-36 i skrivande stund. Det svider i näsan och hunden skyndar sig att uträtta naturbehoven. Gårdsripan sitter stilla i björktoppen på kanske 10 m håll  och solar sig i det vackra men bistra dagsljuset. Solskenet flödar men ger ingen värme ännu. Bara hopp. Gårdagen bjöd på fina firrar och följdaktligen en riktigt god lunch. Man får glädjas åt allt som naturen ger. Och i kylan  får man glädjas åt elden som sprakar i kaminen. Tavk för den ljuvliga värmen

Till denna vy vaknade jag i morse. Det har fortsatt hela dagen och än river vinden i knutarna och snön yr. Nu beställer vi några fina vinterdagar!

Ikväll borde rödingen sammankalla till krismöte, bäva och utarbeta flykt och karaktärsstrategier inför mina kommande fisketurer. På köksbordet råder nämligen inventering av de perfekta spönas beten. Mina gamla favoriter kan bli svårslagna men vissa nya godbitar bland mormyskorna ser riktigt farliga ut. Endera dagen är det dags! Kompisarna till den på bilden är i skottgluggen.

Till alla mina fina vänner från förr och nu, från när och fjärran. Här och där. Ni som på olika sätt berikar livet och gör vägen lättare att gå. Tack för att ni finns! Här kommer i brist på äkta vara en bild på lite tulipaner och varma hälsningar från mig på tulpanens dag♥

Läste nyss ett gammalt blogginlägg som jag skrev 2009 om då R plötsligt uppenbarade sig med en tulpanbukett – en helt vanlig dag – som visade sig vara just ”tulpanens dag”. Gladare än så blir jag sällan. Vill därför passa på att rikta en uppmaning till er läsare: Gubbar, gummor, karlar, kvinnfolk, män eller hen! Gå ni och gör sammalunda! Överraska din kvinna, gumma, sambo, äkta eller oäkta hälft, mamma, pappa eller någon annan som du älskar eller uppskattar med en sprudlande tulpanbukett – en vårens budbärare – och du kommer att få uppleva givandets glädje. Jag lovar!

Sitter i soffhörnet och hämtar igen krafterna efter en tuff arbetshelg. Elden sprakar och i mitt knä under den gröna filten ligger min lille lurvige kille ihoprullad som en kanelsnurra. Han snarkar lite och är omåttligt varm och mysig. I morgon ska jag ut på sjön och fiska några timmar. Minusgrader och nordanvindar avskräcker inte så lätt när man längtar

Årstiderna svischar förbi i en rasande fart. Förr än man anar sitter vi där i båten på den spegelblanka sjön en sommarkväll. Men vi tar väl en sak i taget och beger oss ut på sjöarna med spöna i högsta hugg. Jag och min ludne vän.

Ett par timmars trampande av skoterleder började arbetsdagen. Efter alla stormar snöväder regn och kyla hade allt drevat igen. Nya tag inför stakningen över sjöarna på fjället. En glad vovve sprang som om det gällde livet och ville ständigt ligga först i spåret.  Alltid en härlig känsla att se Sandviken från ovan.

Nu väntar vi på svetslågan som vilken dag som helst kommer att skära över fjällkammen och söka sig genom ögat rakt in i tallkottkörtelgarderoben där det skramlat tomt och mörkt den senaste tiden. Kanske redan idag. Vi går en härlig tid till mötes!

Gårdagens plusgrader och regnskurar har förbytts till kripigt iskallt idag- -21 i skrivande stund. Längs hundpromenaden flyger vackra vita ripor upp och gör både matte och hund euforiska.  Julen är bortstökad så när som på den sista vita amaryllisen som tillsammans med julklappsriporna av keramik får lysa upp onsdagen. Kaffegäster kommer och går, varor packas upp och in och över alltihopa detta gyllene rosaskimrande ljus över det kyliga vykortet denna dag.

En sådan här tisdag lite snöblandat regnblåsig och grå, när julstämningen bokstavligen är som bortblåst, så känns det behövligt med ett medarbetarsamtal. Min lyssnare har bruna kloka ögon, vita morrhår på överläppen och säjer inte mycket men lägger empatiskt sitt lena tunga huvud i mitt knä och slickar mig lite på handen. Värmen han utstrålar ger mer kraft och mod än aldrig så kloka människoråd och utvecklingsplaner. Vi vecklar istället in oss i fleecefilten och ger varandra lite ordlös kärlek  och medhundsklighet innan vi fortsätter med januariandet.