På tapeten

Av , , 2 kommentarer 25

På distans väljer vi tapeter – R i Sörfors och jag i Ulriksdal – en riktig utmaning borte störresort`n. Kl 23.00 en måndagskväll lyckas vi hålla en neutral och samarbetsbenägen ton på telefonsamtalet samt  komma överens om tapeter till två rum. Målaren är redan på plats och vi gör en uppfräschning innan vi säljer huset. Typiskt att vi inte kunnat komma till skott tidigare och faktiskt hunnit njuta av de nya tapeterna innan husförsäljning påbörjas.

Nu är jag så sakteliga på väg hem och imorgonbitti landar jag på jobbet igen. Pang på rödbetan. Rakt in i verkligheten. Min "tentamen" på demenssköterskenätverket gick bra och jag valde att berätta om hur vi  valt att jobba med riktlinjearbetet i Umeå. Jag inser att vi ligger långt fram/bra till och har hunnit med väldigt mycket redan. Lite märkligt känns det att det nog var min sista insats i det nationella demenssknätverket. Nu myser jag hos Daniel o Britta i Ulriksdal innan jag tar morgonflyget direkt in i arbetsdagen. Det är mycke nu!

En sista puss o kram

Av , , Bli först att kommentera 33

Lille O är på väg i säng. Hans spänstiga  lilla pyjamaskropp krumbuktar sig i mammas famn. Jag ska nog också göra tidig kväll eftersom jag ska upp tidigt och bila till Sturup, ta flygbussen in till Lund och delta i del 2 av Demensriktlinjeutbildningen samt få uppdateringen av det utbildningsmaterial som ingick, så vi kan fortsätta riktlinjearbetet hemma i Umeå. Nu får jag se ett vårgrönt och vackert landskap passera utanför bilfönstret till min lilla röda hyrbil.

Mormorshjärtat gråter över att skiljas från goseprinsen, men jag får ju snart se honom igen. Tur är väl det! Det är också fint att få möta sina vuxna barn, se dem växa in i en ansvarstagande och kärleksfull föräldraroll, och jag tänker försiktigt – att jag kan ju inte ha gjort allt fel, som mamma.

Mor lilla mor, vem är väl som du – Ingen i hela världen

Av , , 11 kommentarer 35

Idag går givetvis tankarna till min kära lilla mamma Marianne i min barndomsby Vindelgransele.

Mamma är en ovanligt stark, vacker och klok liten 87-åring, med en okuvlig spirit och med alla sina sinnen i behåll även om orken kanske börjar tryta. Hennes liv har varit fyllt av möda, människor, matlagning och möten, av oändlig omsorg om andra.

Om jag blundar kan jag lätt se henne framför mig idag, i min barndoms kök, stående vid spisen och vispandes sin dagliga kornmjölsgröt.

Som bondmora, fiskarhustru, sexbarnsmamma och mormor/farmor till 22 barnbarn, mormorsmor till 16 (snart 18) barnbarnsbarn, förstår man att vi är många som burits av hennes omtankar och förböner under årens lopp.

Plötsligt minns jag – min barndoms Mors dag – Morsdagsmorgonen! En barndomstradition som jag försökt föra vidare, till mina egna barn, att just Morsdagsmorgonen, med handskrivna kort och kaffe på säng, ännu idag kan vara en så fin och viktig sak för en Mamma. Det är tanken det handlar om – och en änu viktigare sak – att faktiskt sätta en tanke i verket!

Mors dag. Redan i skolan veckorna innan, så fick vi börja med temat "Mor". Vi fick sjunga sånger om mor: Violer till Mor, eller  Mor lilla Mor – vem är väl som du…

I läseboken inpräntades att Mor är rar och 60-talets allmänna bild av modern var den tröstande, vårdande, moderliga och hemmets härskarinna stod på parad i sitt kök, ödmjukt leende i sitt förkläde. Så var det då…..


På teckningslektionen fick vi alla göra Morsdagskort och träna oss i att göra ett personligt utformat kort. I en pärm har mamma sparat en hel del av dessa Morsdagskort som vi 6 barn gjort årligen under skoltiden.

På Morsdags morgon, smög vi som barn ut, ned till bäcken för att försöka vika undan det vissnade fjolårsgräset i hopp om att finna små blå violer – till Mor.

En tårta, något litet paket en kaffebricka, och så gick vi i samlad tropp upp till mammas och pappas sovrum, sjöng och kurade ihop oss i fotändan i dubbelsängen där vi drack saft och fikade tillsammans. Jag minns att mamma hade mörkt midjelångt hår i en blank fläta som hon dagtid satte upp i en hårknut. Vi hade den sötaste av mammor!

Vår kära starka lilla mamma. Ibland undrar jag om du föddes med den personlighet vi lärt känna – strävsam, idog, trofast, ständigt på språng och alltid med någon annans ve eller väl i tanken, eller om det slitsamma livet präglat dig så?

Ditt motto: Plikten först och nöjet sedan, har du verkligen levt upp till, och ibland så funderar jag över var gränsen mellan dessa två områden, går för dig. "Arbetsglädje" pratar du ofta om, och vi har lärt känna dig som en person som älskar att vara verksam, men ibland undrar jag hur ditt liv skulle ha sett ut om ekonomi och livssituation hade tillåtit mera egentid och utrymme för dig själv som person och kvinna, och gett möjlighet att förverkliga din egna längtans tankar och visioner. Jag gläds åt att du, trots dina fyllda 87 år, aldrig slutar upp att utveckla dig och över din förmåga att fortsätta ditt skapande.

Jag ser att det även finns andra sidor hos dig. Din kreativa och konstnärliga förmåga att skapa små speciella miljöer och smakfulla oaser kring ditt hem – alla träformationer, vackra stenar, blommor och utvalda föremål som du samlat genom åren.

Den prydligt uppmärkta stensamlingen från världens alla hörn, som nära och kära burit med sig. Där finns stenar från resor som Mamma själv, vi barn och gamla och nya vänner gjort. Samlingen med ströare är unik i sin storlek och sitt slag men det jag framför allt tänker på, är hyllan du fyllt med årliga urklippsalbum från slutet av 60-talet ända fram tills idag.

Vk, Dagen, Hemmets vän, Land, Ica-kuriren och Svenska journalen, är några av de tidningar vi växt upp med och som du samlat dina urklipp från. Födda, döda, artiklar om nära och kära, bekanta, obekanta, kändisar, kungligheter, intressanta personer, lokala eller världsomspännande urklipp.

Sorgliga, djupa, underfundiga och roliga klipp är blandade på ett sätt som gör materielet till ett värdefullt Västerbottensdokument. Ordspråk och kluriga serierutor ur Staffans Stollar samsas där med dikter ur Lyckselebladet som lokala poeter och tänkare diktat. Andligt och värdsligt om vartannat. Ett utmärkt tidsdokument och ett ovärderligt stöd för minnet hos alla oss barn.Vilken skatt till eftervärlden!

87 år har gått. Dina värkande, arbetsmärkta men vackra händers ständiga gärningar – en förlängning av ditt varma hjärtas tankar – fortsätter fast tiden gått. En ny vår, en ny våranna, en ny sådd påbörjas. I ditt kök står en korg full med tjocksockar, omsorgsfullt stickade, och pressade i väntan på nya små världsmedborgares fötter. På lillsoffan ligger några av dina senaste alster -barntäcken som du gjort denna vinter, och väntar på leverans till behövande i andra länder. 

Den gamla gröna symaskinen har gått varm och ditt hjärta klappar även för de som har det svårt i andra länder. Dit ska dessa täcken skickas. Jag känner igen tygerna från livets palett: Påslakan, gardiner och ett fint rödrandigt av indisk bomull som jag 1974  tänkte sy en byxdress av. Inget får förfaras. Du handskas med respekt för tingen och använder gärna resurserna igen. Så modern du är min lilla kretsloppsmamma. Långt innan begreppet återvinning myntades så var du redan där.

Häromåret när du skojade om att du "satt din sista potatis" så visste vi alla, att så länge du lever, så länge det finns en möjlighet, så kommer du att verka och planera för en ny morgondag, ett nytt år, en ny omtanke eller en ny gärning för någon av oss alla som inryms i dina tankar.

Visst känner jag ett stänk av vemod, när jag hör dina tankar om hälsa, framtid, och sviktande ork. Tankar om att bryta upp, flytta eller bo kvar finns, och du vet att vi vill stötta dig i det val du gör. Att ha sin invanda miljö, sin autonomi och sitt självbestämmande är viktigt för dig. Jag önskar dig en fin Mors dag med hälsa och många omtankar.

Även om jag ofta tjatar om hur viktigt det är att du aktar dig för att ramla, håller dig på benen och utrustar dig med stadiga skor, så älskar jag att du har satt dina snygga röda sandaletter med hög klack, på spiken innanför dörren.

Det är det första man ser när man kommer hem till dig, och jag tycker att de ger den viktiga motpolen till arbetskläderna, och är min fina lilla mamma i ett nötskal. Idag är jag själv mormor och gläds åt att få fira dagen med Sandra och hennes lilla familj. Mina tankar går till dig och till alla andra mödrar mormödrar och farmödrar denna dag. 

Mamma jag älskar dig!
 

Don´t mention the war….

Av , , Bli först att kommentera 18

Är man långsur så är man. Hade helt klart föredragit en annan vinnare. Det fanns några tänkbara kandidater som hade varit helt ok. Kvällens vinnare låter som en Miss Lee-inspirerad böna. Jag tycker att en med den rösten räcker, men tänker inte låta mig nedslås av detta utan låter "ein bisschen frieden" infinna sig och säjer väl lite motsträvigt Grattis då till tyskarna.

Sitter bänkade framför dumburken

Av , , 2 kommentarer 16

Vi sitter bänkade framför dumburken…det hör liksom till när det är schlagerfestival. Oj så mycket dålig musik som spelas, med undantag för några genomträngande dängor som riskerar att fastna. Jag har världens trevligaste sällskap ikväll och får höra så otroligt många roliga kommentarer. Lille O har knoppat in för kvällen. Han och mormor hade en mycket trevlig bilresa Gbg t.o.r där vi lekte tittut, gjorde pruttljud och skrattade högt. En mysig dag är snart till ända.  Vi sammanstrålade med Isabelle o Erik i Gbg, åt middag och avnjöt därefter en något tidigarelagd morsdagstårta i Isabelles lägenhet. En perfekt dag, förutom att jag gärna skulle ha haft en viss person vid min sida nu ikväll. Hoho! R…kan du komma hit ett tag?

Nedräkningen har börjat

Av , , 7 kommentarer 27

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag arbetar min sista dag som Demenssjuksköterska i Umeå kommuns äldrevårdsteam. Jag har sagt upp mig till direkt efter semestern. Visst går jag med kraft och mod och nyfikenhet in i en spännande och inspirerande framtid som kommer att innehålla mycket nytt att lära, men med mig i min livsryggsäck, nära hjärtat, har jag naturligtvis den här tiden av utveckling, teamarbetet och framtidstro som jag fått förmånen att uppleva med mina kamrater i teamet sedan 2007.

Innerst inne kommer jag alltid att känna mig som (och vara) en demenssjuksköterska och faktiskt även fortsättningsvis använda mig av mina kunskaper genom att ta på mig föreläsnings och utbildningsuppdrag framöver när det passar. Det blir nog svårt att låta bli att debattera och heja på äldreomsorgen även framledes, så jag fortsätter säkert att lobba för de gamlas och svagas sak i bloggform eller annorstädes.

Några av er tycker säkert att jag är galen som gör ett så tvärt kast från en trygg tillvaro och ett jättebra jobb, men som jag brukar säga: Livet går inte i repris, är HÄR och NU och det passar väl ganska bra här att citera ett gammalt ordspråk: Hellre lyss till den sträng som brast , än att aldrig spänna en båge.

I hjärtat av sitt sammanhang

Av , , 2 kommentarer 19

Oj vilken mysig kväll vi har. Först en riktigt god hemlagad fisksoppa, bus med lille O, mitt älskade barnbarn. Därefter sällskapsspel och alldeles strax lite vuxenprat, och bara vara tillsammans. I morgon bär det av till Gbg för att träffa Bella, hälsa på på hennes jobb samt gå ut och äta tillsammans. Mormorshjärtat är proppfullt av kärlek värme och liv.