hälsa, krafter och sol en dag som denna.

Mors dag

Av , , Bli först att kommentera 25

DSC_1289
Tänk att vi får uppleva ännu en Mors dag när vi får ha vår lilla Mamma i livet. Jag tittar ut över ännu en soligt vacker dag i fjällvärlden och önskar så innerligt att jag hade fått dela den här dagen med henne och någon av mina syskon. Kära älskade lilla mamma. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på dig och desto mer uppskattar jag din person och dina gärningar. Hoppas att solen skiner på dig idag, att du känner vår kärlek omsluta dig och att du får känna dig frisk och glad. Vi är många som älskar dig och tackar dig för alla omtankar förböner och skyddsänglar som du försett oss med genom livet.

Solguld

Av , , Bli först att kommentera 32

Ännu en senkväll ute i naturen. Motiv och bilder som påminner om människolivet. Gyllene stråk mitt i det dunkla. Solguld som penslar hjärta och tankar. Och dova svarta svagisar som luckras upp medans man tittar. Farliga djup och fridfulla oaser mitt i det karga. Oskyldiga djur som generöst stannar till, möter ens blick, och låter sig fotograferas. Man tackar vördnadsfullt

algen

algen1

algen3

algen4

Till dig

Av , , 4 kommentarer 42

image

Gick själv med lilleman i vagnen genom en grönskande park idag och kände tacksamhetens ljumma bris smeka mitt avslappnade och tisdagslediga ansikte. Fågelsången var nästan smärtsamt intensiv, och grönskan så vänlig och rik att det nästan blev för mycket för mina sinnen som fått leva på svartvitt en hel vinter.

Plötsligt kom doften rakt in i min själ, och ögat tårades. Häggen blommade översvallande vackert i perfekta blomklasar. Som en gåva till alla mina sinnen.

Vemodiga och glada bilder dansade snabbt förbi bakom tidens vaselinsuddade lins. Minnen från morsdagar, från skolavslutningar och från unga hjärtans trånande.

Jag delar med anledning av häggen en alldeles underbar liten dikt skriven av Alf Henriksson som en vän lade ut härom året. Den gick då klockrent raka spåret in i hjärteroten via tårkanalerna. Så sann och så koncis.

Jag delar den till dig som kanske också har en tendens att skjuta upp livets små njutningar till en annan stund – när du har tid. Sedan.

Jag såg att häggen blommade,

det kom en doft av den.

Då gick jag till min älskade

och sade: Se och känn!

Hon stod vid makaronerna,

hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte blicken

hade häggen blommat ut.

Hänryckningens tid

Av , , 2 kommentarer 41

P1210225

Vaknade för ett par timmar sedan till en ljuvlig stilla dag då hela vykortet sov. Konstaterade nöjt att mina gröna små vänner verkar ha överlevt omställningen till tidningskrukor manngrannt.
Bänkade mig i soffhörnet med en kopp te och mina tankar. Våren med sin starka närvaro, livet i naturen och all skräp och fönna som töat fram aktiverar en existensiell längtan.
Plötsligt där jag sitter i min ensamhet – så hör jag den. Ljungpiparen. Sången är som livet självt fyllt av vemod och längtan och tränger genom väggar och glas rakt in i mitt rum. Jag kan inte se den i kikaren, men den är här och det känns i hela mitt väsen!
Sekunden efteråt flyger bergfinkshannen ihjäl sig mot fönstret och ligger stilla och vacker till min åsyn. Igår lekte de i vinden – paret Bergfink. Vem ska nu hämta insekter och mat under ruvningen. Sorgligt men naturens gång. Jag smeker försiktigt över den vackra fjäderdräkten.
Vaken växer centimeter för centimeter. Som det ska vara. Och hela fjällvärlden håller andan inför ännu en jublande dag i vårens tid.

13231134_10153788575033003_46020263_n

13219631_10153788607018003_1283953532_n

Metropolen Malå. Hormonernas högborg

Av , , Bli först att kommentera 35

En tidig augustimorgon 1972, stod jag i vardagsrummet hemma och tittade ”västet”. Ivrigt spanade jag efter den gula skolbussen, denna allra första skoldag i 7:an. Äntligen dök den upp där borta vid Önnerlövs och jag sprang upp till vägen. Vid Domeijs lanthandel anslöt skoltaxin från Bjurås och Skoträsk – de små byarna i det luddiga ingenmanslandet mellan Sorsele och Lycksele kommuner.

Målet för vår resa låg i en tredje kommun, nämligen Malå. Färden gick via Björksele, Säter och Kristineberg. Det blev ca 11 mil om dagen på hårda galonsäten under tre års tid. Spänningen var på topp och man hade länge haft fjärilar i magen inför denna stora dag. Att börja i högstadiet!

Veckan innan hade jag och mamma varit i Lycksele och ekiperat mig. Jag hade fått köpa två par byxor – ett par ljusgrå lågt skurna gabardinbyxor i stl 160 cl. De var mycket tajta upptill, mycket utsvängda nertill, och med dubbel lusränna i sidsömmarna! De nådde exakt ned till marken och dolde mina första lite platåiga skor. Därtill ett par röda ”alla stjärtars byxa” (ja utom min lilla smala förstås) som var rakvida ända från stjärten och ned. En knallgul lurvig eldfängd tröja med ett stort hjärta framtill fulländade lyckan. Sedan tidigare hade jag ett par ganska nya V-jeans i brunmanchester och vita stretchstövlar. Jag kände mej så fin och var mållös över alla kläderna jag fick den dagen. Plus en läcker skolväska – en portfölj med två utanpåfickor.

Man var preparerad med Date rollon och myskparfym. Och för säkerhets skull även med en droppe liljekonvaljparfym bakom örsnibben, rustad för stora världen och för kärleken. Hjärtat bultade hårt. Mina kära storasystrar julklappade sin fåfänga lillasyster med dyrgripar i skönhetsbranschen som Appel Blossom och Fenjal.

Gömd för mamma hade jag även en gammal ärvd kakmascara – ni vet den man skulle spotta i – samt en turkos ögonskugga någonstans ifrån. Som rouge fick Nivea och brun kladdkrita duga. Man tager vad man haver. Vid det här laget hade syndakatalogen krympt ytterligare och nästan som över en natt blev det legalt både med utslaget hår och kortkort. Till och med ofärgat nagellack kunde passera. Jag gick en spännande tonårstid till mötes.

Jag minns pirret i magen när vi körde in i Malå första dagen. Vad stort det kändes, med trafikbrus, neonskyltar och affärer. På skolbussparkeringen anlände flera andra bussar från byar i alla väderstreck. På framrutornas skyltar stod exotiska byanamn som Kokträsk, Hundberg och Grundtjärn. Tur att vi var flera som kände varandra sedan tidigare! Lilian som skulle börja 9:an några andra skolkompisar från mellanstadietiden och så Ulla – min vapendragare som liksom jag var lite smågalen.

Centralskolan var enorm från mitt perspektiv sett. Långa korridorer, massor av ungdomar och fullt med snygga killar som spände upp sig. Nästan med ens såg jag honom med stort H. En blond lite blyg kille med rutiga byxor som gick i 9A. Våra blickar möttes nästan omedelbart. Min första tonårskärlek Rolf. Jag glömmer aldrig luciavakan på ungdomsgården. Mycket orange i belysning och möblemang, andfådda pussar i halvmörker och så Popcorn – landsplågan som strömmade ur skivspelaren.

Ett alldeles speciellt mode växte fram. En märklig blandflora från syslöjden, Nystedts kläder, hemsytt och postorder. Typisk mundering var låånga gabardinbyxor som baktill var nerstoppade i skoterskoskaften eller i seglarstövlarna. Blank amerikatäckjacka och på huvudknoppen en hög Ingmar Stenmarkmössa med renar och så skred man korridoren fram med en lätt hasande gång. Jag minns en skönlockig ”tidig” Åke Svahn som hade en häftig orange täckjacka som han var ensam om. Han satt ofta längst ner i korridoren under vaktmästaren Mandors lucka och hade utmärkt spanläge.

Högstadiet var tre speciella år, känslomässig berg och dalbana, uråldriga lärare (antagligen mellan 30-40) och världens i särklass bästa kiosk Druvan alldeles om hörnet. 5 eller 10 öre för alla godisbitarna. Underbart! Dungers konditori med sin jukebox och sina goda bakverk. Någon gång slog man till på en enkronas luffarmacka på torggrillen.

Minns åren med en liten nostalgisk känsla. Kärleken var evig, det vara bara föremålen som växlade. Tack Ulla för att jag fick haka på dig när vi hade orientering på gympan. Kompassen lyckades jag nämligen aldrig lära mig. Utan dig hade jag nog kommit på vibredda och hamnat i Lainejaur Rentjärn eller någon annan centralort.