Naturens egen bildterapi

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag vet inte om du också är vanemänniska och aningen tjurskallig? Kanske vi alla är lite för tvärsäkra eller trångsynta mellan varven? Med tiden har jag blivit varse att bilder kan ge nya infallsvinklar. Scener från naturen kan bidra med lösningar. De kan puffa igång tankens kraft och lossa på fastrostade tankegångar.
I det häringa hushållet med två halvdana ”experter” kan det lukta bränt emellanåt. Då är den allra bästa lösningen en gemensam eller ännu bättre – en ensam utflykt på sjön i båt.

Och si! När man förflyttar sig en bit närmare, en bit i sidled eller en bra bit bort ser saker och ting plötsligt helt annorlunda ut. Nya stränder och möjligheter uppenbarar sig, ett barmhärtigt soldis gör plötsligt världen lite mjukare och Björntoppen lite mindre vass.

Vattnets stilla kluckande mot båten skingrar dystra tankar och en röd eller prickig fisk får en att glömma alla ledsamheter. Och får man dessutom med sig några fina bildminnen i kameran så är lyckan gjord.

Så kan man återvända hem till brottsplatsen – förnyad , revitaliserad och betydligt mer följsam eller förhandlingsbenägen. Med naturens egen bildterapi sker dagligdags små mirakler som gör oss lite lite bättre.

Vårfloden

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu väntar ett par spännande veckor. Hur mycket vatten kommer det? Det högsta jag hört om sedan jag kom hit första gången 2005 är när det stod 65cm högt vatten i bodan. Dit är det mer än 1m kvar. Men mycket snö är kvar på fjällen. Så nu är det mesta bärgat till högre nivåer. Vi kan bara vänta, se och förundras över naturens krafter.

Vintagedrömmar

Av , , Bli först att kommentera 19


Jag fascineras ständigt över alla dessa variationer av färger och färgskiftningar som vattenytan kan uppvisa. Här i den vackra fjällvärlden är färgerna extra milda vilda eller intensiva.

Som en mörkt oljad spegel eller lekfullt vitskummade fluff. Eller blank yta speglande skyarna som i nästa sekund vänder till att uppvisa en trist gråvattrad och trasig väv. Och så emellanåt detta trolska skådespel i silver guld och koppar. En magisk och hänförande allians av de vackraste färger som tänkas kan.

Kommer osökt att tänka våra gamla drömmar. Vi människors. Sådana som vi alla bär med oss genom livet. Hemliga eller omskrivna, uppgivna eller fortfarande skimrande i exakt samma uttryck som en gång för länge sedan. Barnsligt naiva, eller passionerat brinnande. Försiktigt spirande eller hopplöst förlorade. En bild eller ett skeende som vägrar att lämna själaskrinet vi alla bär inom oss.

Vi kanske reviderar, byter ut eller rent av tror att vi är drömlösa. Men så kommer en bild, ett ord eller en ton och på ett ögonblick väcks drömmen till liv igen. Kanske bara som en glimt och en påminnelse om den viktiga förmågan vi har, att längta , visionera och för att skapa luftslott att fly till när verkligheten nafsar med sina blodtörstiga käftar i bakhasorna. När blodsmaken i munnen påminner om smärtan och mörkret i den ibland alltför bittra verklighetens fuktdrypande källarhåla.

Stig fram i ljuset med ditt skrin. Öppna det en solig fin dag i medvind och betrakta dina drömmar i en tillåtande och kärleksfull anda till dig själv. Bjud dig på en stund av nostalgi, framtidstro och längtan. Kanske någon av dem stiger skimrande och ny mot skyarna. Full av hopp för morgondagen.