Kategori: Vardag

Mjuk Flamma

Av , , Bli först att kommentera 13

Ett gott te som avslutning på dagen är mer regel än undantag i detta hus. Det finns så många goda sorter att det är svårt att välja vilken man ska köpa. Jag åt lunch men min vän Monica en dag förra veckan. Hon hade köpt mig en påse gott te och tyckte namnet passade in på mig. Mjuk Flamma…..Det tyckte jag var fint sagt.

GPS på Skånska…

Av , , 4 kommentarer 13

Imorgon ska virrhönan med stort V bege sig ut i okända trakter. Medelst hyrbil ska jag  förirra mig från Malmö till Gislaved  för att pussa på Lille Oliver innan jag på måndag morgon styr kosan åter till Malmö igen.

Med mitt labila lokalsinne behövs en trygg guide vilket GPS:en får bli. Ett manhaftigt fruntimmer ska peka med hela handen och lotsa mig genom landskapet. Jag hoppas verkligen att hon inte börjar att prata skånska för då  kan det verkligen barka iväg.

 

Som ett gruskorn i skon….

Av , , Bli först att kommentera 24

Som ett gruskorn i skon, så kan olika uppfattningar i en viktig fråga ligga och skava i en relation av något slag. Det kan göra ont och ställa till det.  En ack så pytteliten sten i skon ger trista konsekvenser och i varje steg man tar blir man påmind om dess existens – om man inte har sån tur förstås att den hamnar i hålfoten eller mellan tårna tills den plötsligt kryper fram och ger sig till känna. För förr eller senare märker man av den – den saken är klar – och då haltar man betänkligt. Synd bara att den här sortens stenar inte är lika lätta att skaka ur livets sko för att sedan obekymrat skutta vidare på livets steniga väg.

 

Drömkvinnan…

Av , , 2 kommentarer 10

Usch vad drömmar sätter griller i huvudet långt efter uppvaknandet även om man inte minns dem. Kom ihåg att samma gäller för vad du utstrålar till din omgivning. Ta en titt i spegeln. Hur ser du ut, och vad förmedlar ditt uttryck. I dessa mörka tider behöver vi vara ljus i varandras vardag. Vad är väl en 100w glödlampa mot ett strålande leende och en morgonpuss av R, det sitter i läääänge. Kör försiktigt!

Hemmets härd

Av , , 4 kommentarer 19

Egen härd är guld värd….så sant som det är sagt! Umegalor i all ära – men vad är väl en bal på slottet mot det som stundar i morgon……

Redan innan den superba efterrätten vid kvällens begivenhet – Umegalan – sällat sig till de bofasta kalorihärdarna runt midjan, började mina tankar att snurra iväg – trassla sig ut ur festlockarna, upp genom festsorlet ut över Nolias takåsar och drömmande börja dra sig mot norr, mot fiskevatten och brasmys i Gauto, fjärran från sorl och stim. Helgen hägrar.

Stim i en annan bemärkelse står nämligen på agendan denna helg. I frysen ligger en plastkasse med fryst laxrom paketerad i små påsar med stenar i. Lagom portioner att släppa ned i borrhålen, där romen sakta får tina och släppa ifrån sig de delikata små kornen – ett efter ett. Det som jag skulle vilja kalla en förstklassig mäskning. Rena rama Umegalan för röding och öring. Nu ska dom tas!!

Med en lätt fiskarabstinens tycktes de festklädda damernas glittrande örhängen ikväll, i mina ögon, transformeras till olika rödingblänken som Titicaca, Lillrockan eller Virusen. Nu är det nära!

Lyckas efter hemkomst med en lättnadens suck frigöra mig från kvinnfolkets slimmande gissel, krypa i morgonrocken och påbörja packning inför morgondagens resa: Långkalsonger,fleecetröja, mysbyxor och tjocksockar. Trösterika och trygga plagg för en liten arbetstrött människa.

Hemma igen……

Av , , Bli först att kommentera 24

02.15 i natt steg vi in genom dörren här hemma. En intensiv men mysig helg är till ända. Tårta på moset blev resesällskap i form av storasyster A-M och L som hade tillbringat helgen i närbelägna Värnamo hos sina barn o barnbarn. För första gången i mitt vuxna liv fick vi chans att på tuman hand från baksätesperspektiv avhandla livet på ett lite mer djuplodande sätt än genom våra vanliga touch-and-go-möten i samband med familjeträffar.

En god middag hos (S)yster i Gävle blev pricken över i:et innan vi startade den sista etappen  på hemresan. Upphämtning av lastat släp i Hudiksvall och sedan hem genom mörka natten, full av tankar och varma känslor efter en fin helg. Önskar bara att jag kunnat stanna och hjälpa febriga Sandra några dagar. Jag minns själv hur hemskt det var att ha mjölkstockning med feber och ont.

Min syster sa några kloka ord: "Man mår aldrig bättre än ens barn gör", och visst ligger det något i det. Nu ett djupt andetag och ett svanhopp rakt in i jobbverkligheten igen.