Vips kommer två små prinsessor invirvlande på överraskningsbesök- R:s son Johan tittar in och vilken tur att det finns nykokt rabarbersoppa och mackor denna sommarens kanske sista ljumma dag.
Kategori: Familjeliv
Till min syster…..
Jag är ju ingen Dan Andersson förstås, men jag vill ändå passa på att skriva några bloggrader till min syster Ellen och hennes Lage som idag lämnade Umeå efter några semesterveckor i Sverige. Det är dags för dem att återvända till USA och New York, och Svenska Kyrkan och deras andra och avslutande arbetsår "over there".
Vi kommer just hem efter att ha vinkat av dem vid flyget.
Ellen – som tidigare även varit min svägerska och jag har en speciell relation. Dessutom är ju våra barn dubbelkusiner och vi har stötts och blötts med varann genom det livet. Robert och Lage fann varandra genast, och vi uppskattar alltid när vi kan träffas alla fyra.
Nu är det ett år tills nästa gång. vilken tur att vi kan hålla kontakten via mejl, skype och även genom min blogg. Vi minns med värme vår resa till er och hur fint vi blev mottagna och guidade i den stora staden.
Till dej som besöker New York, vill vi rekommendera ett besök på 48:street och Svenska Kyrkans café för en god kopp kaffe och en svensk kanelbulle "borti störresortn"
Flyg försiktigt hälsar vi som är både släkt och vänner till er!
G&R
Syskonkärlek och support
Jag är ju sladdbarn och yngst av 6 syskon. Närmast mej i ålder är tvillingarna Ellen o Sonia som är 7 år äldre. Brorsan Sixten var 9 när jag föddes, Eivor var 11 år och Ann-Mari 13 år. De sökte sej alla ifrån byn för skolgång, så ganska naturligt har jag flest minnesbilder från tiden med Ellen och Sonia hemmavid och Sixten som kom hem på helgerna. Ann-Mari och Eivor flyttade längre hemifrån, men var mina goda feer som skickade brev. De kom hem mer sällan men var alltid lika efterlängtade. Åren går och nu i vuxen ålder suddas åldersskillnader ut. Idag känner jag dem bättre än någonsin förut. Som ni har sett här är Ellen och Sonia två av mina flitigaste uppmuntrare av min blogg. Det värmer så otroligt i hjärtat !!
I detta inlägg vill jag ge en speciell eloge och kärleksförklaring till dej Sonia. Först och främst för de senaste årens personliga utveckling, ditt mod, men också din stora generositet till uppmuntran. Med varandra som bollplank för barndomsminnen har vi inte bara kommit varann mycket närmare senaste månaderna, utan också kunnat hjälpa varandra att minnas – företrädesvis BRA saker.
I postlådan häromdagen låg ett fint vykort från Sonia med en dikt hon hittat speciellt till mej. Hon vet precis mina svaga och osäkra punkter och ger så fin coaching och stöd just där det sviktar. Tack kära Sonia!
Tro på dig själv
Varför är det så svårt
att tro att man är bra,
att känna att just jag
är den jag helst vill va.
Någon annans kvaliteér
är sånt man bara vet.
Men uppskattning från andra
tas emot med tveksamhet.
Tänk om vi bara kunde
byta plats ett litet tag
och genom andra ögon
se oss själva för en dag.
Då skulle du få veta
det du inte tror på nu
– att det är helt fantastiskt
att det finns någon som du.
Systerte – avstånd är bara ett ord.
Hasar mej stapplande upp ur alvedonruset för att borsta tänderna. Kastar ett getöga i spegeln och blir riktigt rädd. Hallowentjuvstart för min del. And It´s natural!!! Ställer frågan ’bus eller godis’ till min egen spegelbild och bestämmer mej för godis, vilket närmare bestämt innebär en kopp systerte med honung till Rinexintabletten.
Systerteet fick vi av storasyster Eivor som inför Ellens avresa till NY gav oss varsin påse gott lösviktste. Vi kom överens om att varje gång man tog en kopp, skulle sända varandra en tanke och påminnas om att avstånd bara är ett ord. Extra skönt att tänka på när man själv är lite skruttig och nu när vår lilla mamma är sjuk.
Jag vill utöka systertetanken till mina övriga nära och kära så här i höstrusket, och även till dej som läser. Koka en kopp, luta dej tillbaka och sänd en tanke till någon som du har kär, eller någon som du vet har det tufft just nu. Passa på att stanna upp och minnas, tider, människor – både de som finns men också de som lämnat oss.
Senaste kommentarerna