Arlanda utrikes och det börjar närma sig avgång. En mysig eftermiddag hos Daniel och Britta i Ulriksdal var en utmärkt stämningshöjare inför resan. Nu väntar en lång flygresa och vi är rätt trötta redan både Alex och jag, så det blir nog till att sova. Mellan tupplurarna ska jag dyka ned i VK-krysset eller lyssna på bra musik. Misstänker att min spökskrivare R kommer att ge sig tillkänna och reserverar mig för eventuella misskrediterande bilder av undertecknad. Kram till dej vännen R och varma hälsningar till alla mina vänner, både er som jag träffat öga mot öga er som jag ännu inte träffat. De närmaste dagarna kommer troligen att bli en slags bloggresedagbok från oss i Phuket.

Tjäkta, slåtterängarna och Laisälven

Vill ge ett par till vackra fjällbilder till er

Ca en halvtimmes båtfärd uppströms från stugan i Gautosjö ligger ett riktigt fint smultronställe – Bäverholmen beach. När man passerat Yraftdeltats sandkantade slåtterängar, de små grå ladorna i skuggan av Tjäktas skiftande sluttningar och glider vidare uppefter Laisans avsmalnande lopp mot Bäverholmens värdshus i väglöst land, kommer man efter en skarp krök fram till detta fjällandskaps egen playa, Bäverholmen beach – som vi kallar den. En lång sandstrand övergår i grönt kristallklart vatten som hyser skygga öringar och ett spännande djurliv där även Bäver ingår i faunan, precis som namnet antyder. Som fond ser man Ferras snöklädda toppar. Här härskar stillheten, storheten. Otoligt vackert och naturskönt mitt i vildmarken.

Hit styr vi färden flera gånger varje sommar för sol, bad och trevlig samvaro. Våra gäster brukar hänföras av platsen och för barnen är detta ett eldorado. Detta är den enda strand jag lyckats få med min badpojke R till. Han hurves annars åt badliv och är inte alls avundsjuk inför mitt stundande Thailandsäventyr.

Där – på Bäverholmens sand – brukar han sträcka ut sig på filten, kavla upp grönbyxen en decimeter, hänga tjocksockarna på vädring över stövelskaften och rulla upp rutigskjortärmarna en bit. Hans oskuldsfullt vita fötter avtecknar sig mot den fina sanden, och inom loppet av en minut brukar man höra hans karakteristiska sovljud. Denne man – han kan konsten att vila, slappna av och njuta av stunden. Fler borde lära av honom…

Syskonkärlek? Hoppas återseendet syskonen emellan blir något kärare än vid detta möte

Bockar av Bellas beställningslista över saker hon saknat och längtat efter det senaste halvåret. (Förutom mig och Alex förstås) En något udda samling kolhydrater skulle man kunna sammanfatta hennes önskelista som. Det handlar om Naturchips med dillsmak, Dipmix Holiday, Pingvin saltlakrits, Marabou chokladkaka och Lingongrova bröd. Idel svenska godsaker. Hoppas att thailändska tullen inte har något emot införsel av dessa. Möjligen skulle kanske Marabous chokladkakor kunna klassas som drog?

Innan mitt skratt hade klingat ut över tulipanreprisen hade R hunnit ut i tvättstugan och gjorde ny entre med ett ännu längre blomsterpaket. Ni ser själva hur vackra sammetsröda dessa fyra långskaftade rosor är. Hjärtat smälter som en smörklick i skogspannan. Nu blir det kaffetår, hallonbakelser och en och annan puss.

Idag är det 4-årsjubileum för mej och min älskling R. Smörgåstårta från Ullas kondis till middag, rosa cider, ett kärlekskort med bild av en präktig zornkulla i roddbåt och en handskriven kärleksförklaring från hjärtat blev mitt bidrag. Traditionen med hans egenhändigt tillagade förförelseripa och dyrvin får han dispens från i år. Den menyn känns lite väl omständig så här mitt i veckan. Fjolårets bugande fyratulpaners bukett som förorsakade ett viss mått av tvivel/skepsis över graden av kärlek från hans sida fick sin förklaring då de visade sig att den otränade R förlåtande nog var en florans motsvarighet till dyslektiker. Det lovande orange långskaftade blompaketet visade sig innehålla fyra magra outslagna tulipaner som ensamma i sin vas strävade efter att inta vart och ett av det fyra vädersteckens positioner där de stod generat böjda över var sitt hörn. Jag undrade i mitt stilla sinne vad damen i blomaffären tänkte där hon expiderade fyra!! små tulpaner i en lösviktsbukett…. R var dock helt och fullt övertygad om att han köpt rosor och dessutom vitsat till det med fyra stycken istället för tre….för att slippa undan kommande år. Den romantiska stämningen var för en stund spröd och sårbar som nattgammal is. Som tur var hade han en trumf stående i tvättstugan. Mousserande vin och färska jordgubbar:)

I år var det som ni förstår omåttligt spännande att se om den efterföljande ros-kursen gett effekt! Hoppet levde och spirade när älsklingen kom hem i kväll med ännu ett långt orange blompaket. Hm. När jag åter igen hittade fyra glada tulipaner i silkespapperet kunde jag inte annat än skratta. Detta år hade de fått sällskap av en ripskvist:) Näst efter romantik, är humor en ovärderlig egenskap eller hur tjejer!!!

I soffans famn med en skön pläd vid brasvärmen kan det bara sluta på ett sätt. Vaknar med en diffus känsla av att ha missat något och inser att kvällen den efterlängtade tagit slut alltför fort. Ny dag i morgon

Tittar på fisketurer i Semestersvenskar. Gottar mig åt tanken att om några få dagar så får vi plaska omkring i just detta gröna vatten. En ordentlig fisketur står högt på ”att göra”listan. Bäst att man börjar packa så smått och botanisera bland sommarkläderna. Det känns märkligt!

Fick denna betraktelse om bananer och människor från min syster i mejlen och kan inte låta bli att dela den med er andra. Håll till godo!

Bananer och människor är egentligen rätt lika. I ungdomen är man omogen och fast i köttet. Till det yttre ser man bra ut även om man är grön. Skalet är spänstigt och stjälken högst upp är frisk och oanfrätt. Invändigt är man dock lite hård och man har inte utvecklat någon vidare god smak.

Bananens ideala ålder infaller inom en ganska snäv tidsram. Man sprider en fin och diskret doft omkring sig. Man har ett högt näringsvärde som är attraktivt för omgivningen och man hänger gärna i klasar med andra bananer av samma sort.

Ganska snart börjar dock åldrandet göra sig påmint. Man får bruna fläckar på sitt skal och blir mosig i hullet. Stjälken skrumpnar och det börjar växa mögel högst upp. Man avger påträngande gaser och lockar till sig flugor och annan ohyra. Man resignerar, blir nostalgisk och minns sin gula ungdom. Eller gör bananer det?

Skalet blir tunt och sladdrigt. Invändigt kan man dock fortfarande vara god och smakfull och ha mycket att erbjuda. Det beror mycket på om man har utsatts för stötar. Tyvärr är konsumenterna så utseendefixerade att många äldre bananer ratas i onödan.

Till sist hamnar man i komposten medan de efterlevande bananerna bråkar om vem som ska ärva fruktskålen. Sånt är livet !

Dagens reportage i pappers-vk om bloggare där jag var med, kanske har gett en och annan ny läsare för dagen. Välkommen isåfall hit säger jag till dig som är här för första gången. Hoppas att du ska finna nöje i det som skrivs. Det kan förekomma ganska tvära kast mellan spontanitet och eftertanke, mellan trist och trevligt och mellan skämt och allvar. Precis som i själva livet så bjuds det lite av varje. Ge dig gärna till känna i kommentarfältet, det är något som uppskattas av både mig och mina bloggarkamrater.