Vintern ra

Av , , Bli först att kommentera 21

Vintern har nästan rasat ut bland våra fjällar… Första gången på 10år som vi firar valborg i vackra Gauto. Tänker med stolthet glädje och ett stänk vemod på de vackra vyerna kring Sandviken. Alla dessa eldar, vänner, människor och känslor kring brytningstiden. Björntoppen genom elden. Alla mina vårtal. I år blir det fjällutflykt och distansumgänge med Roberts familj. Ja. Vi ska tänka noga på avstånden. Det är allvarstider nu. Men en eld är härligt och vårfåglar sjunger hoppfullt. Önskar dig en fin dag. Vad ska du göra idag?

Pluskvamperfäktning med Hypotenusan

Av , , 2 kommentarer 28

Vi har rätt olika infallsvinklar på vad som är viktig/mindre viktig kunskap att ha med sig från skoltiden. Vi har båda gått i den ”gamla skolan” och delar inte helt oväntat ofta åsikten att det var bättre förr. Inte helt oväntat är R mera inne på den matematiska/tekniska biten, och senast i morse bad han mig räkna ut hypotenusan av någonting. Där någonstans får min hjärna error. Mest för att jag blir obstinat och precis just där, som på kommando, börjar vi vårt kärleksfulla gafflande med varandra.

Jag ber honom räkna upp någa satsdelar, och han flackar med blicken och gör en skenmanöver till integrala ekvationer. Jag kontrar med ackusativobjekt, och matchen slutar 0-0 som sig bör. Vi är väl medvetna om varandras svagare och starkare sidor, och hyser den största respekt för varandras olika kunskaper. Faktum är att vi tillsammans nog är så nära den perfekta hjärnan man kan komma. Åtmindstone till synes. Med perfekt menar jag en höger och en vänsterhalva som verkligen försöker kommunicera med varandra. Visserligen med mer eller mindre lyckade resultat, men ändå. Det viktiga är ju att skallen är någorlunda symmetrisk, att vi uppskattar varandras färdigheter och matchar varandra i relationen.

Jag menar att läsa böcker är viktigt och slukar allt jag kommer över. Han har knappt läst en enda bok efter skolan. Jag menar att kan man multiplikationstabellen på sina fem fingrar och klarar de fyra räknesätten i vardagens huvudräkning så klarar man sig bra i livet. Kniper det så kan man damma av miniräknaren, eller fråga någon om hjälp.

Han menar att integrala ekvationer är något som man ständigt ska ha aktuellt. Att räknestickan är en välsignelse. Att hypotenusor och andra obegripligheter är basvaror i kunskapens skafferi. Jag hurves vid blotta tanken. I mitt inte så lilla huvud (hattnummer 59) sorterades denna typ av kunskap genast bort under högen ”oviktigt i vardagen”. Jag klarade proven, men sedan var fokus på att samla på sådan kunskap som kändes lustfylld intressant och användbar i just mitt liv.

Det finns dock två saker som gör mig fullständigt tom i huvudet och som är obegripliga att förstå. (Trots att jag verkligen har försökt- det kan jag villigt erkänna. Det är att ställa in och tolka en kompass, samt att ställa in tiduret till motorvärmaren. Jag kanske har fått ett kraftigt slag mot huvudsvålen någon gång just där förmågan att förstå detta skulle ha funnits, men å andra sidan är jag hyfsat bra på logik och planering vilket känns betydligt mer användbart.

Dessutom har jag ju ett komplement i form av en skogskarl att gå i bakhasorna på och en motorman att vifta med ögonfransarna åt när det börjar bli minusgrader ute. Och skulle det krisa sig så finns det ju faktiskt gammaldags stickkontaker utan tidur och moderna GPS-sändare att märka små förvirrade människor med dåligt lokalsinne med. Vi som riskerar att komma bort i dvärgbjörkriset.

Vilka saker som R har svårt att förstå av sånt som jag tycker är basic, ska jag inte ge mig in på, med det finns ett och annat. Tro mig. Här kommer R ångande och hävdar envist att det är 1-0 till honom och påstår enträget att man har mer nytta av matematiken än svenskan…
Vad säjer ni om denna brasklapp?